Harmoni med hoppetossan

Jag gick direkt ut till hagen för att borsta på Ariel. Det är mycket bekvämare än att stå inne i stallet, eftersom hon fortfarande envisas med att fälla vinterpälsen. K kom förbi och vi diskuterade lite hagbyten, invänjning på gräs och liknande. Det blir en lite mer successiv förflyttning till nya sommarhagen framöver, då gräset där är mycket kraftigare än det de äter just nu.

Sedan tog jag på Ariel senskydd och sidepull och drog med mig henne till ridbanan. Jag hade fått låna ett måttband ifrån jobbet, så jag kunde mäta lite noggrannare avstånd än tidigare. Det är 6,7 m mellan varje hinder. Byggde upp tre koppelräck på 40 cm. Bad Ariel hoppa, men hon studsade mest på stället och fånade sig. Sedan satte hon fart och galopperade precis bredvid hela gången med hinder. Jag kunde inte annat än skratta åt hennes trots och sedan lade jag en bom snett ut från första hindret för att fånga upp henne lite mer. Då insåg hon att det faktiskt var hoppning på schemat och hoppade mycket fint på de tre hindren. Tänkte komma igen, men eftersom jag började bygga upp en oxer av sista koppelräcket så stannade hon och åt istället. Oxern blev 50 cm hög och hyfsat smal.

Bad henne hoppa igen och hon satte fart direkt. Kom lite snett in på första hindret, så hon hoppade precis vid infångaren. Men sedan styrde hon rakt på de andra två hindren, fast hon hade haft möjlighet att smita undan om hon velat. Hon vill verkligen hoppa! Vi tog serien en gång till innan jag började bygga bort den. Då stod hon och studsade nedanför första hindret och ville bara hoppa mer och mer. Härligt! Min plan nu är ju att hon skall förstå vitsen med löshoppning, inte att vi skall hoppa 20-30 språng varje gång. Nu blev det nio stycken vilket jag tycker är mer lagom för en tossig tvååring.

När jag väl byggt bort hindren och snurrat ihop måttbandet hade Ariel lugnat ned sig. Jag hade inte tänkt på det innan, men det är ju viktigt att hon lugnar ned sig när hon fortfarande är kvar i paddocken, så hon inte alltid förknippar den med full fart framåt. Nöjda traskade vi tillbaka mot hagen. Jag bad Ariel stanna en stund (för lydnadens skull) och då tog hon tillfället i akt att klia sig. Ställde sig på tre ben och använde höger bakben för att klia sig på halsen. Eh... Den hästen är inte normal... Hon har uppenbarligen lärt sig att man alltid måste stå länge och vänta på matte när matte sagt halt och då är det lika bra att sysselsätta sig medan man väntar...

När hon kliat klart gick vi in i hagen och hon lade sig direkt ned och rullade. Först höger sida i grus och sedan vänster sida i gräs. Jag pratade med henne lite när hon rullat klart och hon var mycket nöjd med sig själv. Sedan lunkade hon iväg genom hagen och utstrålade verkligen den avslappnade självsäkerheten i att veta att man gjort ett bra jobb och kunde ta det lugnt...

Själv satte jag mig vid stallplanen för att putsa Ariels dressyrträns medan Idunn blev longerad. Det var lite annat stuk på den longeringen än min och Ariels löslongering. Idunn skrittade så lugnt och avspänt runt K att jag blev sugen på att lära Ariel det också. Jag har ju dragit lite på longeringen just för att Ariel gärna vill studsa och hoppa en massa hela tiden. Kanske skulle jag kunna löslongera henne först och sedan avsluta med lite vanlig longering vid stallplanen? Tål att tänkas på.

Innan jag åkte hem smorde jag in Ariels juver med salva, pussade lite på henne och pysslade lite i stallet. Det var så skönt att bara lulla på med småsaker utan någon tidspress överhuvudtaget. Det var bara att sätta sig i bilen sedan och åka hem. Lyxigt är bara förnamnet. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag slutar njuta av det och ta det förgivet istället...

Nu avvaktar jag med löshoppning en vecka, nästa gång funderar jag på att våga höja så det i sista hoppomgången blir 60 - 60 - 70... Ångrar lite att jag inte åkte på något treårstest i vår. Jag skulle behöva veta vilken ingångshöjd de börjar med. Hoppas det direkt 80 på oxer eller höjer man kanske från 60? Fast samtidigt tror jag inte det blir något treårstest med Ariel. Det får nog räcka med utställningen i år och treårspremieringen nästa år. För i värsta fall får Ariel bra poäng på det senare och då måste vi ju pallra oss iväg till Vetlanda.

Kommentarer
Postat av: Evamaria

Å va ROLIGT ni verkade ha! Hon har verkligen Hugos gener i sin som Herta! Älskar att hoppa! :) Hur går det med utställningsträningen?

2009-05-17 @ 12:28:06
Postat av: Ellinor Karlström

Haha, ja hoppning är någonting jag älskar så jag är glad att Ariel verkar gilla det. Utställningsträningen har legat lite på is, då jag inte fått ordning på dressyrtränset förrän i söndags. Tänker visa i det då jag älskar de tyglarna. Men vi var ute igår och skrittränade, mycket nyttigt! Får se om jag vågar vänja henne vid att trava bredvid cykeln också...

Men jag har bestämt mig för att åka på utställningen även om hon ser ut som en köttbulle efter betet. Det får gå ändå.

2009-05-18 @ 06:10:00
URL: http://habina.blogg.se/ariel

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0