Ensamträning och hinderbyggande
Sunna och K hade ridlektion på stallplanen, så jag gick ut till Ariel i hagen för att borsta. Hon fäller fortfarande en hel del och blir grådaskig i pälsen efteråt. Inte går det att borsta bort heller. Tror att ett rejält bad behövs, men det vill jag inte göra nu när hon skall stå ut med alla flygfän.
Tog sedan in henne i stallet för mätning och fotografering. Hon blev enormt nervös. Inte för att vara ensam i stallet, men för att hon hörde Sunna skritta omkring utanför utan att veta vart hon egentligen tog vägen. Fruktansvärt läskigt, enligt Ariel. Jag ignorerade det så gott jag kunde och fick till några hyfsade bilder.
Ariel 22 månader
Hon har inte blivit högre i manken, trots att hon spände sig och kändes högre än tidigare. Däremot har hon vuxit ½ cm över korset, så nu är hon gränsfall mellan c- och d-ponny där. Det tar sig... Viktmässigt har hon gått upp hela 17 kg och väger nu 356 kg. Betet har verkligen gött henne en del.
När Sunna tränats klart gick vi ut i paddocken med alla tre hästarna. De får gå där några timmar per dag för att dels beta ned och dels vänjas in på lite kraftigare gräs innan hagbytet. Medan de gick där passade jag på att släpa lite mer hinder. Ställde upp ett koppelräck 7 meter från oxern och två cavaletter staplade på varandra 7 meter från koppelräcket. Dessutom placerade jag en tredje cavaletti bredvid, så jag kan höja sedan. Just nu är höjden 40 - 40 - 50, men tanken är ju att det skall kunna höjas till 60 - 60 - 100 till sist.
Frågade Ariel om hon ville hoppa, men hon bara fnös. Efter lite påtryckning från min sida travade hon över en cavaletti innan hon stolt ruskade på huvudet och fortsatte beta. Jag hoppas att hon inte slänger sådär med halsen när det väl blir uppsutten hoppning, för då kommer jag få det svårt med styrningen...
