Farligt, farligt
Igår var jag till Ariel en sväng igen. Planen var att borsta lite och ta någon sväng utanför lösdriften. Om det inte var någon lektion tänkte jag eventuellt gå över lite bommar på ridbanan.
Som alltid gör verkligheten att jag måste planera om. Den blötsnö som fallit hade förvandlat söta lurvbollen Ariel till dränkta katten Ariel. En hästs päls fungerar ju vattenavrinnande om den får vara ifred, och därför kändes det väldigt onödigt att borsta Ariel och därigenom förstöra pälsen. Så ingen borstning.
Istället blev det träning på att rengöra ögonvrår och näsborrar. Ögonvrårna var inte roliga tyckte Ariel, men näsborrarna var inga som helst problem. Lite småsnorig var hon, vilket jag förstår i det här vädret. Skall ha en extra koll på henne så hon inte börjar hosta och så. Irriterande att termometern är uppe hos mina föräldrar...
Då det inte var några lektioner hade jag släpat ut ett par bommar på ridbanan och traskade glad i hågen upp dit med Ariel. Det var inga som helst problem, hon är lätt att leda. När hon vill... Uppe på ridbanan stod nämligen den livsfarliga, hästätande HÖSILAGEBALEN! Ariel gjorde rejäla kast mot hagen och tryggheten, och vågade ibland närma sig den farliga vita tingesten. Efter ett flertal turer fram och tillbaka vågade hon till sist lukta på den och även smaka lite. Konstigt nog blev den ofarlig då, men lika farlig igen när hon gått några meter ifrån den...
Det märktes tydligt att hon ännu inte litar på mig. Jag var mest ivägen när hon ville tillbaka till hagen och inte alls den trygga punkt jag skall vara. Men det kommer ju med tiden och det är inget jag känner mig jäktad över.
Sedan gick vi över de livsfarliga bommarna, en röd och en grön (inte bredvid varandra, utan på olika ställen). Det är fascinerande hur oerhört lite Ariel brydde sig i bommarna. Hon gick över dem som en gammal ridskolehäst, för att i nästa stund frusta nervöst över hösilagebalen...
Dessa unghästar... Aldrig beter de sig som man tänkt sig. Nästa gång vi har bomträning (varannan onsdag) tänker jag lägga tre bommar på rad för att se hur hon reagerar då. Att trava över bommarna är dock inte att tänka på än. Små, små steg får vi ta på utbildningstrappan.
På lördag blir det förmodligen en liten promenad ut i naturen, måste bara haffa någon i stallet och höra var någonstans det går bra ridvägar...
Som alltid gör verkligheten att jag måste planera om. Den blötsnö som fallit hade förvandlat söta lurvbollen Ariel till dränkta katten Ariel. En hästs päls fungerar ju vattenavrinnande om den får vara ifred, och därför kändes det väldigt onödigt att borsta Ariel och därigenom förstöra pälsen. Så ingen borstning.
Istället blev det träning på att rengöra ögonvrår och näsborrar. Ögonvrårna var inte roliga tyckte Ariel, men näsborrarna var inga som helst problem. Lite småsnorig var hon, vilket jag förstår i det här vädret. Skall ha en extra koll på henne så hon inte börjar hosta och så. Irriterande att termometern är uppe hos mina föräldrar...
Då det inte var några lektioner hade jag släpat ut ett par bommar på ridbanan och traskade glad i hågen upp dit med Ariel. Det var inga som helst problem, hon är lätt att leda. När hon vill... Uppe på ridbanan stod nämligen den livsfarliga, hästätande HÖSILAGEBALEN! Ariel gjorde rejäla kast mot hagen och tryggheten, och vågade ibland närma sig den farliga vita tingesten. Efter ett flertal turer fram och tillbaka vågade hon till sist lukta på den och även smaka lite. Konstigt nog blev den ofarlig då, men lika farlig igen när hon gått några meter ifrån den...
Det märktes tydligt att hon ännu inte litar på mig. Jag var mest ivägen när hon ville tillbaka till hagen och inte alls den trygga punkt jag skall vara. Men det kommer ju med tiden och det är inget jag känner mig jäktad över.
Sedan gick vi över de livsfarliga bommarna, en röd och en grön (inte bredvid varandra, utan på olika ställen). Det är fascinerande hur oerhört lite Ariel brydde sig i bommarna. Hon gick över dem som en gammal ridskolehäst, för att i nästa stund frusta nervöst över hösilagebalen...
Dessa unghästar... Aldrig beter de sig som man tänkt sig. Nästa gång vi har bomträning (varannan onsdag) tänker jag lägga tre bommar på rad för att se hur hon reagerar då. Att trava över bommarna är dock inte att tänka på än. Små, små steg får vi ta på utbildningstrappan.
På lördag blir det förmodligen en liten promenad ut i naturen, måste bara haffa någon i stallet och höra var någonstans det går bra ridvägar...
Kommentarer
Postat av: Lotta
Va mysigt att du har en egen liten tjej att greja och gosa med! :O) Jag tror att ni kommer att passa jättebra ihop!
Trackback
