Ariel 3525

En sak som jag verkligen gillar med hästar är att man måste vara så flexibel. Jag är en nitisk planerare (har ju till exempel Ariels planering klar fram till 2017) och mår verkligen bra av att se planerna förändras hela tiden. Jag tycker det är viktigt att ha en plan att stödja sig emot, men lika viktigt är det att kunna ändra på planen utifrån verkligheten.

Igår hade jag planerat in en promenad, med både sele och träns på Ariel. Jag hade bestämt vart vi skulle gå och hur länge vi skulle vara ute. Precis som jag alltid brukar göra.

Men bara några sekunder efter att jag och Ariel lämnat flocken beslöt sig ledarhingsten (valacken Eldur) för att "blåsa drake". Det vill säga, signalera enorm fara för hela flocken. Blåsa drake är när hästen blåser ut en stor mängd luft genom näsborrarna samtidigt som hållningen är väldigt stram och alert.

Ariel reagerade som en riktig häst skall göra. Hon blev genast väldigt orolig och ville inget annat än att gå tillbaka till flocken. Jag försökte lugna henne så gott som jag kunde och lyckades lirka iväg henne till stallet. Där fortsatte hon att vara orolig och jag beslöt mig för att gå några varv på gårdsplanen och låta henne beta för att lugnas ned ännu mer. Men när vi kommer ut på gårdsplanen kommer en traktor med släp tuffandes och Ariel blev ännu oroligare. Så vi fick stå en bra stund och titta på traktorn, samt så småningom beta oss närmare och närmare detta rytande monster.

När Ariel äntligen var lugn och avslappnad kom gårdens ägare M gående med sina hundar. Vi stod och pratade en stund medan Ariel stod bredvid och väntade. Inget gräs i sikte, så hon pockade då och då på min uppmärksamhet och ville att vi skulle gå iväg. Jag markerade tydligt att hon fick vänta och då väntade hon. Änglahästen!

M påpekade (när vi stått och pratat i tjugo minuter) att Ariel verkligen var supersnäll som stod så där stilla hela tiden. Jag kunde inte annat än att hålla med. Det är omöjligt att tro att hon bara är ett år gammal, hon beter sig som om hon redan levt ett liv på jorden.

Precis när jag sagt hejdå till M (och traktorn åkt iväg för påfyllnad av råg) kom ägarna till Försenad och Nova. De skulle hämta transporten för att fylla på spån och eftersom deras hästar skall lämna betet om ett par veckor så tar de transporten med sig. Så de hoppades att jag tränat klart med transporten. Hehe... Fick tillfälle att skryta om hur duktig Ariel var på att kliva på och sedan såg vi på medan de åkte med transporten. Ariel reagerade inte på bilen överhuvudtaget.

Efter allt detta kände jag att det var helt fel att kräva något mer av Ariel. Hon hade visat mig den största tilliten genom att följa mig ifrån flocken (trots varningssignaler) och hon hade stått bredvid mig både när hon var rädd och när hon var uttråkad. Så vi gick tillbaka till hagen och så borstade jag av henne som hastigast.

Massor med guldstjärnor idag, jag är så glad att jag har fått en så fantastisk häst!