Ensamträning

Ariel mötte mig i sävlig skritt. Hon hade valt en ny spännande färg för dagen. Det var ljusgrå med mörkgråa fläckar. Det vill säga torkad lera blandad med blöt lera... Tog in henne i stallet och lät henne vara i boxen. Lade in hö så hon hade att äta medan jag betraktade förödelsen. Beslöt mig för att göra ett försök att få henne ren ändå, men efter att ha gjort rent svettskrapan fem gånger och ändå inte kommit längre än till magen så gav jag upp. Sådana här dagar skall man egentligen spola av dem med slang hel och hållen. Men det är ju bara dumt när hon ändå inte skall göra något.

Istället fick hon stå och äta i lugn och ro, medan jag pysslade med annat. Provade att väga upp kraftfoder för kommande dagar medan hon stod och såg på, vilket visade sig gå utmärkt. Hon ville självklart ha, men när jag ignorerade hennes hummanden så återgick hon till att äta hö istället. Sedan gjorde jag iordning dagens giva, gav Ariel hennes kraftfoder och gick ut till hagen med Sunnas och Idunns. Det var inga problem alls att lämna Ariel ensam, hon stod lugnt och åt när jag kom tillbaka. Så jag passade på att äta min lunch i fikarummet, men med öronen på skaft ifall Ariel blev orolig.

Lagom till att jag ätit klart hörde jag ett rejält plask och skyndade mig ut i stallet. Ariel hade tydligen bestämt sig för att vattenhinken stod på fel ställe och helt sonika flyttat den. Att hon i samma veva välte den och allt vatten rann ut i stallgången bekymrade henne inte. Bushäst!

Hon blev väldigt glad över att se mig igen och skulle både nosa, slicka och klia lite. Nu får hon ju inte klia så jag sade ifrån, vänligt men bestämt och hon fann sig i det. Även om jag kände hur hon himlade med ögonen bakom ryggen på mig. "Morsan, hon skall då alltid komma med dumma regler och konstiga förmaningar."

Tog ut henne i hagen igen och hon lunkade iväg till de andra hästarna. Nöjd och belåten med dagens övningar. Själv styrde jag stegen tillbaka till stallet för att försöka snygga upp oredan som Ariel skapat. Så länge hästen är nöjd är ju hästägaren nöjd...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0