Sanering av leriga ben

Ariel har nu lagt ännu ett djur till sin lista (känguru, åsna och tapir finns sedan tidigare). Idag när jag skulle hämta henne i hagen stod hon på kanten till bäcken, med framhovarna i vattnet och åt sjögräs. Precis som Habina brukade göra. Så Ariel är tydligen en flodhäst också…

Hon var inte överförtjust i att lämna hagen, men följde ändå med. Det är förstås leran hon ogillar, för så fort hon får grusväg under fötterna blir hon väldigt livlig. Vi repeterade lite lydnad på väg till stallet och hon vet precis vad hon får och inte får göra. Sedan kan hon ibland muttra lite över petiga matte, som envisas med att hon skall rygga något steg då och då.

Inne i stallet fick hon gå direkt in i boxen. Jag började förbereda vattnet för rengöring av benen och bestämde mig för att testa att rengöra benen fast hon stod lös i boxen. Förra gången gick det ju inte alls, men den här gången resignerade hon och lät mig stoppa ned benet i vattenhinken. Hon kanske minns föregående gång, då protesterna bara ledde till att hon fick stå i gången utan hö…

Med ljummet vatten (byte efter varje ben) var det inga problem att få benen rena. Det är faktiskt en väldigt smidig metod om man som vi inte har tillgång till spolspilta. Mycket mindre spill än när man står och spolar med slangen plus att jag tror hästen också uppskattar att vattnet inte är iskallt.

När Ariel var helt ren inleddes projekt skära bort röta. Faktum var att jag den här gången fick bort så gott som all röta på bägge framhovarna och helt och hållet på bakhovarna. Det märks en enorm skillnad efter att jag tagit bort röta ett par veckor tidigare, då finns det inte så mycket kvar att ta. Så från och med nu blir det noggrannare koll av hovarna med rengöring och eventuellt borttag av röta varannan vecka. Jag tror att det kommer gå mycket lättare att hålla rötan i schack då. Om nio dagar kommer dessutom hovslagaren, det är väldigt behövligt!

Eftersom vattenkokaren redan var igång så passade jag på att tvätta svansen också. Än en gång med jodopax eftersom jag inte köpt schampo än. Svansen blev definitivt renare, men vattnet ville inte bli helt rent. Fy vad äckligt smutsig svansen var! Jag borde väl tvätta den oftare än jag gör, men det är också någonting som tar väldigt mycket tid. Jag tror också att det handlar om rutin, men det är svårt att hinna allt som jag vill göra när jag bara är ute hos Ariel 1-2 gånger i veckan. Det måste det bli ändring på framöver…

Sedan fick Ariel sig en avborstning medan svansen torkade. Hon åt förstås hö hela tiden och tyckte att livet var rätt okej. Men så fort matte öppnade boxdörren ville hon ut igen…

Ute i hagen blev det middagsfodring och lite yra hästar. Jag hittade några ganska torra plättar där höet hamnade, i övrigt är det blött eller lerigt i nästan hela hagen. De har en väldigt stor hage, men med dålig dränering. Önskar att de kunde gå i den andra, torrare hagen, men den har för mycket gräs för Idunn.

Nu kommer jag inte träffa Ariel på ett par veckor, då jag till helgen åker till Göteborg och modellhästriks. Det skall förstås bli superkul, men jag kommer att sakna min prinsessa…

Har pratat semester med chefen idag och fram till jul kommer jag att vara ledig varje onsdag. Då blir det förstås mer tid för Ariel, så det är en tillfällig lösning som jag gillar. Min motivation höjdes direkt, så nu funderar jag faktiskt på att avbryta Ariels vila och börja promenera igen. Dock tänker jag inte jobba mer med insittningen förrän efter jul. Men lite promenader kan väl inte skada? Om jag börjar promenera nästa gång jag åker ut till Ariel så har hon fått vila totalt en månad. Det känns ändå som en lagom lång tid. Över jul blir det ju automatiskt lite mer vila.
Trackback
RSS 2.0