Ariel 3525

Var iväg en sväng till Ariel idag. Först hade jag bara tänkt pussa på henne, men när hela hästflocken var så vänliga att följa mig till grinden, passade jag på att ta med mig Ariel. Hon tyckte, förstås, att det var en dum idé, men följde ändå snällt med.

Vi tog en sväng till transporten, där Ariel fick äta havre. Jag är inte säker på att hon fattat att hon kan stå kvar i transporten och äta upp all havre. Som det var nu gick hon in i transporten, proppade munnen full med havre, ryggade ut och tuggade i sig all havre, för att sedan gå tillbaka in i transporten. Hm... Efter tre vändor tyckte jag det räckte, så då gick vi in i stallet istället.

Alldeles ensamma... En ännu dummare idé tyckte Ariel och försökte visa att hon minsann var ett hetsigt fullblod som skulle explodera av hysteri om hon inte fick återvända till de andra hästarna. Jag fnös mest åt henne och allt eftersom lugnade hon ned sig. Försökte klippa manen, men det blev lite si och så när Ariel trampade fram och tillbaka i stallgången à la nervöst fullblod inför start. Jag passade på att klippa öronhåren också, och först när jag klippt klart insåg jag att Ariel ju är rädd om sina öron! Tydligen inte längre...

Sedan fick Ariel (äntligen matte!) gå tillbaka till de andra hästarna. Men så fort hon fick dem inom synhåll var de inte lika intressanta som gräset under hennes fötter. Trots att Ariel har en gigantiskt stor hage anser hon att gräset är grönare på andra sidan staketet...