Stora damen!
Igår flyttade Eldur ifrån flocken. Idag kommer Nova och Försenad att flytta hem till sig igen. Så det är en del förändringar i flocken på gång, och jag har funderat på om något kommer att ändras. Men förmodligen lär Ariel fortsätta vara lägst i rang. Vilket jag tycker är bäst.
Sunna, Nova och Försenad stod vid grinden när jag kom gående. Inte ett spår av Ariel och Idunn. Jag ropade flera gånger medan jag gick och när jag väl var framme vid grinden kom de faktiskt travande! Jag undrar vad de hade varit ute på för äventyr...
Tog in Ariel under sedvanligt knot ("men matte, kan jag inte få beta istället?") och medan hon åt havre passade jag på att både kratsa hovarna (går mycket lättare under mutning) och hänga lite över ryggen på henne. Dock tyckte hon det senare var lite onödigt, för hon vände på huvudet och undrade varför i hela friden jag skulle hänga där om jag ändå inte kliade henne samtidigt? Hm... tänk vilket minne hon har ändå. Jag brukade ju "hänga" över henne för att klia magen på den tiden då hon inte var så stor. Nu har jag inte gjort det på evigheter, just för att jag behöver pallen för att komma åt, men hon kommer ändå ihåg.
Sedan var det dags för mätning igen och den här gången hade hon inte krymt. 132 cm i manken! Tyckte jag fick till en riktigt hyfsad bild också, Ariel 14 månader:
Lägg gärna märke till den fiiiina svansroten, som verkligen har fått mycket längre tagelstrån de senaste veckorna.
Efter lite avborstning och fästingborttagning (hallå, det är höst nu!) tog vi på sidepull + bett och traskade iväg till rundkorallen. Ariel visste inte till sig av glädje och ömsom skrittade med låååånga steg, ömsom studsade upp och ned bredvid mig. Om hon hade varit människa hade hon dragit mig i jackärmen och sagt "mamma, visst skall vi till rundkorallen. Visst mamma, visst?"
Väl där var hon inte ett dugg intresserad av gräset. Bara av matte. "Vilket håll matte? Vilket tempo? Vill du att jag galopperar? Får jag busa lite?" Verkligen 100 % fokusering på mig. Jag blev nästan lite rörd där jag stod med longerpisken. Hon visade så tydligt att det här var superkul och att hon visste vad som krävdes av henne.
Vi jobbade med lite tempoväxlingar och gångartsbyten i ungefär 7 minuter. Som det verkar har galopp-kommandot fastnat nu också. Att hon tvärstannar när jag berömmer lade hon av med redan efter en halv minut, då hon förstått vad longerpisken betydde (höjd = öka, sänkt = håll kvar tempot). Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen, hon är inte dum den här damen...
Väldigt nöjd med sig själv fick Ariel visa vägen hem. Jag gick bakom och "tömkörde" med tyglarna fästade i sidepullen. Eventuella kommandon från mig (stanna eller sväng) var inte uppskattade. Ariel tyckte att hon gjort sitt jobb idag och nu skulle få gå i fred (= snabb skritt) till hagen igen. Några tillsägelser fick hon för detta, men det var så tydligt att hon inte ville lyssna, men förstod, så jag lät det mesta vara. Ibland måste man inte vara perfekt häst hela tiden.
Pussade lite på henne i hagen och förklarade att hon var bäst av alla ("Du är även bättre än Habina Ariel, men säg inget till henne"). Nu ser jag henne inte förrän på fredag och efter fredag blir det inget förrän torsdag. Hua vad jobbigt!
Sunna, Nova och Försenad stod vid grinden när jag kom gående. Inte ett spår av Ariel och Idunn. Jag ropade flera gånger medan jag gick och när jag väl var framme vid grinden kom de faktiskt travande! Jag undrar vad de hade varit ute på för äventyr...
Tog in Ariel under sedvanligt knot ("men matte, kan jag inte få beta istället?") och medan hon åt havre passade jag på att både kratsa hovarna (går mycket lättare under mutning) och hänga lite över ryggen på henne. Dock tyckte hon det senare var lite onödigt, för hon vände på huvudet och undrade varför i hela friden jag skulle hänga där om jag ändå inte kliade henne samtidigt? Hm... tänk vilket minne hon har ändå. Jag brukade ju "hänga" över henne för att klia magen på den tiden då hon inte var så stor. Nu har jag inte gjort det på evigheter, just för att jag behöver pallen för att komma åt, men hon kommer ändå ihåg.
Sedan var det dags för mätning igen och den här gången hade hon inte krymt. 132 cm i manken! Tyckte jag fick till en riktigt hyfsad bild också, Ariel 14 månader:
Lägg gärna märke till den fiiiina svansroten, som verkligen har fått mycket längre tagelstrån de senaste veckorna.
Efter lite avborstning och fästingborttagning (hallå, det är höst nu!) tog vi på sidepull + bett och traskade iväg till rundkorallen. Ariel visste inte till sig av glädje och ömsom skrittade med låååånga steg, ömsom studsade upp och ned bredvid mig. Om hon hade varit människa hade hon dragit mig i jackärmen och sagt "mamma, visst skall vi till rundkorallen. Visst mamma, visst?"
Väl där var hon inte ett dugg intresserad av gräset. Bara av matte. "Vilket håll matte? Vilket tempo? Vill du att jag galopperar? Får jag busa lite?" Verkligen 100 % fokusering på mig. Jag blev nästan lite rörd där jag stod med longerpisken. Hon visade så tydligt att det här var superkul och att hon visste vad som krävdes av henne.
Vi jobbade med lite tempoväxlingar och gångartsbyten i ungefär 7 minuter. Som det verkar har galopp-kommandot fastnat nu också. Att hon tvärstannar när jag berömmer lade hon av med redan efter en halv minut, då hon förstått vad longerpisken betydde (höjd = öka, sänkt = håll kvar tempot). Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen, hon är inte dum den här damen...
Väldigt nöjd med sig själv fick Ariel visa vägen hem. Jag gick bakom och "tömkörde" med tyglarna fästade i sidepullen. Eventuella kommandon från mig (stanna eller sväng) var inte uppskattade. Ariel tyckte att hon gjort sitt jobb idag och nu skulle få gå i fred (= snabb skritt) till hagen igen. Några tillsägelser fick hon för detta, men det var så tydligt att hon inte ville lyssna, men förstod, så jag lät det mesta vara. Ibland måste man inte vara perfekt häst hela tiden.
Pussade lite på henne i hagen och förklarade att hon var bäst av alla ("Du är även bättre än Habina Ariel, men säg inget till henne"). Nu ser jag henne inte förrän på fredag och efter fredag blir det inget förrän torsdag. Hua vad jobbigt!
Kommentarer
Trackback
