Ariel 3525

När jag kom körandes med bilen så stod Idunn redan i transporten, hon blev lite orolig över billjudet precis bakom henne, men lugnade sig lagom till att jag klivit ur bilen. K tyckte att det var utmärkt miljöträning, man vet ju aldrig vad som händer på en tävlingsplats när man håller på och lastar.

Jag hämtade in Ariel från hagen (idag stack hon nosen i grimman direkt) och gick medvetet förbi transporten in i stallet. Ariel såg lite förvånat på mig men följde förstås med. Eftersom hon igår gnällt över att vi tjatade med samma övning hela tiden bestämde jag mig för att höja ribban en del.

 

Ariel fick på sig täcke, svansskydd och höga transportskydd runt om. Hon var lite mer skeptisk än tidigare till transportskydden, men så hade jag satt dem så som de skall sitta vid transport, alltså mycket längre ned än tidigare.

Vi stolpade ut till transporten där Ariel gick upp på lämmen och sedan föreslog att hon skulle gå på ena sidan mellanväggen och jag på den andra. Dum idé tyckte jag och förklarade för henne att hon visst måste gå på samma sida som mig. Då slog märrigheten till och hon blev tjurig.

 

Stod och blängde på mig på lämmen i väntan på att jag skulle ge upp. Jag surrade grimskaftet runt frambommen för att få lite bättre tryck och sedan började jag prata gamla lastningshistorier ihop med K. Bland annat historien om Habina som alltid skulle stå 30 minuter på lämmen och fundera, oavsett hur man agerade vid lastningen.

 

Ariel gav under tiden upp och klampade in i transporten. Duktig tjej!

 

K satte fast bakbommen och fällde upp lämmen utan problem. Sedan band jag fast Ariel, gick ut ur transporten och stängde framdörren. Ariel verkade inte alltför glad över denna utveckling, men stod ändå stilla. Pratade en stund med K utanför transporten innan jag började lasta av Ariel alldeles själv. Först öppna framdörren, prata en stund och vänta. Sedan ned med lämmen, vänta en stund och så ta loss bakbommen. Stod en bra stund framme hos henne och pratade (samt gungade transporten lite) innan jag tog loss henne och vi backade ut. Nu känns det som att hon kan momentet lastning alldeles utmärkt, så jag tänker inte träna mer utan avvakta till det blir riktig transportering framöver.

Åter i stallet tog jag av Ariel alla grejer och frågade K om det var okej att jag red en sväng under vår promenad. Det betyder ju att man måste vänta på mig när jag sitter upp och grejar med sadelgjord och handskar, men det tyckte hon absolut var okej.

Sadlade och tog på sidepull, givetvis med förbygel och martingal. Förbygeln är för min skull, så jag skall ha någonting att ta tag i vid eventuella bocksprång och martingalen är en liten säkerhetsdetalj som jag tycker om. Även om den krånglar till mina ledande tygeltag förstås…

Promenerade med Ariel i höger hand och pallen i vänster, eftersom jag bestämt mig för att sitta upp vid grinden den här gången. Passande nog så började det regna så K ville in och hämta sin regnjacka. Hennes mamma M höll då i Idunn och jag tog tillfället i akt och satt upp. Den här gången svingade jag mig upp normalt och Ariel brydde sig inte alls. Däremot var hon väldigt nyfiken på vad E höll på med (borrade i en förvaringslåda), så när jag ordnat med sadelgjord och handskar skrittade vi dit för att nosa. Ariel var lite småskraj och backade undan något steg då och då, men absolut inte värre än att jag kunde sitta kvar. Tyckte det var bra att passa på och kolla på farligheter även när matte sitter på ryggen, hon skall ju vara trygg med situationen ändå.

Sedan gav vi oss iväg, Ariel fick gå först vilket uppenbarligen passar henne utmärkt. Jag hade dock glömt att vägen vi valde löper parallellt med Ariels och Sunnas hage, så Sunna följde förstås med oss i trav blandat med diverse luftsprång. Det smittade av sig på Ariel och Idunn (förstås) så det var en ganska laddad Ariel jag satt på.

 

Men inte en sekund kändes det läskigt, utan bara roligt. Jag skrattade åt Ariels iver och fick henne faktiskt att skritta på ordentligt istället för att studsa på stället.

När vi lämnat Sunna bakom oss konstaterade K att Ariel gick precis lika fint och balanserat med mig på ryggen som när jag går bredvid, det kändes väldigt skönt att höra. Jag tycker att hon har blivit mycket mindre vinglig de senaste turerna, men det kan ju även vara jag som vant mig vid hennes rörelser. Nu kan jag vara lugn, vi gör små framsteg hela tiden.

När Idunn fick gå om oss tappade Ariel direkt i tempo. Uppenbarligen vill hon vara först, det gör henne ivrigare än om hon går sist och måste anpassa sig efter framförvarande häst. Jag tycker dock att hon kan vänja sig vid bägge situationerna, så jag lät henne gå bakom ett tag.

Vi travade några pass, första passet var lite tveksamt men andra passet bjöd hon själv upp till trav. Det kändes härligt, vi har faktiskt kommit en bit på vägen!

 

Några meter senare gjorde jag halt och satt av, drog upp stigbyglarna och knäppte upp sadelgjorden ett snäpp. Sedan fick hon ha sadeln på sig under resten av promenaden. Vi klättrade i J:s hage, vilket som alltid mest blir en spännande upplevelse i hur man kan gå vilse i en helt vanlig hästhage…

 

Även om det blev lite klättring så tror jag hagträningen egentligen främst tränar upp Ariels och Idunns acceptans att gå ifrån varandra, mötas upp och gå ifrån varandra igen. Jag och K går hela tiden olika vägar, oftast för att K vågar gå på de mest slippriga bergshällar medan jag är mer feg och går längs risbuskbeklädda vägar istället.

Hästarna verkade vara väldigt nöjda när vi vände hemåt, Ariel gäspade ett par gånger, ett tydligt tecken på att hon är belåten med passet. Totalt var vi ute 45 minuter, även om det inte kändes så länge. Jag var väldigt glad över min syntetsadel när jag kom hem, trots spöregnet var det bara att dra av den lite lätt och sedan var den som ny igen. Bekvämt!

Ariel fick stå i stallgången medan jag plockade bort all utrustning och även bytte om själv. Snälla tjejen stod och sov, trots att Idunn fått gå ut i hagen direkt. När jag var klar fick även Ariel gå iväg och hon skrittade nöjt bort till Sunna för att berätta om äventyret.

Jag började plocka reda på all utrustning (känns som jag inte gör något annat!) och rengjorde det som behövde rengöras. Sedan fick jag ett ryck och mockade i ligghallen, i och för sig bara två kärror men hästarna använder den tack och lov inte som toalett särskilt ofta. Mycket fräschare blev det!

Nöjd med dagen var jag precis på väg hem när K frågade om jag inte kunde tänka mig att vara hinderpersonal. Det var tydligt att hon förväntade sig ett nej, men eftersom jag faktiskt inte hade något annat inplanerat (eh… städning?) så sade jag ja direkt. Jag byggde en del småhinder på 30-40 cm och så tränade de lite kombinationer (ett galoppsprång emellan). Sunna verkade tycka det var superkul och jag blev så himla hoppsugen. Men om ett år, då skall minsann jag och Ariel hoppa ihop! Det blir spännande att se vad hon kommer att tycka om mina nedgrävda bommar…