Våga vistas på vägen...
Idag har vi varit på en riktig promenad, jag och Ariel. Men vi tar det från början.
Anlände till ett vitt Sigtuna och en väldigt blöt Ariel. Hon hängde med sina polare och alla tre tyckte att jag verkade vara en intressant typ. Gosa kanske?
Tog in Ariel i lösdriften, men band inte upp henne, utan lät henne stå lös medan jag invigde den nya piggborste. Succé enligt Ariel. Fick ta i rätt så hårt, hon tyckte det bara blev skönare ju mer jag grävde ner piggarna i pälsen. Ja, det är ju inte lite päls hon har precis.
Sedan tog jag på grimma och nya grimskaftet, satte fast reflex på grimmans nosrem och benreflexer på Ariels ben. De var dock lite för stora och kasade ned aningens för långt. Nåja, de fungerar hyfsat ändå. Därefter gav vi oss ut på det stora äventyret. Jag hade fått utpekat både en bra stig att gå på och en äng att gå över lite bommar på.
Vi kom upp till ridbanan (som vanligt) och sedan var allting farligt enligt Ariel. Det var en stor grön låda med plast i, den var riktigt farlig. När vi kommit förbi den så var grinden farlig, men efter lite övertalning gick hon igenom den också. Sedan var det BÅDE farliga hästar och en farlig soptunna! Det blev nästan för mycket för Ariel, men hon lyssnade bra på min lugnande röst och efter en stund vågade hon sig vidare. Vi hann nästan ända fram till stigen när jag beslöt mig för att det fick vara nog med farligheter och så vände vi hemåt istället. På hemvägen är sakerna fortfarande farliga, men det blir inga motorstopp, utan istället snabbare tempo förbi dem. Ariel var omåttligt stolt när vi var hemma igen, hon hade överlevt!
Själv var jag stolt över att hon gick in i hagen utan påputtning bakifrån, som allt annat är det träning, träning och åter träning som hjälper. Vi var ute i en kvart och traskade.
Avslutade dagen med att rengöra kroppsöppningar ("vad skall du göra med mitt juver?!" protesterade Ariel) och mäta damen. Hon är cirka 125 cm hög, och väger enligt mina uträkningar 184 kg.
Anlände till ett vitt Sigtuna och en väldigt blöt Ariel. Hon hängde med sina polare och alla tre tyckte att jag verkade vara en intressant typ. Gosa kanske?
Tog in Ariel i lösdriften, men band inte upp henne, utan lät henne stå lös medan jag invigde den nya piggborste. Succé enligt Ariel. Fick ta i rätt så hårt, hon tyckte det bara blev skönare ju mer jag grävde ner piggarna i pälsen. Ja, det är ju inte lite päls hon har precis.
Sedan tog jag på grimma och nya grimskaftet, satte fast reflex på grimmans nosrem och benreflexer på Ariels ben. De var dock lite för stora och kasade ned aningens för långt. Nåja, de fungerar hyfsat ändå. Därefter gav vi oss ut på det stora äventyret. Jag hade fått utpekat både en bra stig att gå på och en äng att gå över lite bommar på.
Vi kom upp till ridbanan (som vanligt) och sedan var allting farligt enligt Ariel. Det var en stor grön låda med plast i, den var riktigt farlig. När vi kommit förbi den så var grinden farlig, men efter lite övertalning gick hon igenom den också. Sedan var det BÅDE farliga hästar och en farlig soptunna! Det blev nästan för mycket för Ariel, men hon lyssnade bra på min lugnande röst och efter en stund vågade hon sig vidare. Vi hann nästan ända fram till stigen när jag beslöt mig för att det fick vara nog med farligheter och så vände vi hemåt istället. På hemvägen är sakerna fortfarande farliga, men det blir inga motorstopp, utan istället snabbare tempo förbi dem. Ariel var omåttligt stolt när vi var hemma igen, hon hade överlevt!
Själv var jag stolt över att hon gick in i hagen utan påputtning bakifrån, som allt annat är det träning, träning och åter träning som hjälper. Vi var ute i en kvart och traskade.
Avslutade dagen med att rengöra kroppsöppningar ("vad skall du göra med mitt juver?!" protesterade Ariel) och mäta damen. Hon är cirka 125 cm hög, och väger enligt mina uträkningar 184 kg.
Kommentarer
Trackback
