Ariel 3525

Var hos Ariel igår och konstaterade snabbt att lösdriften ekade tom och grinden till hagen var sönder. Hm... Fann min älskling tillsammans med sin bästis Glittra inne i en av stallets boxar. De andra lösdriftshästarna stod också inne, tydligen hade de busat och rymt ut ur hagen. Ja, det skall väl böjas i tid antar jag.

Pussade lite på henne och passade på att bara njuta av den härliga fjordlukten. Sedan ställde jag upp henne i stallgången (bra träning!) och borstade av henne lite som hastigast. Sedan tog vi oss en sväng på ridbanan, där fyra (!) farliga fjordhästar travade omkring. Ariel visste inte vart hon skulle titta och var inte ett dugg intresserad av den där saken som hängde efter henne i grimskaftet.

En snabb slutsats blev: vilken sjukt envis häst jag skaffat mig! Nog för att Habina var envis, men Ariel är snäppet värre. Hon tyckte jag var pest och pina som försökte få henne att göra något annat än att stirra. Med lite spöhjälper fick jag väl någon slags kontakt, men det var en ättikssur Ariel som "frågade" vad sjutton jag ville.

Efter några turer fram och tillbaka kapitulerade Ariel ett ögonblick och då passade jag på att belöna henne genom att gå in i stallet. Men min förhoppning att visa henne redan som ettåring grusades ganska snabbt den här kvällen. I och för sig försvann en hel del av besvikelsen när jag gosade med henne i boxen efteråt. Hon vill verkligen vara i knäet på mig och självklart också klia tillbaka när jag kliar. Jag har dock börjat få henne att förstå att jag helst inte vill ha hennes tänder i mitt huvud...

Äsch, vad negativt det här inlägget blev. Jag måste komma ihåg att ettårspremieringen är målet för sommaren, det betyder ju inte att jag måste visa henne där. Samtidigt behöver jag ju en sporre så jag håller igång med promenader och lydnadsträning, men som alltid är drömmen mycket mer rosenröd än verkligheten...