Äntligen jobb igen!
Det har kliat i fingrarna ett tag nu, jag har verkligen fått lägga band på mig för att inte sätta igång Ariel för tidigt. Men idag var det äntligen dags, vintervilan är avslutad och nu är det full fart som gäller!
Hämtade in henne från hagen och lät henne stå och äta hö medan jag gjorde i ordning henne. Från och med nu är jag noggrannare med rutinerna, vilket innebar att alla fyra benen blev avsvampade. Fortfarande föredrar hon när svampen inte är så blöt att det rinner. Jag hade gärna tränat henne i spolspilta, men någon sådan finns inte här och jag tyckte det regnade för mycket för att binda upp henne ute och dra ut slangen.
Med fina fossingar och något torrare kropp (måste köpa svettäcke) åkte reflexer, sele och sidepull på. Inga reaktioner bortsett från när jag öppnade benskydden. Det är något med kardborr-ljudet som hon inte är särskilt förtjust i.
Sedan gick vi iväg på promenad. Ariel betedde sig precis som hon brukar göra, lite halvsegt bortåt och superpigg hemåt. Men hon lyssnade hela tiden på mig och var noga med att inte gå före mig. Vi travade ett par gånger och då blev hon busig och ruskade på huvudet. Hon är så himla go den hästen! Jag testade att tömköra lite på hemvägen, även om jag egentligen har lite för korta tyglar för att det skall fungera helt. Tidigare har hon varit lite tveksam till att gå först, men nu stegade hon ivrigt iväg som om hon blivit tömkörd flera hundra gånger. Hon slutar aldrig att förvåna mig. Ibland tror jag nästan hon levt ett tidigare liv, så som hon beter sig. Vi mötte en bil också och hon brydde sig inte alls. Frågan är om jag törs klassa henne som trafiksäker nu. Åtminstone på avsuttna promenader.
Väl hemma fick hon fleecetäcke på sig och jag tränade lite stretchning. Inte så att jag egentligen stretchar, men jag vänjer henne vid att få benen lyfta åt olika håll. Hon var skeptisk tills jag började berömma, det är så tydligt hur mycket hon tycker om att få beröm och vara duktig. Sedan gick vi ut i hagen igen, hon fick hö i ligghallen och så stängde jag in henne där. Det verkade inte bekomma henne ett dugg, inte ens när de andra hästarna gick iväg och fick kraftfoder. Hon har redan fattat att hon även får sitt kraftfoder serverat i ligghallen.
Innan jag åkte därifrån tog jag av henne täcket. Hon hade blivit lite torrare, men jag tror att det får bli ett svettäcke i julklapp. Ett klarrött...
