Vargtänder igen
I går var det så dags att plocka bort de sista resterna av vargtanden på höger sida. Ariel stod längst bort i hagen, så när jag väl hämtat in henne hann jag bara dra av den värsta leran innan veterinär A var på plats. Hon fick upp sina grejer och gav Ariel lugnande innan jag knappt hann blinka, sedan var hon plötsligt igång med att krångla på munstegen... Jag fick hålla i lampan lite, A gav lokalbedövning och så plötsligt sade hon "Se vad stor den var!" Så stod hon där med roten i sin hand... Väldigt snabbt och smidigt!
Den här gången blev dock Ariel mer påverkad av sederingen och det tog mer än två timmar innan jag vågade släppa ut henne i hagen igen. Under tiden satt jag länge på pallen med hennes huvud i famnen och gosade. A skämtade om att hon skulle komma ut och sedera oftare, så jag fick gosa mer... Nåja, jag tycker Ariel är fullt tillräckligt gosig även utan sedering, men visst är det mysigt med ett halvsovande (dregglande) hästhuvud i famnen.
Så småningom blev hon i alla fall utsläppt i hagen och turligt nog skulle K vara kvar några timmar till, så hon kunde fodra hästarna lite senare. Jag pussade om Ariel ordentligt och började nästan sakna henne innan jag lämnat hagen. Tänk, nu måste jag klara mig hela tio dagar utan henne!
