Ariel 3525

Ariel var inte särskilt intresserad av mig när jag kom in i hagen, men efter att ha fått en handfull mineraler följde hon ändå med mig in i stallet. Jag drog av henne så mycket vatten jag kunde och täckade henne med fleecetäcket. Det verkade uppskattat, även om hon mest stod och skruvade på sig.

Maskade av henne igen, för första gången var det jag som gjorde det. Det var inga som helst problem, hon mumsade lika glatt i sig maskmedel som belöningen i form av havre. Jag försökte snygga till henne lite till innan jag mätte henne för den månatliga kollen. Damen har inte blivit särskilt mycket högre (0,5 cm både fram och bak) men däremot har hon ökat en del i vikt. Tänk vad lite bete kan göra... Nu väger hon nästan 400 kg, mer än vad hon är beräknad att väga vid den här åldern. Jag tänker inte göra något åt det just nu, men förbereder för operation bantning till hösten.

Tog förstås lite kort också, även om det inte var särskilt bra resultat. Det är verkligen hopplöst att försöka fotografera medan hon står själv och skruvar på sig än hit och än dit. Men här är i alla fall bästa bilden på Ariel 23 månader gammal.



När jag släppt ut henne i hagen igen såg hon inte de andra och spanade ivrigt. När hon sedan inte hörde något, blev hon frustrerade och studsade upp och ned på stället några gånger. Jag hoppas hon inte gör så när hon blir frustrerad under ryttare. Men så spetsade hon plötsligt öronen och fick något målmedvetet i blicken innan hon föll in i en lugn, taktfast galopp. Över backkrönet försvann hon och jag hörde gnäggningarna från de andra hästarna när de mötte henne.