Ariel 3525

Igår åkte jag iväg till Ariel direkt efter jobbet. Jag hade bestämt mig för att inte jobba med henne någonting, utan bara gosa. Det kändes som om jag behövde det, och kanske även att hon behövde det.

Efter lite dividerande med mig själv beslöt jag mig för att inte ens ta in henne från hagen. Så jag gjorde i ordning en påse med hö, en hink med kraftfoder och rykthinken. Hästarna kom springande emot mig, de såg så himla lyckliga ut. Ariel bockade ett par gånger och sparkade även bakut så hon nästan slog knut på sig själv. Det var skönt att se henne så busig ändå, att hon inte alltid är så lugn och snäll som hon är med mig.

Medan hästarna åt försökte jag borsta Ariel, men hon ville bara gosa då, och inte äta, så jag fick avvakta tills hon ätit en stund. Jag borstade bort alla lerfläckar, tänk att hon alltid lyckas leta reda på lera... Gjorde ett försök att klippa manen och det gick faktiskt bättre än jag trodde. Särskilt vacker blev den inte, tror jag klippte den lite för kort den här gången. Men det är ju en vardagsklippning och ingenting som skall visas upp bland folk.

Sedan satte jag mig på en sten och vi gosade. Länge. Det var så härligt att bara få känna hennes doft, klia henne på halsen och förklara att hon var finast i världen. Sunna och Idunn traskade iväg och Ariel spanade efter dem, men hon stannade hos mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att betyda lika mycket för henne som hon betyder för mig, men just nu spelar det inte så stor roll. Jag är betydelsefull för henne och det är det enda som räknas. Jag berättade lite hemligheter för henne också, hemligheter som har med henne att göra... Drömmar och högtflygande planer som jag vill genomföra.

Lugn till sinnet vände jag hemåt, men jag längtar redan till torsdag då vi skall promenera en sväng...