Höätande
Hua vad snabbt det blir mörkt nu. I torsdags var jag på det årliga julbordet med stiftelsen jag är aktiv inom, och hade väl någon slags förhoppning om att promenera med Ariel i dagsljus. Men trots att jag lämnade julbordet i riktigt hyfsad tid, hade det redan börjat skymma när jag parkerade bilen hos Ariel.
K var inne i stallet med Idunn, de hade ridit en kort sväng, så även Idunn gör framsteg som ridhäst. Härligt! Jag bytte till stövlar och hämtade in Ariel från hagen. Leran kändes inte lika blöt, men fortfarande hal som is. Inte roligt! Jag ser fram emot nästa veckas köldknäpp, då kanske hästarna rör sig lite mer i hagen. Nu är de rejält understimulerade, vilket märks på Ariel. Hon studsade inget, men däremot klev hon på med stor iver i skritten. Vi travade en liten snutt också, bara för att se att lydnaden finns kvar i traven också.
Ariel fick gå in i boxen och äta hö medan jag borstade av henne. Hon var inte lika lerig, eller snarare så hade nästan all lera torkat. Det var bara benen som hade blöt lera och jag orkade inte värma vatten och rengöra. Får göra det nästa gång jag kommer ut.
K var i stallet med Sunna en sväng och visst märks det skillnad på vilken häst som lämnar stallet om man ser till Ariels beteende. Uppenbarligen har hon inte lika starka band till Cleo, för då bryr hon sig inte alls. Nu när Sunna gick så blev hon lite orolig, tryckte sig mot dörren och undrade om hon inte fick följa. Jag tröstade så gott jag kunde och det blev allt längre mellan de längtansfulla blickarna på stalldörren och höätandet. Jag jämför dock med när Ariel var åring och vi bråkade om vem som egentligen bestämde, när vi var 7-8 meter från övriga hästar… Tänk så mycket som förbättrats ändå!
Satt och pratade i telefon en stund medan Ariel åt, men ganska snart blev vi rastlösa bägge två och återvände till hagen. Jag hade middagshöet med mig, och från början fick Ariel äta ur kassen medan vi gick. Men så slog det mig att jag kanske lärde henne ett beteende som kunde bli besvärligt längre fram i livet. Sade ifrån och då gick hon så snällt vid min högra sida istället.
Pussade hejdå medan hästarna åt hö, kommer inte se Ariel på en vecka då jag skall på utställning på lördagen och jobbar övertid på söndagen. Men onsdag blir det både rengöring av benen och promenad! Sedan var det ju det där med persedelvården…
Trackback
