Omvänt
Inledde gårdagens stallvistelse med att ordna till staketet inför betessläppet. Jag fick skruva i nya isolatorer medan K bankade ned stolpar och M spände tråden. Sedan öppnade vi upp grinden och lockade till oss hästarna. De tog (efter lite påhejning från oss) sig en rejäl repa innan de avslutade med att rejsa tillbaka till vinterhagen. Knäppisar! Vi fick jaga på dem en gång till så de återvände till sommarhagen. Sedan var det som om de fattade att det faktiskt var betessläpp och efter ännu en repa ställde de sig och betade.
Flughuvan satt kvar på Ariel, men tydligen lossnar öronen ibland. Jag misstänker att det är för att den är lite stor i svalgen. Löste det temporärt med en gummisnodd. Pannluggen var väldigt rufsig och skavd också, så den provade jag att fläta. I valet mellan snygg pannlugg och flugfria ögon väljer jag faktiskt det sistnämnda. Ariel verkade också instämma, hon protesterade inte det minsta när jag tog på flughuvan igen.
När hästarna varit i hagen ett tag tog jag ut Ariel på promenad. Vi gick omvända vägen idag, först ut på banvallen, till stora asfaltsvägen, via grusvägen tillbaka till banvallen, för att avsluta med att släppa i sommarhagen direkt från banvallen. Ariel var väldigt motvillig till att lämna de andra (eller snarare gå åt "fel" håll på banvallen) och vi fick ha en liten diskussion kring vem som egentligen bestämmer. När matte väl vunnit gick Ariel snällt ända till vi kommit en bit på stora asfaltsvägen. Där bestämde sig Ariel för att bli monster-unghäst och låtsas att all uppfostran av flytta sig för tryck var bortblåst. Så det blev ett riktigt praktgräl oss emellan (värsta vi haft) och medan Ariel bråkade och matte var arg susade bilarna förbi i full fart. Först efteråt insåg jag att Ariel inte brytt sig ett skvatt om bilarna, så nu törs jag verkligen titulera henne trafiksäker.
Efter några minuter gick luften ur Ariel och hon erkände att matte faktiskt hade rätt. Nöjd föreslog jag då att vi skulle promenera vidare och resten av turen var Ariel precis så där gosig och ivrig som hon brukar vara. Vi träffade på en bonde med dotter och hälsade lite. Vi mötte en hel karavan av motorcyklar (hua vad de lät, tyckte Ariel) och vågade oss förbi en konstig gubbe som stod och muttrade vid en traktor. På grusvägen fick Ariel ännu mer egen motor och när vi kom fram till korsningen med banvallen ville hon inget hellre än att fortsätta banvallen bortåt. Tråkmatte var dock trött i fötterna, så det fick bli hemgång till sommarhagen istället. Ariel stod lydigt stilla medan matte tog av senskydden och så fick hon sig en liten puss på mulen innan hon (äntligen!) fick springa iväg till kompisarna.
Så inte nog med att vi gick omvända vägen idag, Ariel betedde sig omvänt motför hur hon brukar. Tidigare har det ju alltid blivit diskussion i slutet av träningspasset... Jag föredrar nog diskussion i början ändå. Varken Ariel eller jag är den långsura typen, så det är mycket bättre att avsluta på ett bra sätt än att inleda. Bäst är ju förstås om allt är perfekt, men det händer ju ganska sällan.
Innan jag lämnade Ariel gav jag kraftfoder och switchade. Första gången för i år... Väl på bussen (med väldigt trötta ben efter 2,5 promenad) konstaterade jag nöjt att det här var sista gången, kanske någonsin, som jag åker buss ut till Ariel. På torsdag kommer min bil!
Flughuvan satt kvar på Ariel, men tydligen lossnar öronen ibland. Jag misstänker att det är för att den är lite stor i svalgen. Löste det temporärt med en gummisnodd. Pannluggen var väldigt rufsig och skavd också, så den provade jag att fläta. I valet mellan snygg pannlugg och flugfria ögon väljer jag faktiskt det sistnämnda. Ariel verkade också instämma, hon protesterade inte det minsta när jag tog på flughuvan igen.
När hästarna varit i hagen ett tag tog jag ut Ariel på promenad. Vi gick omvända vägen idag, först ut på banvallen, till stora asfaltsvägen, via grusvägen tillbaka till banvallen, för att avsluta med att släppa i sommarhagen direkt från banvallen. Ariel var väldigt motvillig till att lämna de andra (eller snarare gå åt "fel" håll på banvallen) och vi fick ha en liten diskussion kring vem som egentligen bestämmer. När matte väl vunnit gick Ariel snällt ända till vi kommit en bit på stora asfaltsvägen. Där bestämde sig Ariel för att bli monster-unghäst och låtsas att all uppfostran av flytta sig för tryck var bortblåst. Så det blev ett riktigt praktgräl oss emellan (värsta vi haft) och medan Ariel bråkade och matte var arg susade bilarna förbi i full fart. Först efteråt insåg jag att Ariel inte brytt sig ett skvatt om bilarna, så nu törs jag verkligen titulera henne trafiksäker.
Efter några minuter gick luften ur Ariel och hon erkände att matte faktiskt hade rätt. Nöjd föreslog jag då att vi skulle promenera vidare och resten av turen var Ariel precis så där gosig och ivrig som hon brukar vara. Vi träffade på en bonde med dotter och hälsade lite. Vi mötte en hel karavan av motorcyklar (hua vad de lät, tyckte Ariel) och vågade oss förbi en konstig gubbe som stod och muttrade vid en traktor. På grusvägen fick Ariel ännu mer egen motor och när vi kom fram till korsningen med banvallen ville hon inget hellre än att fortsätta banvallen bortåt. Tråkmatte var dock trött i fötterna, så det fick bli hemgång till sommarhagen istället. Ariel stod lydigt stilla medan matte tog av senskydden och så fick hon sig en liten puss på mulen innan hon (äntligen!) fick springa iväg till kompisarna.
Så inte nog med att vi gick omvända vägen idag, Ariel betedde sig omvänt motför hur hon brukar. Tidigare har det ju alltid blivit diskussion i slutet av träningspasset... Jag föredrar nog diskussion i början ändå. Varken Ariel eller jag är den långsura typen, så det är mycket bättre att avsluta på ett bra sätt än att inleda. Bäst är ju förstås om allt är perfekt, men det händer ju ganska sällan.
Innan jag lämnade Ariel gav jag kraftfoder och switchade. Första gången för i år... Väl på bussen (med väldigt trötta ben efter 2,5 promenad) konstaterade jag nöjt att det här var sista gången, kanske någonsin, som jag åker buss ut till Ariel. På torsdag kommer min bil!
Kommentarer
Trackback
