Massor med aktiviteter!
Igår blev det en väldigt aktiv dag för både mig och Ariel. Vi inledde med lite löslongering och "löshoppning" i rundkorallen. Först fick hon busa av sig lite, men hon var faktiskt mest intresserad av att äta. Så ganska snabbt släpade jag in en bom och bad henne trava över den. Hon rörde inte en min utan betedde sig som om hon alltid travade över bommar (och inte gjort det enbart två gånger tidigare).
Jag kunde förstås inte låta bli att lägga upp ett hinder, först som kryss på 15 cm och sedan ett rättuppstående. Inga problem att hoppa och jösses vad mallig hon blev varje gång hon klarade hindret. Kråmade sig och betedde sig lite som Baloubet (min favorithopphingst) emellan varven. Hehe, det kanske blir en hopphäst av henne... Hon har ju trots allt pappa att brås på.
Efter hoppningen fick hon vara i gräshagen ett par timmar tillsammans med de andra. De åt ungefär som om de aldrig sett mat förut. Knepiga rackare...
Väl tillbaka i vanliga hagen förberedde jag för att kunna lastträna henne. Men när jag var färdig med transporten och gick för att hämta Ariel så hade hon lagt sig ned. Hon låg och tittade sig omkring och var så söt. :-) Jag kunde förstås inte låta bli att gå dit och gosa med henne, vilket resulterade i att hon lade sig ned helt och hållet och somnade. Själv lade jag mig bredvid henne, med huvudet på hennes hals. Så låg vi sådär i en halvtimme, tills Ariel tyckte att vi sovit klart. Hon är verkligen min lilla ögonsten redan!
Men eftersom det fortfarande fanns tid så bestämde jag mig för att ändå lastträna henne. När det finns en transport tillgänglig så är det lika bra att nyttja den. Först tyckte Ariel att det var onödigt att gå upp på rampen, men när jag lockade med lite havre så ändrade hon helt uppfattning. Hon stod på rampen med alla fyra hovarna en stund och sedan gick hon hela vägen in i transporten. Fick äta lite havre och sedan backas ut igen. Det var lite läskigt tyckte hon, egentligen ville hon vända (vilket hon kan göra), men jag vill ju lära henne rätt redan från början. Så jag fick hjälpa och styra lite så hon backade rakt. Därefter åt hon lite gräs innan vi gjorde ett försök till. Då gick hon raka vägen in, utan några protester. När vi sedan backade ut igen (lite säkrare denna gång) fick det vara bra med lastning för dagen. Jag tänker nog vänta några veckor innan jag försöker stänga luckan, så hon känner sig helt säker där inne först.
Men dagen var ju såklart inte slut där, utan jag bestämde mig för att på skoj prova Ariels blivande tävlingsträns. Det tränset köpte jag långt innan jag köpte Ariel och min mamma brukade skämta om att jag fick köpa en häst som passade i tränset. Eftersom det är storlek cob tror jag det kommer att passa Ariel alldeles utmärkt, men just nu är det lite eh... stort.
Observera hur oerhört fånig Ariel tycker att hon ser ut och hur jobbig matte är som envisas med sådana här grejer. Men hon ställer ändå snällt upp på dumheterna...
Så här föredrar Ariel att ha det, nosen ned i marken.
Slutligen en ögonblicksbild som jag inte trodde blev någonting, men som visade sig bli urgullig. Det är Ariels kompis Idunn till höger. Visst är de söta!
Jag kunde förstås inte låta bli att lägga upp ett hinder, först som kryss på 15 cm och sedan ett rättuppstående. Inga problem att hoppa och jösses vad mallig hon blev varje gång hon klarade hindret. Kråmade sig och betedde sig lite som Baloubet (min favorithopphingst) emellan varven. Hehe, det kanske blir en hopphäst av henne... Hon har ju trots allt pappa att brås på.
Efter hoppningen fick hon vara i gräshagen ett par timmar tillsammans med de andra. De åt ungefär som om de aldrig sett mat förut. Knepiga rackare...
Väl tillbaka i vanliga hagen förberedde jag för att kunna lastträna henne. Men när jag var färdig med transporten och gick för att hämta Ariel så hade hon lagt sig ned. Hon låg och tittade sig omkring och var så söt. :-) Jag kunde förstås inte låta bli att gå dit och gosa med henne, vilket resulterade i att hon lade sig ned helt och hållet och somnade. Själv lade jag mig bredvid henne, med huvudet på hennes hals. Så låg vi sådär i en halvtimme, tills Ariel tyckte att vi sovit klart. Hon är verkligen min lilla ögonsten redan!
Men eftersom det fortfarande fanns tid så bestämde jag mig för att ändå lastträna henne. När det finns en transport tillgänglig så är det lika bra att nyttja den. Först tyckte Ariel att det var onödigt att gå upp på rampen, men när jag lockade med lite havre så ändrade hon helt uppfattning. Hon stod på rampen med alla fyra hovarna en stund och sedan gick hon hela vägen in i transporten. Fick äta lite havre och sedan backas ut igen. Det var lite läskigt tyckte hon, egentligen ville hon vända (vilket hon kan göra), men jag vill ju lära henne rätt redan från början. Så jag fick hjälpa och styra lite så hon backade rakt. Därefter åt hon lite gräs innan vi gjorde ett försök till. Då gick hon raka vägen in, utan några protester. När vi sedan backade ut igen (lite säkrare denna gång) fick det vara bra med lastning för dagen. Jag tänker nog vänta några veckor innan jag försöker stänga luckan, så hon känner sig helt säker där inne först.
Men dagen var ju såklart inte slut där, utan jag bestämde mig för att på skoj prova Ariels blivande tävlingsträns. Det tränset köpte jag långt innan jag köpte Ariel och min mamma brukade skämta om att jag fick köpa en häst som passade i tränset. Eftersom det är storlek cob tror jag det kommer att passa Ariel alldeles utmärkt, men just nu är det lite eh... stort.
Observera hur oerhört fånig Ariel tycker att hon ser ut och hur jobbig matte är som envisas med sådana här grejer. Men hon ställer ändå snällt upp på dumheterna...
Så här föredrar Ariel att ha det, nosen ned i marken.
Slutligen en ögonblicksbild som jag inte trodde blev någonting, men som visade sig bli urgullig. Det är Ariels kompis Idunn till höger. Visst är de söta!
Kommentarer
Trackback
