Ariel 3525

Egentligen var det inte tänkt att jag skulle åka ut till Ariel idag, men så hörde stallägaren av sig och undrade om jag inte kunde åka och fodra, då hon skulle komma hem så sent. Alltså var det bara att sätta sig i bilen och åka ut. Jag bestämde mig dock för att inte göra något, utan bara borsta lite i hagen.

Det är så fascinerande att kunna gå ut i hagen med en havrehink och låta den som egentligen är ranglåg äta, medan man håller borta de andra hästarna enbart genom ett fåtal knäppningar med fingrarna...

Sedan blev det avborstning med piggborsten en stund. Hon fäller verkligen kopiöst mycket nu och det är täta, tjocka strån som fastnar i borsten. Hon har blivit så där härligt fluffig bakom öronen också, så det enda jag vill göra är att stå och mysa... Hon föredrar dock när jag borstar.

Efter ett tag blev jag less på att stå i leran och borsta, så jag promenerade iväg genom hagen till bättre underlag. Hästarna följde nyfiket efter, så då var jag bara tvungen att prova och springa. Visst följde de med! Full galopp blev det och några bocksprång här och var. Ariel bockade mest, men både Idunn och Sunna kunde också.

Borstade och gosade en stund till, sedan kunde jag inte låta bli att vara "farlig" så de fick busa ännu mer. Och nu blev det fart på dem! De sprang som tokiga, åt olika håll och kanter. Ariel fick riktigt fnatt, varje gång hennes bakhovar nuddade marken studsade hon upp dem igen, högt, högt upp. Ett tag trodde jag nästan att hon skulle knäcka ryggen eller slå över, så vig var hon...

Till sist hade de rusat av sig den mesta energin och då blev det kvällshö och lite extra gos. Jag tycker att det är viktigt att gosa en stund efter att man varit "farlig", så hästarna inte får för sig att man faktiskt är farlig.

Tänk, Ariel blev aktiverad ändå, fast jag inte tänkt så...