Gnäll, gnäll, gnäll
Jag vill ha häst nu! Jag vill kunna åka till stallet, pyssla med hästen, kanske rida en sväng och helt lämna alla problem bakom mig. En av de saker jag verkligen älskar med hästar är just att man måste vara 100 % närvarande i nuet, annars fungerar inte kommunikationen. Det spelar ingen roll om chefen är en idiot, sambon tjurig eller räkningarna hotar att översvämma skrivbordet. Hos hästen kan man alltid andas ut.
Jag saknar mer och mer de små, fåniga detaljerna som man inte tänker på. Att få pussa en mjuk mule. Borra näsan djupt ner i höstpälsen och njuta av fjordhästlukten (ja de luktar annorlunda!). Mysa tillsammans i boxen, jag sittandes i spånet, hästen liggandes med huvudet i min famn. Att få känna den där speciella lukten av blöt, lerig höst-häst. Att rida en superpigg-på-grund-utav-frost-i-luften-häst. Att få gnälla över att hästen provsmakat sitt täcke och funnit det, om inte gott, så åtminstone tillfredsställande ätbart. Att hysteriskt leta efter reflexerna (som fanns där igår!) och förbanna att det blir mörkt så snabbt. Att gå omkring i hagen med ficklampa för att leta efter en försvunnen grimma eller en tappad hästsko. Att slå hål på isen i vattenhinken på morgonen vid utsläpp och muttra över att det är på tok för kallt för att ha häst på vintern.
Usch vad jag avskyr att inte ha häst!
Visst luktar fjordhäst annorlunda!! :-D Tänkte på det senast idag när jag sniffade på Charlie ute i hagen! Jag förstår att du längtar efter häst..... Kramar