Lagom med bus
Idag var tanken att Ariel skulle få busa av sig hela veckans havreranson i rundkorallen. På väg från hagen misstänkte jag att det skulle bli en del bus, för hon studsade omkring bredvid mig som en liten studsboll.
Först skulle dock benen spolas och det blev ett fasligt snurrade första minuten, innan Ariel insåg att det fortfarande bara var vatten och att matte inte tänkte ge sig. Därefter stod hon som en staty medan jag spolade av alla benen. Mycket duktig tjej!
Vägen till rundkorallen var ganska spännande, då stallägarna höll på och grejade med både bil och fyrhjuling. Ariel tyckte det var lite småläskigt och smög bakom trygga matte. Så släppte jag henne i rundkorallen och förväntade mig rodeo. Eh... Som alltid gör ju Ariel tvärt emot vad jag tänkt mig. Hon travade snällt några varv, galopperade ungefär ett halvt varv i vänster- respektive höger galopp. Sedan var hon nöjd och ville gå in igen. Jaha, det var den havreprilligheten... Nåja, skönt att veta att det inte stiger henne åt huvudet åtminstone.
På hemvägen hoppade vi diken och då vaknade busfröet igen. Förmodligen för att diket var hemåt, för hon hoppade stooort, stack iväg allt vad hon kunde efter landningen och måttade en spark åt matte dessutom. Fick sig en rejäl åthutning och så tog vi diket en gång till. Den här gången hoppade hon mer moderat och kunde skritta efteråt.
På hemvägen mötte vi stallägarna som lastade in ved i källaren. Oerhört spännande tyckte Ariel, som fick stå och titta en bra stund. Stallägare M åkte till och med iväg med bilen en sväng, utan att Ariel brydde sig. Jag blir glad varje gång vi får chans att miljöträna, i grunden är det ju ett ganska lugnt samhälle Ariel bor i.
Passade på att klippa manen medan Ariel mumsade hö. Sedan blev det väldigt bråttom till bussen och Ariel fick stå kvar i ligghallen när jag traskade iväg. M lovade dock att släppa ut henne senare på kvällen.
Först skulle dock benen spolas och det blev ett fasligt snurrade första minuten, innan Ariel insåg att det fortfarande bara var vatten och att matte inte tänkte ge sig. Därefter stod hon som en staty medan jag spolade av alla benen. Mycket duktig tjej!
Vägen till rundkorallen var ganska spännande, då stallägarna höll på och grejade med både bil och fyrhjuling. Ariel tyckte det var lite småläskigt och smög bakom trygga matte. Så släppte jag henne i rundkorallen och förväntade mig rodeo. Eh... Som alltid gör ju Ariel tvärt emot vad jag tänkt mig. Hon travade snällt några varv, galopperade ungefär ett halvt varv i vänster- respektive höger galopp. Sedan var hon nöjd och ville gå in igen. Jaha, det var den havreprilligheten... Nåja, skönt att veta att det inte stiger henne åt huvudet åtminstone.
På hemvägen hoppade vi diken och då vaknade busfröet igen. Förmodligen för att diket var hemåt, för hon hoppade stooort, stack iväg allt vad hon kunde efter landningen och måttade en spark åt matte dessutom. Fick sig en rejäl åthutning och så tog vi diket en gång till. Den här gången hoppade hon mer moderat och kunde skritta efteråt.
På hemvägen mötte vi stallägarna som lastade in ved i källaren. Oerhört spännande tyckte Ariel, som fick stå och titta en bra stund. Stallägare M åkte till och med iväg med bilen en sväng, utan att Ariel brydde sig. Jag blir glad varje gång vi får chans att miljöträna, i grunden är det ju ett ganska lugnt samhälle Ariel bor i.
Passade på att klippa manen medan Ariel mumsade hö. Sedan blev det väldigt bråttom till bussen och Ariel fick stå kvar i ligghallen när jag traskade iväg. M lovade dock att släppa ut henne senare på kvällen.
Kommentarer
Trackback
