Ariel 3525

Jag tänker inte skriva något om leran idag, det är fortfarande skitjobbigt, men till och med jag börjar bli less på mina gnällinlägg.

Hämtade in Ariel från hagen och hon var inte lika hysteriskt pigg som tidigare dagar utan mer normal. Kanske har promenaderna redan börjat ge lite verkan. Hon fick stå i boxen och mumsa hö medan jag förberedde för promenad. Borstade av henne lite lätt, har insett att min ”hårda” rotviska nog är lite för mjuk för hennes isbjörnspäls trots allt. Skall försöka hitta en ännu hårdare borste på Globen.

Kratsade hovarna, men utan att låtsas om leran i övrigt. Hon har börjat förknippa lyfta på hovarna med att få hovarna nedstoppade i vattenhink, så jag tyckte det var dags för en vanlig kratsning bara. Stod snällt hela tiden, även om hon sneglade fundersamt bakåt ibland.

På med sidepull och iväg längs grusvägen. Fortsatt fokus på powerwalk och bitvis går det riktigt bra. Men jag måste förstås peppa henne nästan hela tiden. Speciellt bra går det (förstås) i nedförsbackar, de lyser dock med sin frånvaro stora delar av promenaden. Tänker än en gång på mina backar i Helgum med stor saknad…

Vi träffade på både en cyklist och en bil, Ariel blev dock mer skärrad av den förra. Förmodligen för att den kom så plötsligt och ljudlöst förbi, hon hann knappt märka den förrän den åkt förbi oss och då försökte hon sig på lite sidostepp. Det blev bara ett par steg dock, kände inte ens av rörelsen i ledtygeln.

Lagom till avtagsvägen vid farliga vovven ville dock Ariel på äventyr och gå rakt fram istället för att vika av. Vi har aldrig gjort det tidigare, så jag tyckte det verkade så spännande att jag sade okej. Bakom vägkröken avslöjades ett litet villaområde och Ariel blev nog mer nyfiken än vad jag blev. Stod och tvekade inför en inglasad veranda, men lät sig sedan ledas förbi. Ganska direkt efter var det dags att vända och då blev det verkligen powerwalk från Ariels sida. Fortfarande är det inte långa pass hon lyckas med det, men det är definitivt mer på hemvägen än på bortaväg. Hon trampade på riktigt friskt ibland, men aldrig så att jag inte hann med…

Ett par gånger byter hon till trav när hon kommer på efterkälke, men då slutar hon alltid trava i höjd med min axel. Åter i stallet fick hon stå i boxen och äta medan jag kratsade hovarna igen och hängde undan all utrustning. Eftersom vi lyckats pricka in den stund på dagen med riklig nederbörd så var Ariel ganska blöt i pälsen, så jag lät bli att borsta av henne efteråt. Känns ganska meningslöst att rugga till pälsen när hon ändå skall ut i regnet igen.

Funderade på om jag skulle stretcha henne, men jag är inte helt säker på att hon är redo för det. Tänker ju öka på efterskötselsrutinerna allt eftersom i vinter, men frågan är när nästa delmoment dyker upp. Jag är verkligen urkass på efterskötsel, så det är något jag behöver bli bättre på.

Tog ut Ariel i hagen och hjälpte henne över diket så hon kunde gå direkt till de andra hästarna. Tidigare har jag sett att hon blivit stående på ”fel” sida om hagen eftersom hon inte vågar gå över själv. Ibland har någon annan häst kommit och hämtat henne då, men nu är det så lerigt så alla drar sig för att röra sig i hagen. Så med mattes stöd gick det utmärkt att gå över diket.

Nöjd med min lediga tisdag åkte jag hem igen, redan med lite nya funderingar och planer inför lördagens promenad. Kanske skall vi ta oss en roadwork runt byn?