Tortyr följt av trots
Igår blev det inte riktigt som planerat. Lagom till att jag kommit en bit på väg mot stallet ringde K och sade att hon bestämt klockan tre med hovslagaren och inte klockan två som hon sagt till mig. Så plötsligt var jag inte stressad längre, utan hade istället en massa extra tid att göra av med.
När jag svängt upp till stallet och konstaterat att det var strålande sol och ljumma vindar, så var beslutet om bad ganska lätt att ta. Jag fyllde en drös med hinkar med kallt vatten och med hjälp av hetvatten från vattenkokaren blev det så småningom lagom tvättemperatur. Men jag skulle inte tacka nej till en spolspilta med varmt vatten...
Band upp Ariel utanför stallet och började schamponera henne. Eftersom jag vet hur mycket hon avskyr känslan av vatten som rinner längs kroppen, så visste jag att hon skulle ogilla processen. Vilket hon gjorde, med groteska miner och arga blickar, men hon stod ändå stilla! Tänk att vi har kommit så långt i vår relation så hon gör saker hon inte vill, bara för att jag vill.
Efter schamponeringen följde hink efter hink med sköljvatten. Till sist var Ariel helt fri från schampo och jag kunde spraya henne med pälsglans på strategiska ställen. Det var också något Ariel tyckte var onödigt. Okej att ha pälsglans i svansen, det har hon varit med om tidigare. Men på halsen? Fler grimaser blandat med djupa suckar och sedan var matte äntligen klar med tortyeren.
Vi firade med att promenera Ariel torr. Vid det här laget var hon så less på att vara en väuppfostrad häst att hon tog fram hela registret med trotsigheter. Studsa på stället, rusa iväg för farligheter, vägra röra på sig och trycka sig emot matte. Nu kunde jag förvånansvärt lätt ta ur henne de här dumheterna, men det visar att trotsigheten faktiskt finns därunder och väntar på rätt tillfälle... Jag hoppas att det här var enda gången hon blir trotsig, för även om det var irriterande med en förvandlad häst så gick det ju att hantera utan problem.
När jag svängt upp till stallet och konstaterat att det var strålande sol och ljumma vindar, så var beslutet om bad ganska lätt att ta. Jag fyllde en drös med hinkar med kallt vatten och med hjälp av hetvatten från vattenkokaren blev det så småningom lagom tvättemperatur. Men jag skulle inte tacka nej till en spolspilta med varmt vatten...
Band upp Ariel utanför stallet och började schamponera henne. Eftersom jag vet hur mycket hon avskyr känslan av vatten som rinner längs kroppen, så visste jag att hon skulle ogilla processen. Vilket hon gjorde, med groteska miner och arga blickar, men hon stod ändå stilla! Tänk att vi har kommit så långt i vår relation så hon gör saker hon inte vill, bara för att jag vill.
Efter schamponeringen följde hink efter hink med sköljvatten. Till sist var Ariel helt fri från schampo och jag kunde spraya henne med pälsglans på strategiska ställen. Det var också något Ariel tyckte var onödigt. Okej att ha pälsglans i svansen, det har hon varit med om tidigare. Men på halsen? Fler grimaser blandat med djupa suckar och sedan var matte äntligen klar med tortyeren.
Vi firade med att promenera Ariel torr. Vid det här laget var hon så less på att vara en väuppfostrad häst att hon tog fram hela registret med trotsigheter. Studsa på stället, rusa iväg för farligheter, vägra röra på sig och trycka sig emot matte. Nu kunde jag förvånansvärt lätt ta ur henne de här dumheterna, men det visar att trotsigheten faktiskt finns därunder och väntar på rätt tillfälle... Jag hoppas att det här var enda gången hon blir trotsig, för även om det var irriterande med en förvandlad häst så gick det ju att hantera utan problem.
Kommentarer
Trackback
