Allt bra men inte nöjd
Eftersom jag varit på stämma under dagen så kunde jag åka ut ovanligt tidigt till Ariel. Hon stod i hagen och solade när jag kom, men lät sig villigt klias. Jag drog bort ännu mer hår, hon fäller inte lika kopiöst nu men det är fortfarande en hel del kvar att bli av med. Provade flughuvan och hon reagerade inte alls. Hennes öron ryms precis inne i örondelen, medan hon är mycket smalare kring svalgen än vad huvan är. Så egentligen skulle hon behöva ponnystorlek, men då ryms förstås inte öronen...
Lämnade henne med huvan på och pratade lite med K. Vi diskuterade foder (igen...) och jag blandade de sista hinkarna för den här våren. Tänk att de snart går på bete! Därefter tog jag sidepull, senskydd och pisk med mig till hagen. Ariel var måttligt intresserad, men stack i alla fall nosen i sidepullen. Tog av henne flughuvan innan, hon var fortfarande helt oberörd.
Sedan gick vi till rundkorallen och jobbade. För en gång skull var fokus verkligen på att jobba och Ariel var ganska snart både svettig och flåsig. Men hon hade oerhört kul, och fick tonvis av beröm. Passet gick ut på att bli ännu mer uppmärksam på mitt kroppsspråk. Den här gången följde hon efter mig i skritt när jag gjorde små krumelurer. Men när jag började springa så lockade gräset mer. Vi avslutade med längre bibehållen galopp i vardera varv. Sedan flåsade damen betänkligt och jag styrde stegen mot ridbanan. Släppte henne lös där, ganska nervös, men hon tog bara ett halvt varv i trav innan hon stannade och betade. Sedan betade hon tills jag kom nära, sprang en sväng igen och började beta. Det var inte alls så panikartat som det varit tidigare när jag släppt henne, utan hon var väldigt lugn och harmonisk. Fångade sedan in henne och vi gjorde lite lydnadsträning fram till stallet.
Gick in i stallet med Ariel på släp för att hämta vattenhink och svamp. Hon fick sedan rygga i ett trångt utrymme för att jag skulle kunna ta mig ut igen. Vilket hon gjorde utan någon tillsägelse, enbart genom att jag närmade mig. Tog ut henne på stallplanen och svampade av henne. Det var inte populärt, hon snurrade runt flera varv innan jag fick henne att stå stilla. Samtidigt verkade hon uppskatta att bli avkyld, men hon visade med hela sin kropp att hon egentligen ville därifrån. Det är som om hon blivit känsligare i både kropp och knopp den senaste tiden. Släppte ut henne i hagen och hon gick två steg innan hon sjönk ned och rullade sig. Sedan galopperade hon på lätta ben iväg till Idunn, bort från elaka matte.
Rengjorde all utrustning innan jag gick ut i hagen igen för att borsta rent huvudet och sätta på huvan. Inga protester den här gången heller och vi fick tillbaka lite av den där känslan från rundkorallen. Men ändå kände jag mig inte nöjd. Lämnade gården i K:s bil, då hon skulle in till Uppsala. Vi pratade lite om höga förväntningar och prestationsångest och det var skönt. Jag vet ju att Ariel så gott som alltid är en mycket duktig liten häst, men jag glömmer bort hur det var tidigare. Vi har förbättrat vår kommunikation så oerhört mycket och det är klart att det får bli bakslag ibland. Samtidigt har det ju inte inträffat något bakslag, det är bara jag som har extremt höga krav. Jag behöver lära mig att se de bra sakerna och inte bara de dåliga.
