Ensam promenad
Åkte ut ganska sent till Ariel igår, jag ville vänta ut regnet så jag slapp bli blöt. Tur för mig så fungerade tekniken, när jag var framme hos Ariel hade regnandet upphört.
Tog in henne i stallet först för mätning. Dumheter tyckte Ariel och snodde runt, runt som en hal ål. Otur för henne att hon har Sveriges tjurigaste matte. Mätt blev hon, och hon har blivit 2,5 cm högre på en månad! 122 cm står mätkäppen på nu. Hm... Fortfarande b-ponny alltså. Vidare hade hon blivit lite rundare om magen, men inte större i skenan. Hon väger omkring 192 kg nu. Enligt tillväxtkurvan skall hon därmed väga 331 kg som vuxen, vilket jag inte tror stämmer. Jag är mer benägen att misstänka att hon kommer växa klart väldigt sent.
Efter mätningen pös det verkligen av energi ur öronen på henne, så vi tog oss en promenad. Alldeles ensamma. Ariel stegade på väldigt frimodigt, jag fick ta riktigt långa kliv för att hinna med henne. Några stopp blev det för snabb koll av farligheter, men sedan satte hon fart igen. Vi gick längs vägen till banvallen och följde sedan banvallen en bit. Ariel fick faktiskt syn på Idunn i hagen, och de gnäggade till varandra, men hon verkade inte det minsta upprörd.
Hemvägen blev däremot i stressigaste laget. Ariel ville skynda så mycket det bara gick, vilket ledde till att jag fick kräva en del halter av henne. Vilket gjorde henne ännu mer stressad. Usch vad hon tyckte matte var dum! Men på något vis gav det ändå resultat, för hon lugnade ned sig sista biten och kunde faktiskt gå bakom mig en stund.
Släppte ut henne i hagen, där hon genast sprang iväg till Idunn för att berätta vilken taskig matte hon hade. Eller förhoppningsvis för att berätta vilken trevlig promenad hon haft. Förmodligen båda...
Efter att hon fått kraftfoder (äter nu som en typisk fjording) borstade jag bort en del lös päls. Hon har fått en del bettskador, men tycker tydligen att det är skönt att bli borstad även på dem.
Ariel nio månader gammal:
Tog in henne i stallet först för mätning. Dumheter tyckte Ariel och snodde runt, runt som en hal ål. Otur för henne att hon har Sveriges tjurigaste matte. Mätt blev hon, och hon har blivit 2,5 cm högre på en månad! 122 cm står mätkäppen på nu. Hm... Fortfarande b-ponny alltså. Vidare hade hon blivit lite rundare om magen, men inte större i skenan. Hon väger omkring 192 kg nu. Enligt tillväxtkurvan skall hon därmed väga 331 kg som vuxen, vilket jag inte tror stämmer. Jag är mer benägen att misstänka att hon kommer växa klart väldigt sent.
Efter mätningen pös det verkligen av energi ur öronen på henne, så vi tog oss en promenad. Alldeles ensamma. Ariel stegade på väldigt frimodigt, jag fick ta riktigt långa kliv för att hinna med henne. Några stopp blev det för snabb koll av farligheter, men sedan satte hon fart igen. Vi gick längs vägen till banvallen och följde sedan banvallen en bit. Ariel fick faktiskt syn på Idunn i hagen, och de gnäggade till varandra, men hon verkade inte det minsta upprörd.
Hemvägen blev däremot i stressigaste laget. Ariel ville skynda så mycket det bara gick, vilket ledde till att jag fick kräva en del halter av henne. Vilket gjorde henne ännu mer stressad. Usch vad hon tyckte matte var dum! Men på något vis gav det ändå resultat, för hon lugnade ned sig sista biten och kunde faktiskt gå bakom mig en stund.
Släppte ut henne i hagen, där hon genast sprang iväg till Idunn för att berätta vilken taskig matte hon hade. Eller förhoppningsvis för att berätta vilken trevlig promenad hon haft. Förmodligen båda...
Efter att hon fått kraftfoder (äter nu som en typisk fjording) borstade jag bort en del lös päls. Hon har fått en del bettskador, men tycker tydligen att det är skönt att bli borstad även på dem.
Ariel nio månader gammal:
Kommentarer
Trackback
