Vuxen shoppning
Glad i hågen gav jag mig iväg till Hööks för att äntligen få shoppa en massa härliga saker som jag inte behövde. Njöt verkligen när jag promenerade runt i affären och klämde både på det ena och det andra.
Men jag vet inte vad det är för fel på mig, för i slutändan stod jag bara med "vuxna" grejer, saker som jag måste ha och som i mina ögon är tråååkiga. :-(
Det blev en svettskrapa i metall, då jag dels behöver använda taggsidan när hon fäller och dels skrapa bort vatten när hon blivit badad. Jag föredrar de med tvåhandsfattning, för av någon konstig anledning lyckas jag ha tvåhandsfattning även på de för en hand...
Vidare skillingarydsalva att smörja in insektsbett med och Switch för att minska mängden knott och fästingar. Slutligen köpte jag även skimmelschampo, så jag kan bada henne. Oavsett om det blir utställning eller inte kan hon gott behöva sig ett bad.
Inser nu att jag dessutom lyckats allitterera inköpen, kanske skulle jag ha passat på att köpa några schabrak och min önskedröm; Stübben Siegfried MF Hopp...
Fy vad tråkig jag har blivit! Hoppas verkligen jag är mindre vuxen när jag är nere på SM och har Börjes nära till hands.
Men jag vet inte vad det är för fel på mig, för i slutändan stod jag bara med "vuxna" grejer, saker som jag måste ha och som i mina ögon är tråååkiga. :-(
Det blev en svettskrapa i metall, då jag dels behöver använda taggsidan när hon fäller och dels skrapa bort vatten när hon blivit badad. Jag föredrar de med tvåhandsfattning, för av någon konstig anledning lyckas jag ha tvåhandsfattning även på de för en hand...
Vidare skillingarydsalva att smörja in insektsbett med och Switch för att minska mängden knott och fästingar. Slutligen köpte jag även skimmelschampo, så jag kan bada henne. Oavsett om det blir utställning eller inte kan hon gott behöva sig ett bad.
Inser nu att jag dessutom lyckats allitterera inköpen, kanske skulle jag ha passat på att köpa några schabrak och min önskedröm; Stübben Siegfried MF Hopp...
Fy vad tråkig jag har blivit! Hoppas verkligen jag är mindre vuxen när jag är nere på SM och har Börjes nära till hands.
Maskmedel hit och dit...
Ibland är det roligt att vara hästägare. Dags för betessläpp = avmaskning av Ariel. Ringer till veterinär A som glatt meddelar att hästägare G fått för mycket maskmedel utskrivet och därför bör kunna dela med sig till mig. Ringer hästägare K som känner hästägare G bättre och hästägare K lovar att höra med hästägare G.
Hästägare G meddelar att hon slängt resterna av avmaskningsmedlet, men går snällt ut i soporna och gräver fram det igen. Hästägare K blir glad och lovar att avmaska Ariel idag, eftersom jag inte kan förrän på onsdag. Veterinär A visar sig dessutom ha räknat fel, istället för maskmedel för 700 kg häst finns det endast kvar för 300 kg häst. Tur i oturen behöver Ariel bara för 250 kg.
All denna röra sker dessutom samtidigt som jag försöker ha ett viktigt möte på jobbet. *puh* Nej, nu åker jag och stormshoppar på Hööks istället!
Hästägare G meddelar att hon slängt resterna av avmaskningsmedlet, men går snällt ut i soporna och gräver fram det igen. Hästägare K blir glad och lovar att avmaska Ariel idag, eftersom jag inte kan förrän på onsdag. Veterinär A visar sig dessutom ha räknat fel, istället för maskmedel för 700 kg häst finns det endast kvar för 300 kg häst. Tur i oturen behöver Ariel bara för 250 kg.
All denna röra sker dessutom samtidigt som jag försöker ha ett viktigt möte på jobbet. *puh* Nej, nu åker jag och stormshoppar på Hööks istället!
Mest bilder
Var hos Ariel igår. Hon är ju fortfarande ledig, men verkar inte vilja vara det längre. Jag kom in i hagen med grimman och då kom hon mig till mötes (!) och stoppade nosen i grimman med en iver jag inte sett tidigare. Kanske börjar hon sakna våra promenader och träningar? :-)
Tog en del kort, och eftersom det inte finns så mycket att rapportera om tänkte jag bombardera inlägget med bilder istället.
Hon ser jättekonstig ut på den här bilden, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Halsen verkar liksom för lång, som om den inte hör till resten av kroppen. Eller så är det huvudet som ser för litet ut.
Vackert öra...
Vackert öga...
Avslutar med en typisk Ariel-pose. Observera de där åsneöronen...
Tog en del kort, och eftersom det inte finns så mycket att rapportera om tänkte jag bombardera inlägget med bilder istället.
Hon ser jättekonstig ut på den här bilden, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Halsen verkar liksom för lång, som om den inte hör till resten av kroppen. Eller så är det huvudet som ser för litet ut.
Vackert öra...
Vackert öga...
Avslutar med en typisk Ariel-pose. Observera de där åsneöronen...
Konkurrenter
Har haft en stund över och roat mig med att lista de ston som är jämnåriga med Ariel och därmed konkurrenter i Vetlandas treårsring 2010...
Alizia e. Ronjas Ben Hur 232 u. Knastie - Knast Halsnaes 173 - Dalar 154. 40 poäng som föl.
Anni e. Hugo 179 u. Mumsas Aila 2501 - Sindarve Tulling 143 - Eik 15. 38 poäng som föl.
Cinderella e. Ronjas Ben Hur 232 u. Lindmarkens Bianca 3151 - Alexander Lukas 183 - Valder 25.
Djusa Kry e. Denver 235 u. Ljosefin 2593 - Ljosen 145 - Eddi 33.
Freja e. Torps Gusten 197 u . Knast Fina 3091 - Knast Halsnaes 173 - Ljosen 145. 40 poäng som föl.
Glittra e. Hugo 179 u. Gullviva 3219 - Knast Halsnaes 173 - Gutten 105.
Henja Kry e. Hauk Thun 222 u. Muska 3145 - Malte 187 - Klappre 77.
Loka e. Hugo 179 u. Lovisa 2962 - Champis 160 - Filur 75.
Madicken e. Furubäcks Inter 191 u. Concordia 3002 - Peron 124 - Frippe 91. 37 poäng som föl.
Manda e. Emil 243 u. Rimma 3292 - Dalar 154 - Sindarve Tullmar 118. 39 poäng som föl.
Ronjas Majvår e. Ronjas Ben Hur 232 u. Ronjas Mata Hari 3334 - Almin 153 - Sölvgråen 113. 37 poäng som föl.
Saga e. Temperament 227 u. Indra - Dalar 154 - Heiden 132. 38 poäng som föl.
Uddas Bonita e. Solhems Myckle 225 u. Pepsi 2963 - Enar 135 - Tonic 147.
Vidja Grönkulla e. Allman 204 u. Hilde 3304 - Furubäcks Io 210 - Furubäcks Seger 159.
nn e. Hugo 179 u. Tindra 3093 - Knast Halsnaes 173 - Eddi 33.
nn e. Ringo 184 u. Knuts Fenja 3337 - Alexander Lukas 183 - Lykke 125.
nn e. Allman 204 u. Tiara 3336 - Enar 135 - Graan 100.
nn e. Lemir 223 u. Vincess 3328 - Viggen 177.
nn e. Allman 204 u. Gulmåras Jaffa 3340 - Daler 180 - Enar 135.
nn e. Temperament u. Vera 3343 - Furubäcks Inter 191 - Gjöstein 171.
Alizia e. Ronjas Ben Hur 232 u. Knastie - Knast Halsnaes 173 - Dalar 154. 40 poäng som föl.
Anni e. Hugo 179 u. Mumsas Aila 2501 - Sindarve Tulling 143 - Eik 15. 38 poäng som föl.
Cinderella e. Ronjas Ben Hur 232 u. Lindmarkens Bianca 3151 - Alexander Lukas 183 - Valder 25.
Djusa Kry e. Denver 235 u. Ljosefin 2593 - Ljosen 145 - Eddi 33.
Freja e. Torps Gusten 197 u . Knast Fina 3091 - Knast Halsnaes 173 - Ljosen 145. 40 poäng som föl.
Glittra e. Hugo 179 u. Gullviva 3219 - Knast Halsnaes 173 - Gutten 105.
Henja Kry e. Hauk Thun 222 u. Muska 3145 - Malte 187 - Klappre 77.
Loka e. Hugo 179 u. Lovisa 2962 - Champis 160 - Filur 75.
Madicken e. Furubäcks Inter 191 u. Concordia 3002 - Peron 124 - Frippe 91. 37 poäng som föl.
Manda e. Emil 243 u. Rimma 3292 - Dalar 154 - Sindarve Tullmar 118. 39 poäng som föl.
Ronjas Majvår e. Ronjas Ben Hur 232 u. Ronjas Mata Hari 3334 - Almin 153 - Sölvgråen 113. 37 poäng som föl.
Saga e. Temperament 227 u. Indra - Dalar 154 - Heiden 132. 38 poäng som föl.
Uddas Bonita e. Solhems Myckle 225 u. Pepsi 2963 - Enar 135 - Tonic 147.
Vidja Grönkulla e. Allman 204 u. Hilde 3304 - Furubäcks Io 210 - Furubäcks Seger 159.
nn e. Hugo 179 u. Tindra 3093 - Knast Halsnaes 173 - Eddi 33.
nn e. Ringo 184 u. Knuts Fenja 3337 - Alexander Lukas 183 - Lykke 125.
nn e. Allman 204 u. Tiara 3336 - Enar 135 - Graan 100.
nn e. Lemir 223 u. Vincess 3328 - Viggen 177.
nn e. Allman 204 u. Gulmåras Jaffa 3340 - Daler 180 - Enar 135.
nn e. Temperament u. Vera 3343 - Furubäcks Inter 191 - Gjöstein 171.
Ledig
Ariel har en vecka ledigt ifrån aktiviteter, så hon hinner smälta allt hon lärt sig. Idag var jag förbi och kollade till henne, allt var bra, men hon ville gärna bli kliad. Borstade bort den lilla mängd päls hon fäller och kratsade hovarna. Kände igenom henne ordentligt. Hon har blivit lite tunnare tycker jag, men samtidigt har hon enorma bakdelsmuskler. Får se om det blir bättre efter avmaskning.
Harmonisk är hon just nu i alla fall.
Harmonisk är hon just nu i alla fall.
Många aktiviteter!
Idag blev det en intensiv dag både för mig och Ariel. Jag hann göra många olika saker med henne, plus att jag dessutom hjälpte till vid lastning av Sunna (tog någon timme), rengjorde och fyllde på vattenbaljorna plus gjorde i ordning hö för åtminstone två veckor framöver. *pust*
Ariel fick sig en riktig genomborstning, först med den taggiga svettskrapan, sedan med piggborsten och slutligen med rotviskan. Hon var rätt så nöjd. Men fäller verkligen inte mycket längre. Jag hoppas hon hinner bli av med all päls till utställningen i juni, annars kommer hon att se väldigt konstig ut.
Efter genomborstningen fick hon gå in i stallet en stund och äta kraftfoder. Riktigt trevligt att vara i stallet om det bjuds på mat, tyckte Ariel. Sedan gick vi vägen förbi lastningen för att se om det behövdes hjälp. Eftersom de stod och pysslade med lite andra grejer passade vi dessutom på att lastträna lite. Ariel tyckte det var en synnerligen dum idé, men gick faktiskt upp med bägge framhovarna på rampen. Duktig tjej! Kanske kan hon bli riktigt lätt att lasta bara hon får träna i lugn och ro ett tag.
Medan jag hjälpte till med lastningen fick Ariel vara i hagen, men när Sunna väl var i transporten var det promenad av Ariel som gällde. Då var jag dock så slut att jag gick till rundkorallen igen och släppte henne där. Den här gången tog hon det mycket lugnare och jag kunde jobba lite med kroppsspråket med henne. Hon kickade några gånger åt mig och det var tydligt att hon tyckte jag var dum i vissa situationer. Helt okej, så länge hon ändå gör som jag säger...
Lite småsvettig efter alla trav- och galopprusher avslutade vi det hela med att träna lydnad hela vägen tillbaka till hagen. Stod faktiskt helt stilla i över en minut medan jag pratade med K. Riktigt bra gjort av henne! Travade också en ganska lång stund, tyckte det flöt på riktigt bra. Sedan var det rullning i hagen som gällde, jag låtsades att jag inte såg.
Oj, glömde ju att vi provade både sadel och träns (utan bett) också. Sadeln var lite halvläskig, men tränset var ingen fara. Vi har ju gott om tid på oss med invänjning, jag testade mest på skoj för att se vad hon skulle säga.
Nu skall hon få vara ledig en vecka, och smälta alla nya intryck. Sedan blir det en intensivvecka (1-4 maj) följt av en vanlig vecka och en helt ledig vecka. Under den andra lediga veckan går anmälningstiden till utställningen ut, så då måste jag ha bestämt om hon är redo eller inte.
Ariel fick sig en riktig genomborstning, först med den taggiga svettskrapan, sedan med piggborsten och slutligen med rotviskan. Hon var rätt så nöjd. Men fäller verkligen inte mycket längre. Jag hoppas hon hinner bli av med all päls till utställningen i juni, annars kommer hon att se väldigt konstig ut.
Efter genomborstningen fick hon gå in i stallet en stund och äta kraftfoder. Riktigt trevligt att vara i stallet om det bjuds på mat, tyckte Ariel. Sedan gick vi vägen förbi lastningen för att se om det behövdes hjälp. Eftersom de stod och pysslade med lite andra grejer passade vi dessutom på att lastträna lite. Ariel tyckte det var en synnerligen dum idé, men gick faktiskt upp med bägge framhovarna på rampen. Duktig tjej! Kanske kan hon bli riktigt lätt att lasta bara hon får träna i lugn och ro ett tag.
Medan jag hjälpte till med lastningen fick Ariel vara i hagen, men när Sunna väl var i transporten var det promenad av Ariel som gällde. Då var jag dock så slut att jag gick till rundkorallen igen och släppte henne där. Den här gången tog hon det mycket lugnare och jag kunde jobba lite med kroppsspråket med henne. Hon kickade några gånger åt mig och det var tydligt att hon tyckte jag var dum i vissa situationer. Helt okej, så länge hon ändå gör som jag säger...
Lite småsvettig efter alla trav- och galopprusher avslutade vi det hela med att träna lydnad hela vägen tillbaka till hagen. Stod faktiskt helt stilla i över en minut medan jag pratade med K. Riktigt bra gjort av henne! Travade också en ganska lång stund, tyckte det flöt på riktigt bra. Sedan var det rullning i hagen som gällde, jag låtsades att jag inte såg.
Oj, glömde ju att vi provade både sadel och träns (utan bett) också. Sadeln var lite halvläskig, men tränset var ingen fara. Vi har ju gott om tid på oss med invänjning, jag testade mest på skoj för att se vad hon skulle säga.
Nu skall hon få vara ledig en vecka, och smälta alla nya intryck. Sedan blir det en intensivvecka (1-4 maj) följt av en vanlig vecka och en helt ledig vecka. Under den andra lediga veckan går anmälningstiden till utställningen ut, så då måste jag ha bestämt om hon är redo eller inte.
Rundkorallen...
Det blev en riktig långkväll med Ariel igår. Var framme vid gården omkring fem och jag promenerade inte till bussen förrän halv nio. Men det var skönt att ta det så lugnt, och bara lulla på liksom.
Gav kraftfoder först, har ökat på så Ariel äter nu 5 dl havre och 1 ½ dl sojamjöl. Hon bygger muskler så det står härliga till, idag upptäckte jag att hon fått stenhårda lårmuskler. Hurra! Medan de åt passade jag på att rengöra vattenbyttorna och fylla på vatten. Sedan, när jag ändå hade slangen ute, testade jag att spola vatten på Ariels ben. Nej tack, sade Ariel, men jag fick känslan att hon mest gjorde det för sakens skull. För rätt vad det var så började hon leka med vattenstrålen med mulen... Ack dessa småbarn. ;-)
Vi tog oss en liten promenad (ett fåtal motorstopp) till rundkorallen som finns på gården. Den är inte flashig eller så, men alldeles utmärkt att träna kroppsspråket med. Det var första gången jag släppte Ariel i den, så vi tränade ingenting, utan hon fick springa runt själv och konstatera att hon var alldeles ensam (usch!) och att matte ibland stod i vägen (dumma matte!). När hon lugnat sig tillräckligt för att då och då beta kopplade jag på grimskaftet och gick tillbaka med henne. Enligt Ariel en väldigt utmärkt idé.
Tog ett par repor i trav också, eftersom framåtbjudningen fanns. Det går hyfsat, men hon har ännu inte fattat travkommandot och hon tycker att det är onödigt att trava alltför länge. Jag bestämde mig för att vara lite elak mot henne, så istället för att släppa henne i vänstra delen av U:et (i hagen) där de andra hästarna var, så släppte jag henne i högra. Tänkte dels se om hon fattat hur hagen ser ut och dels att hon gott kunde få galoppera lite. Islandshästarna stod i sin del och tittade efter Ariel, bedrövade över att de inte fick gå i samma hage. Ariel själv fattade direkt vad det var frågan om, stormade iväg längs hagen och var ganska snabbt framme hos dem. Smart rackare det där...
Efteråt borstade jag igenom alla hästarna och tog en massa (dåliga) bilder. Men några utav dem lägger jag ut ändå, så ni får se hur vänstra delen av hagen ser ut.
Idunn och Ariel:
Ariel spanar mot något, observera klipporna...
Ariel, Sunna och Eldur i solnedgången.
Bonusbild på världens sötaste Ariel:
Gav kraftfoder först, har ökat på så Ariel äter nu 5 dl havre och 1 ½ dl sojamjöl. Hon bygger muskler så det står härliga till, idag upptäckte jag att hon fått stenhårda lårmuskler. Hurra! Medan de åt passade jag på att rengöra vattenbyttorna och fylla på vatten. Sedan, när jag ändå hade slangen ute, testade jag att spola vatten på Ariels ben. Nej tack, sade Ariel, men jag fick känslan att hon mest gjorde det för sakens skull. För rätt vad det var så började hon leka med vattenstrålen med mulen... Ack dessa småbarn. ;-)
Vi tog oss en liten promenad (ett fåtal motorstopp) till rundkorallen som finns på gården. Den är inte flashig eller så, men alldeles utmärkt att träna kroppsspråket med. Det var första gången jag släppte Ariel i den, så vi tränade ingenting, utan hon fick springa runt själv och konstatera att hon var alldeles ensam (usch!) och att matte ibland stod i vägen (dumma matte!). När hon lugnat sig tillräckligt för att då och då beta kopplade jag på grimskaftet och gick tillbaka med henne. Enligt Ariel en väldigt utmärkt idé.
Tog ett par repor i trav också, eftersom framåtbjudningen fanns. Det går hyfsat, men hon har ännu inte fattat travkommandot och hon tycker att det är onödigt att trava alltför länge. Jag bestämde mig för att vara lite elak mot henne, så istället för att släppa henne i vänstra delen av U:et (i hagen) där de andra hästarna var, så släppte jag henne i högra. Tänkte dels se om hon fattat hur hagen ser ut och dels att hon gott kunde få galoppera lite. Islandshästarna stod i sin del och tittade efter Ariel, bedrövade över att de inte fick gå i samma hage. Ariel själv fattade direkt vad det var frågan om, stormade iväg längs hagen och var ganska snabbt framme hos dem. Smart rackare det där...
Efteråt borstade jag igenom alla hästarna och tog en massa (dåliga) bilder. Men några utav dem lägger jag ut ändå, så ni får se hur vänstra delen av hagen ser ut.
Idunn och Ariel:
Ariel spanar mot något, observera klipporna...
Ariel, Sunna och Eldur i solnedgången.
Bonusbild på världens sötaste Ariel:
Fälla eller inte fälla?
I onsdags var jag en kort sväng till Ariel. Borstade bort så mycket lös päls jag bara kunde. Hon tycker att det är superskönt, men hon fäller liksom inte längre. Det är korta, mjuka hårstrån som sitter fast ganska hårt. Som om hennes kropp säger att hon inte får tappa all päls på en gång, eftersom det fortfarande är kallt. Hm...
Jag kunde inte låta bli att borsta Idunn, Eldur och Sunna också. De fäller långa, rejäla hårstrån så det bildas stora högar med hår där man står och borstar. Då känns det mer som att jag faktiskt gör något med hästen. Knepigt det där med hår.
Stod en lång stund och gosade med Ariel. Hon ville bli kliad bakom öronen, och det tänker jag inte säga nej till. Ju mer jag får klia kring öronen, desto mindre kommer hon att vara rädd om dem. Jag tycker att hon redan blivit mycket bättre med öronhanteringen.
Fick för övrigt veta att anmälningstiden till utställningen går ut redan 15 maj. Då blir det nog ingen utställning. Dels vet jag inte om vi är färdiga med träningen då och dels har jag ännu inte fått Ariels pass. *suck*
Jag kunde inte låta bli att borsta Idunn, Eldur och Sunna också. De fäller långa, rejäla hårstrån så det bildas stora högar med hår där man står och borstar. Då känns det mer som att jag faktiskt gör något med hästen. Knepigt det där med hår.
Stod en lång stund och gosade med Ariel. Hon ville bli kliad bakom öronen, och det tänker jag inte säga nej till. Ju mer jag får klia kring öronen, desto mindre kommer hon att vara rädd om dem. Jag tycker att hon redan blivit mycket bättre med öronhanteringen.
Fick för övrigt veta att anmälningstiden till utställningen går ut redan 15 maj. Då blir det nog ingen utställning. Dels vet jag inte om vi är färdiga med träningen då och dels har jag ännu inte fått Ariels pass. *suck*
Ensam promenad
Åkte ut ganska sent till Ariel igår, jag ville vänta ut regnet så jag slapp bli blöt. Tur för mig så fungerade tekniken, när jag var framme hos Ariel hade regnandet upphört.
Tog in henne i stallet först för mätning. Dumheter tyckte Ariel och snodde runt, runt som en hal ål. Otur för henne att hon har Sveriges tjurigaste matte. Mätt blev hon, och hon har blivit 2,5 cm högre på en månad! 122 cm står mätkäppen på nu. Hm... Fortfarande b-ponny alltså. Vidare hade hon blivit lite rundare om magen, men inte större i skenan. Hon väger omkring 192 kg nu. Enligt tillväxtkurvan skall hon därmed väga 331 kg som vuxen, vilket jag inte tror stämmer. Jag är mer benägen att misstänka att hon kommer växa klart väldigt sent.
Efter mätningen pös det verkligen av energi ur öronen på henne, så vi tog oss en promenad. Alldeles ensamma. Ariel stegade på väldigt frimodigt, jag fick ta riktigt långa kliv för att hinna med henne. Några stopp blev det för snabb koll av farligheter, men sedan satte hon fart igen. Vi gick längs vägen till banvallen och följde sedan banvallen en bit. Ariel fick faktiskt syn på Idunn i hagen, och de gnäggade till varandra, men hon verkade inte det minsta upprörd.
Hemvägen blev däremot i stressigaste laget. Ariel ville skynda så mycket det bara gick, vilket ledde till att jag fick kräva en del halter av henne. Vilket gjorde henne ännu mer stressad. Usch vad hon tyckte matte var dum! Men på något vis gav det ändå resultat, för hon lugnade ned sig sista biten och kunde faktiskt gå bakom mig en stund.
Släppte ut henne i hagen, där hon genast sprang iväg till Idunn för att berätta vilken taskig matte hon hade. Eller förhoppningsvis för att berätta vilken trevlig promenad hon haft. Förmodligen båda...
Efter att hon fått kraftfoder (äter nu som en typisk fjording) borstade jag bort en del lös päls. Hon har fått en del bettskador, men tycker tydligen att det är skönt att bli borstad även på dem.
Ariel nio månader gammal:
Tog in henne i stallet först för mätning. Dumheter tyckte Ariel och snodde runt, runt som en hal ål. Otur för henne att hon har Sveriges tjurigaste matte. Mätt blev hon, och hon har blivit 2,5 cm högre på en månad! 122 cm står mätkäppen på nu. Hm... Fortfarande b-ponny alltså. Vidare hade hon blivit lite rundare om magen, men inte större i skenan. Hon väger omkring 192 kg nu. Enligt tillväxtkurvan skall hon därmed väga 331 kg som vuxen, vilket jag inte tror stämmer. Jag är mer benägen att misstänka att hon kommer växa klart väldigt sent.
Efter mätningen pös det verkligen av energi ur öronen på henne, så vi tog oss en promenad. Alldeles ensamma. Ariel stegade på väldigt frimodigt, jag fick ta riktigt långa kliv för att hinna med henne. Några stopp blev det för snabb koll av farligheter, men sedan satte hon fart igen. Vi gick längs vägen till banvallen och följde sedan banvallen en bit. Ariel fick faktiskt syn på Idunn i hagen, och de gnäggade till varandra, men hon verkade inte det minsta upprörd.
Hemvägen blev däremot i stressigaste laget. Ariel ville skynda så mycket det bara gick, vilket ledde till att jag fick kräva en del halter av henne. Vilket gjorde henne ännu mer stressad. Usch vad hon tyckte matte var dum! Men på något vis gav det ändå resultat, för hon lugnade ned sig sista biten och kunde faktiskt gå bakom mig en stund.
Släppte ut henne i hagen, där hon genast sprang iväg till Idunn för att berätta vilken taskig matte hon hade. Eller förhoppningsvis för att berätta vilken trevlig promenad hon haft. Förmodligen båda...
Efter att hon fått kraftfoder (äter nu som en typisk fjording) borstade jag bort en del lös päls. Hon har fått en del bettskador, men tycker tydligen att det är skönt att bli borstad även på dem.
Ariel nio månader gammal:
Spännande äventyr!
Idag fick Ariel följa med Idunn på ett stort äventyr. För första gången gick jag och Ariel på en RIKTIG promenad. Inte bara från hagen till vägen, utan faktiskt på en lång promenad med farliga saker.
Ariel såg storögt på världen, men eftersom Idunn gick före och var cool, så vågade även Ariel gå vidare. Vi var ute i 35 minuter (!) och träffade på både bilar, motorcyklar, cyklar och promenerande människor. Ariel försökte sticka några gånger, men lugnade sig snabbt varje gång. Jag är så sjukt stolt över henne! Noterbart är att vi faktiskt travade tillsammans några gånger, då Ariel ville komma ikapp Idunn. Kanske kan jag få henne att trava bredvid mig innan utställningen ändå. :-)
Hon var rätt så trött på slutet av promenaden, och då passade vi på att gå ned och bekanta oss med både paddock och rundkorall. Jag fick för mig att hoppa ett par småhinder som stod i paddocken, något Ariel tyckte var väldigt onödigt. Hon klev över hindren istället... Nåja, hoppintresset (och framåtbjudningen) lär komma med tiden.
Efteråt gick vi in i stallet en sväng, borstade bort allt löst hår (Idunn fäller faktiskt mer!) och kratsade hovarna. Ariel stod snällt ända tills Idunn gick ut i hagen. Då blev hon mäkta upprörd och tyckte att matte var ett monster som inte lät henne följa efter. När hon väl lugnat sig fick hon också gå ut.
Som alltid en väldigt nyttig dag för Ariel. Det kan bli bra det här...
Ariel såg storögt på världen, men eftersom Idunn gick före och var cool, så vågade även Ariel gå vidare. Vi var ute i 35 minuter (!) och träffade på både bilar, motorcyklar, cyklar och promenerande människor. Ariel försökte sticka några gånger, men lugnade sig snabbt varje gång. Jag är så sjukt stolt över henne! Noterbart är att vi faktiskt travade tillsammans några gånger, då Ariel ville komma ikapp Idunn. Kanske kan jag få henne att trava bredvid mig innan utställningen ändå. :-)
Hon var rätt så trött på slutet av promenaden, och då passade vi på att gå ned och bekanta oss med både paddock och rundkorall. Jag fick för mig att hoppa ett par småhinder som stod i paddocken, något Ariel tyckte var väldigt onödigt. Hon klev över hindren istället... Nåja, hoppintresset (och framåtbjudningen) lär komma med tiden.
Efteråt gick vi in i stallet en sväng, borstade bort allt löst hår (Idunn fäller faktiskt mer!) och kratsade hovarna. Ariel stod snällt ända tills Idunn gick ut i hagen. Då blev hon mäkta upprörd och tyckte att matte var ett monster som inte lät henne följa efter. När hon väl lugnat sig fick hon också gå ut.
Som alltid en väldigt nyttig dag för Ariel. Det kan bli bra det här...
Frisyrfixning
Jaha, så har det gått en vecka igen. Måste erkänna att jag blev lite chockad när jag såg Ariel igår. Jösses vad hon har byggt muskler! Plötsligt har hon fått en rejäl rumpa, sådär hjärtformad liksom. Dålig bild, men lite syns kanske?
Först fick damen mumsa kraftfoder. Aptiten är det inget fel på längre, känns väldigt skönt. Sedan testade vi att gå in ensamma i stallet, vilket ju inte hänt tidigare. Tydligen anser Ariel att jag är en okej surrogat till häst, för hon stod stilla hela tiden. Duktiga gumman!
Det var frisering av manen som gällde. Har inte klippt den på evigheter, och jag skäms nästan för att visa upp henne i bloggen med vippande man. Så det blev helsnagg. Kändes inte så snyggt när jag var klar, men på bilderna ser det ju helt okej ut!
Som alltid blir ju ena sidan snyggare än andra. Men håll med om att det är rätt okej för första manklippningen på fyra år...
Ariel tyckte det blev lite tråkigt med klippningen på slutet, men visst fortsatte hon uppföra sig när jag sade åt henne. Det är så härligt med fjordhästar, de är verkligen coola men ändå känsliga. Jag är så glad att jag faktiskt skaffade mig en till!
Efter klippningen gick vi på en minipromenad och tittade på några farligheter. Jag tycker att hon redan har blivit lite modigare, tidigare kunde hon steppa fram och tillbaka några minuter innan hon vågade fram helt och nosa, nu vågar hon nästan direkt.
Släppte henne sedan i hagen och hon galopperade genast iväg till Idunn. Noterbart att hon verkar mycket säkrare på foten, och obekymrat rörde sig mellan stenblocken. Ett par bocksprång blev det också, det är en hel del bus i henne. Jag kände mig manad att jaga henne lite, och då lättade hon i bak ett par gånger. Det kan nog bli en riktigt märr av den här damen också...
Först fick damen mumsa kraftfoder. Aptiten är det inget fel på längre, känns väldigt skönt. Sedan testade vi att gå in ensamma i stallet, vilket ju inte hänt tidigare. Tydligen anser Ariel att jag är en okej surrogat till häst, för hon stod stilla hela tiden. Duktiga gumman!
Det var frisering av manen som gällde. Har inte klippt den på evigheter, och jag skäms nästan för att visa upp henne i bloggen med vippande man. Så det blev helsnagg. Kändes inte så snyggt när jag var klar, men på bilderna ser det ju helt okej ut!
Som alltid blir ju ena sidan snyggare än andra. Men håll med om att det är rätt okej för första manklippningen på fyra år...
Ariel tyckte det blev lite tråkigt med klippningen på slutet, men visst fortsatte hon uppföra sig när jag sade åt henne. Det är så härligt med fjordhästar, de är verkligen coola men ändå känsliga. Jag är så glad att jag faktiskt skaffade mig en till!
Efter klippningen gick vi på en minipromenad och tittade på några farligheter. Jag tycker att hon redan har blivit lite modigare, tidigare kunde hon steppa fram och tillbaka några minuter innan hon vågade fram helt och nosa, nu vågar hon nästan direkt.
Släppte henne sedan i hagen och hon galopperade genast iväg till Idunn. Noterbart att hon verkar mycket säkrare på foten, och obekymrat rörde sig mellan stenblocken. Ett par bocksprång blev det också, det är en hel del bus i henne. Jag kände mig manad att jaga henne lite, och då lättade hon i bak ett par gånger. Det kan nog bli en riktigt märr av den här damen också...
Pedikyr
Medan jag är borta i Stockholm på kurs under helgen har K passat på att ta hem hovslagaren. Han verkade Ariel utan minsta problem, hon stod som ett ljus. Gissa om jag är en stolt matte! Ännu stoltare blev jag när jag dessutom fick höra att han tyckte hon hade utmärkta hovar.
Skryt i massor, men det gäller ju att passa på när det går bra...
Skryt i massor, men det gäller ju att passa på när det går bra...
Lera är bra för huden
Onsdag betyder för mig oerhört mycket stress, mitt schema ser inte klokt ut och det känns som jag knappt hinner sitta ned fem minuter. Men tack och lov slutar jag tidigt och kan åka iväg till Ariel för avkoppling.
Eller inte...
Möttes av fröken "Jag-har-inte-haft-matte-här-på-tre-dagar-och-passat-på-att-göra-lerinpackning". Eh... Tack Ariel, jag älskar dig verkligen. Hur sjutton lyckas hon gnugga lera ÖVERALLT på kroppen? Till och med sådana där luriga ställen som längst upp i ljumsken och inuti öronen.
Jag tog ut henne först och lät henne äta kraftfoder. Hon åt långsamt (eller normalt för en fölunge snarare) och på slutet ville hon inte riktigt äta upp. Så jag trugade på henne en tugga för matte och en tugga för husse, och hon gick på det tricket. Får väl börja leka med maten för att få henne intresserad. Typ låtsas att det är ett flygplan. Konstig häst jag skaffat mig.
Sedan började jag med lersaneringen, som tog ungefär en halvtimme. Hon njöt av varje borsttag, och varje gång jag avbröt för att rensa borsten så vände hon på huvudet och tittade uppfordrande. Det är rätt så tydligt att hon vet varför jag finns i hennes liv...
Gosade lite med Idunn också, för hon var lite kelsjuk. Efter en stund vände jag mig mot Ariel, som stod några meter ifrån, höll ut handen och sade "Ariel, kom då Ariel". Hon gick och betade det späda vårgräset, men höjde på huvudet, tänkte några sekunder och gick sedan fram till mig! Det är första gången hon gjort det och jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd. Älskade Ariel, min ögonsten och bästis!
Någon gång medan vi stod och gosade/borstade/pratade insåg jag att jag en dag kommer att rida på henne. Jag har liksom inte tänkt i de banorna egentligen, att vi faktiskt kommer att uppleva massor med roliga saker tillsammans, att det här bara är början på ett fantastiskt kamratskap. Tänk att jag fått chansen igen, att få uppleva allt detta. Den här gången tänker jag njuta varje sekund.
Även fast armarna värker efter allt borstande...
Eller inte...
Möttes av fröken "Jag-har-inte-haft-matte-här-på-tre-dagar-och-passat-på-att-göra-lerinpackning". Eh... Tack Ariel, jag älskar dig verkligen. Hur sjutton lyckas hon gnugga lera ÖVERALLT på kroppen? Till och med sådana där luriga ställen som längst upp i ljumsken och inuti öronen.
Jag tog ut henne först och lät henne äta kraftfoder. Hon åt långsamt (eller normalt för en fölunge snarare) och på slutet ville hon inte riktigt äta upp. Så jag trugade på henne en tugga för matte och en tugga för husse, och hon gick på det tricket. Får väl börja leka med maten för att få henne intresserad. Typ låtsas att det är ett flygplan. Konstig häst jag skaffat mig.
Sedan började jag med lersaneringen, som tog ungefär en halvtimme. Hon njöt av varje borsttag, och varje gång jag avbröt för att rensa borsten så vände hon på huvudet och tittade uppfordrande. Det är rätt så tydligt att hon vet varför jag finns i hennes liv...
Gosade lite med Idunn också, för hon var lite kelsjuk. Efter en stund vände jag mig mot Ariel, som stod några meter ifrån, höll ut handen och sade "Ariel, kom då Ariel". Hon gick och betade det späda vårgräset, men höjde på huvudet, tänkte några sekunder och gick sedan fram till mig! Det är första gången hon gjort det och jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd. Älskade Ariel, min ögonsten och bästis!
Någon gång medan vi stod och gosade/borstade/pratade insåg jag att jag en dag kommer att rida på henne. Jag har liksom inte tänkt i de banorna egentligen, att vi faktiskt kommer att uppleva massor med roliga saker tillsammans, att det här bara är början på ett fantastiskt kamratskap. Tänk att jag fått chansen igen, att få uppleva allt detta. Den här gången tänker jag njuta varje sekund.
Även fast armarna värker efter allt borstande...
Dagen efter
I söndags var jag en sväng till Ariel för att se hur hon klarat första natten. När jag kom stod hon och sov i solen:
Tydligen hade hon och Idunn ätit ur samma hötapp under kvällsfodringen, så det bådar ju gott. Vi morgonfodrade med hö och när hästarna ätit klart (jag borstade lortgrisen Ariel under tiden) så tog stallägarens dotter K ut Eldur och Sunna ur hagen, då hon och en kompis skulle ut och rida. Ariel är ju fortfarande inte välkommen enligt Sunna, och hon går till attack då och då för säkerhets skull. Ariel aktar då ordentligt på sig och visar hur en undergiven häst ser ut:
Medan de var ute och red passade jag på att visa Ariel hela hagen. Jag tror fortfarande att hon inte riktigt fattat hur mycket hon har att röra sig på. Så vi gick helt enkelt på promenad i hagen. Undersökte ena ligghallen och sedan tog vi oss bort till den vänstra delen av U:et. Väl där knäppte jag loss Ariel och busade lite med henne. Det var uppskattat, men ännu mer uppskattat blev det när jag jagade Idunn en stund. Rätt vad det var, när jag sprang omkring över stock och sten, insåg jag att jag var överflödig. Idunn och Ariel lekte helt själva, springandes bredvid varandra. Förvisso med mycket utrymme emellan varandra, men de bockade och sparkade bakut bägge två, och Ariels ögon hade inte den där rädda blicken (som när Sunna jagar), utan den där glada, busiga unghästblicken jag saknat. Underbart!
Ariel tyckte för övrigt att jag skulle rengöra henne många gånger. Så efter rejsandet lade hon sig ned en stund. Resultatet lät inte vänta på sig:
Jag förstår inte varför hon måste ligga på lerigaste stället i hagen, när det finns enormt stora ytor som inte är leriga...
Jag passade på att ge henne kraftfoder när jag ändå kunde vaka och se till så ingen annan åt upp det, men hon fortsatte med gårdagens beteende att inte äta upp. Frustrerande! Men jag har minskat så mycket jag kan på hennes kraftfoder och så hoppas jag att hon får tillbaka aptiten. Annars vet jag inte vad jag gör. Fast å andra sidan är det ju snart sommarbete och då kommer hon bli en liten köttbulle.
Avslutar med två bilder som känns väldigt harmoniska för mig. Först passar Ariel på att klia sig lite:
Hejdå matte!
Tydligen hade hon och Idunn ätit ur samma hötapp under kvällsfodringen, så det bådar ju gott. Vi morgonfodrade med hö och när hästarna ätit klart (jag borstade lortgrisen Ariel under tiden) så tog stallägarens dotter K ut Eldur och Sunna ur hagen, då hon och en kompis skulle ut och rida. Ariel är ju fortfarande inte välkommen enligt Sunna, och hon går till attack då och då för säkerhets skull. Ariel aktar då ordentligt på sig och visar hur en undergiven häst ser ut:
Medan de var ute och red passade jag på att visa Ariel hela hagen. Jag tror fortfarande att hon inte riktigt fattat hur mycket hon har att röra sig på. Så vi gick helt enkelt på promenad i hagen. Undersökte ena ligghallen och sedan tog vi oss bort till den vänstra delen av U:et. Väl där knäppte jag loss Ariel och busade lite med henne. Det var uppskattat, men ännu mer uppskattat blev det när jag jagade Idunn en stund. Rätt vad det var, när jag sprang omkring över stock och sten, insåg jag att jag var överflödig. Idunn och Ariel lekte helt själva, springandes bredvid varandra. Förvisso med mycket utrymme emellan varandra, men de bockade och sparkade bakut bägge två, och Ariels ögon hade inte den där rädda blicken (som när Sunna jagar), utan den där glada, busiga unghästblicken jag saknat. Underbart!
Ariel tyckte för övrigt att jag skulle rengöra henne många gånger. Så efter rejsandet lade hon sig ned en stund. Resultatet lät inte vänta på sig:
Jag förstår inte varför hon måste ligga på lerigaste stället i hagen, när det finns enormt stora ytor som inte är leriga...
Jag passade på att ge henne kraftfoder när jag ändå kunde vaka och se till så ingen annan åt upp det, men hon fortsatte med gårdagens beteende att inte äta upp. Frustrerande! Men jag har minskat så mycket jag kan på hennes kraftfoder och så hoppas jag att hon får tillbaka aptiten. Annars vet jag inte vad jag gör. Fast å andra sidan är det ju snart sommarbete och då kommer hon bli en liten köttbulle.
Avslutar med två bilder som känns väldigt harmoniska för mig. Först passar Ariel på att klia sig lite:
Hejdå matte!
