Inte planerat, men...
Hästarna var synliga från grinden, men trots att jag ropade flera gånger så var de inte nämnvärt intresserade. Det var först när jag var så nära att Sunna uppfattade att jag hade mineraler med mig som det blev någon fart på dem...
Tog med mig Ariel till uppbindningen utanför ladugården och borstade igenom lite lätt. Hon har fortfarande lite småsår här och där, K nämnde någonting om att Idunn och hon leker ganska häftigt nu. Kratsade hovarna, hovslagaren var här i torsdags och berömde hur himla fina vinklar hon har. Förvisso hade hon lite väl långa hovar, men det beror ju på turbogräset hon stoppat i sig.
Försökte mig på att longera på stallplanen, men Ariel ville mest studsa på stället eller galoppera, så jag tog med henne till rundkorallen för avbusning. Hon var även denna gång som tokig, galopperade varv efter varv eller travade med höga knälyft och svansen upp. Hur mycket energi som helst verkar hon ha också, trots att hon sällan rör sig snabbare än skritt övrig tid. Jag fokuserade på att få henne i långsam trav eller skritt och så småningom förstod hon vad jag ville. Avslutade när hon faktiskt gjorde halt ute på spåret.
Åter på stallplanen körde jag lite longering igen. Det gick bättre, men hon ogillar verkligen tryck mot nosryggen. Jag antar att det är en vanesak, det får bli lite mer longering framöver helt enkelt. Gjorde halt ett par gånger ute på spåret här också.
Sedan ställde jag pallen vid henne och tränade lite tyngd på ryggen. Kliade henne på magen medan jag hängde över, och det var väldigt uppskattat. Svingade försiktigt benet över och gav henne mineraler som belöning för att hon var lugn (når inte att klia när jag sitter upprätt). Ariel var helt oberörd. Så jag smackade...
Hon vände öronen lite fundersamt bakåt, som om hon undrade om man verkligen fick göra så. Men sedan började hon skritta i lugn takt mot hagen. När vi närmade oss grinden bad jag om halt och när hon stannat hoppade jag av. Så stolt över fina, fina tjejen! Det här var ju inte planerat på något vis, men det känns fantastiskt hur cool hon var. Till hösten kommer jag sitta lite mer regelbundet, men det känns härligt att avsluta vårens arbete så här.
Ja, för nu får faktiskt Ariel sommarledigt! Jag har noll motivation och hon är så nöjd med att vara beteshäst.
Tog med mig Ariel till uppbindningen utanför ladugården och borstade igenom lite lätt. Hon har fortfarande lite småsår här och där, K nämnde någonting om att Idunn och hon leker ganska häftigt nu. Kratsade hovarna, hovslagaren var här i torsdags och berömde hur himla fina vinklar hon har. Förvisso hade hon lite väl långa hovar, men det beror ju på turbogräset hon stoppat i sig.
Försökte mig på att longera på stallplanen, men Ariel ville mest studsa på stället eller galoppera, så jag tog med henne till rundkorallen för avbusning. Hon var även denna gång som tokig, galopperade varv efter varv eller travade med höga knälyft och svansen upp. Hur mycket energi som helst verkar hon ha också, trots att hon sällan rör sig snabbare än skritt övrig tid. Jag fokuserade på att få henne i långsam trav eller skritt och så småningom förstod hon vad jag ville. Avslutade när hon faktiskt gjorde halt ute på spåret.
Åter på stallplanen körde jag lite longering igen. Det gick bättre, men hon ogillar verkligen tryck mot nosryggen. Jag antar att det är en vanesak, det får bli lite mer longering framöver helt enkelt. Gjorde halt ett par gånger ute på spåret här också.
Sedan ställde jag pallen vid henne och tränade lite tyngd på ryggen. Kliade henne på magen medan jag hängde över, och det var väldigt uppskattat. Svingade försiktigt benet över och gav henne mineraler som belöning för att hon var lugn (når inte att klia när jag sitter upprätt). Ariel var helt oberörd. Så jag smackade...
Hon vände öronen lite fundersamt bakåt, som om hon undrade om man verkligen fick göra så. Men sedan började hon skritta i lugn takt mot hagen. När vi närmade oss grinden bad jag om halt och när hon stannat hoppade jag av. Så stolt över fina, fina tjejen! Det här var ju inte planerat på något vis, men det känns fantastiskt hur cool hon var. Till hösten kommer jag sitta lite mer regelbundet, men det känns härligt att avsluta vårens arbete så här.
Ja, för nu får faktiskt Ariel sommarledigt! Jag har noll motivation och hon är så nöjd med att vara beteshäst.
Kommentarer
Trackback
