Vacker svans
Åkte ut till Ariel mest för att lasta av alla nyinköpta grejer. Började sortera upp allting, bytte bett både på unghästtränset (tredelade med rörliga ringar), distanstränset (nova-bettet) och dressyrtränset (tredelat med fasta ringar) samt bytte tyglar på hopptränset till de nya gummityglarna. Jag vet att jag är tränstokig...
Packade även upp en del grejer från Helgum, vilket resulterade i att min dressyrsadel nu ståtar både med vojlock, gelpad, sadelgjord, stigläder, stigbyglar och ländtäcke. Vad gör man inte för att få undan lite grejer. ;-) Fick ett ryck av allt organiserande, så jag passade på att tömma min "byrå" som jag har i sadelkammaren och tvättade den ordentligt. Fick lust att även rengöra borstar + organisera bättre i putsboxarna, men det hann jag inte med.
Medan byrån torkade bestämde jag mig för att göra något med Ariel. Det blev därför badning av svans följt av promenad till paddocken. Ariel tyckte det var helt okej att lämna flocken, jag behövde bara visa henne spöet ett par gånger. Stod snällt hela tiden när jag hade henne uppbunden, även om hon hoppade lite i sidled när de två fågelhundarna kom susandes förbi oss. Hon brydde sig inte om att ha svansen i hinken, men tyckte att sköljvattnet var lite kallt (vilket det var). Hon reagerade inte ens över sprayflaskan med pälsglans, och det känns verkligen skönt. Hon är så cool bara hon bestämt sig för det.
Jag vet att svansroten ser ful ut nu, men hon har slutat klia den och jag hoppas att den får växa ut helt nu. Då kommer hon bli supersnygg!
Medan svansen torkade promenerade vi till paddocken för att ställa ut konerna jag köpte på Börjes. Ariel tyckte vi var lite tråkiga som stod stilla, men hon följde snällt med hela tiden ändå. Gosgumman! Jag kunde förstås inte låta bli att ta ett hopp över en minioxer (20 cm) och Ariel hängde på men iddes inte hoppa ordentligt, så frambommen följde med. Nåja, hon har gott om tid på sig att lära sig lyfta på fötterna. Vi gick över tre bommar också och dem rörde hon inte vid.
Tillbaka mot hagen bjöd hon så bra att vi travade två sträckor. Jag tror hon har börjat förstå S-ljudet nu, men det kan ju också vara för att jag börjar springa som hon följer med. Knäppte några kort i hagen, det känns som att hon har blivit mer vuxen i kroppen.
Fast det är klart, öronen är ju som de är fortfarande...
Hon har redan längre pannlugg än Habina och Hampus. Jag hoppas den blir superlång.
Packade även upp en del grejer från Helgum, vilket resulterade i att min dressyrsadel nu ståtar både med vojlock, gelpad, sadelgjord, stigläder, stigbyglar och ländtäcke. Vad gör man inte för att få undan lite grejer. ;-) Fick ett ryck av allt organiserande, så jag passade på att tömma min "byrå" som jag har i sadelkammaren och tvättade den ordentligt. Fick lust att även rengöra borstar + organisera bättre i putsboxarna, men det hann jag inte med.
Medan byrån torkade bestämde jag mig för att göra något med Ariel. Det blev därför badning av svans följt av promenad till paddocken. Ariel tyckte det var helt okej att lämna flocken, jag behövde bara visa henne spöet ett par gånger. Stod snällt hela tiden när jag hade henne uppbunden, även om hon hoppade lite i sidled när de två fågelhundarna kom susandes förbi oss. Hon brydde sig inte om att ha svansen i hinken, men tyckte att sköljvattnet var lite kallt (vilket det var). Hon reagerade inte ens över sprayflaskan med pälsglans, och det känns verkligen skönt. Hon är så cool bara hon bestämt sig för det.
Jag vet att svansroten ser ful ut nu, men hon har slutat klia den och jag hoppas att den får växa ut helt nu. Då kommer hon bli supersnygg!
Medan svansen torkade promenerade vi till paddocken för att ställa ut konerna jag köpte på Börjes. Ariel tyckte vi var lite tråkiga som stod stilla, men hon följde snällt med hela tiden ändå. Gosgumman! Jag kunde förstås inte låta bli att ta ett hopp över en minioxer (20 cm) och Ariel hängde på men iddes inte hoppa ordentligt, så frambommen följde med. Nåja, hon har gott om tid på sig att lära sig lyfta på fötterna. Vi gick över tre bommar också och dem rörde hon inte vid.
Tillbaka mot hagen bjöd hon så bra att vi travade två sträckor. Jag tror hon har börjat förstå S-ljudet nu, men det kan ju också vara för att jag börjar springa som hon följer med. Knäppte några kort i hagen, det känns som att hon har blivit mer vuxen i kroppen.
Fast det är klart, öronen är ju som de är fortfarande...
Hon har redan längre pannlugg än Habina och Hampus. Jag hoppas den blir superlång.
Kommentarer
Trackback
