Ariel 3525

Det är egentligen otroligt hur mycket snön piggar upp. I och för sig kom Ariel inte travandes emot mig den här gången, men hon kom i en rask skritt och med lysande ögon. Hon hade väldigt bråttom till stallet, hagen är ju lite småknagglig att gå i trots snön och därför vågar hon nog inte ta ut steget på samma sätt.

Fick stå i boxen och äta hö i väntan på tant veterinär. Jag grubblade lite över om hon fick äta, eftersom hon skulle få lugnande, men bestämde mig för att ändå låta henne stå kvar. Hann borsta henne hyfsat ren innan A kom. Frågade vad som gällde med hästar, men fick till svar att eftersom de inte kunde kräkas så behöver de inte vara fastande. Speciellt inte när man bara ger lugnande, det var ju sövning med hund som jag tänkte på…

Jag hann knappt med när hon vaccinerade, hon bad mig hålla Ariel och vips så var hon klar! Ariel verkade mest upprörd över att inte få fortsätta äta hö… Sedan kollade A i munnen med en ficklampa och tyckte det såg fint ut. Men för säkerhets skull så fick Ariel en munskölj för att få bort höresterna ordentligt. Tur i oturen att jag gjort i ordning ljummet vatten för Ariel att dricka, det hade inte varit roligt att fylla på iskallt vatten från stallkranen och spola henne i munnen med.

När alla hörester var borta kollade A en gång till och var oerhört nöjd med hur Ariel såg ut i munnen. Nu behöver det ju inte betyda att hon alltid kommer att vara det, men visst var det skönt att höra! Hon har inte börjat fälla mjölktänderna än, men så är hon ju inte 2 ½ år förrän om en månad. Vi bestämde att jag skulle boka in ett nytt besök för koll i juni, för då har det förmodligen börjat hända lite mer saker.

A och jag pratade lite hantering och hull också, det är skönt med en veterinär som instämmer i ens funderingar. A tyckte inte att Ariel var tjock, visst hade hon lite extra hull men A påpekade (vilket jag ju inte tänkt på) att Ariel faktiskt är en utegångshäst som behöver lite extra hull för att hålla värmen. A var snarare glad över att se en så jämn och fin unghäst.