Ariel 3525

Redan när jag köpte Ariel anade jag att hon var för bra för mig. Men jag ursäktade det hela med att uppfödaren kunde ha valt att behålla. Idag fick jag ännu mer belägg för min misstanke.

Men för att börja från början så skulle ju hästarna ut från grushagen. Snälla M hade gett dem frukost, så de var inte alltför hysteriska när jag kom med grimmorna. Först hade jag tänkt ta dem en i taget, men eftersom det inte är någon ström i hagen så ville Ariel följa med Sunna genom grinden fast den var stängd. Så det var bara att ta med sig alla hästarna samtidigt. Ariel fick gå lös, vilket hon skötte med den äran. Sunna blev plötsligt hysterisk rädd för fåglarna i voljären och när vi väl passerat där hade Idunn trasslat in sig i hövågen.

 

Väl ute på stallplanen ville Idunn inte gå, utan planterade sina små söta hovar i marken medan Sunna stressade mot hagen. Kändes nästan som om jag skulle slitas itu innan Idunn tog sitt förnuft till fånga och följde med. Jag var förstås tvungen att bli lite arg.

När islandshästarna var på plats i hagen var det bara att hämta Ariel som mumsade klöver för glatta livet. Hon följde dock gärna med matte, speciellt som det vankades gräs i hagen också.

Eftersom det var en så himla härlig höstdag gjorde jag faktiskt i ordning Ariel i hagen. Det var inga problem, även om hon såg lite fundersam ut när senskydden åkte på ute i hagen. Gick sedan ned till ridbanan där hon fick beta en stund medan jag försökte få till hindren. Än en gång hade någon möblerat om.

 

Byggde och stegade och försökte få till det så som jag tänkt mig. Det blev tre hinder igen, två plank på 60 cm och sedan oxern som går lätt att höja om det behövs.

Först fick Ariel hoppa fram på oxern omvandlad till koppelräck. M gick förbi med hundarna och tittade, Ariel var lite ofokuserad och faktiskt också lite stel, förmodligen för att hon inte gått i stor hage under natten. Hon hoppade ett okej språng, men jag tror M blev lite besviken med tanke på att jag sagt att hon var superduktig.

Lade till ett plank i taget och sedan byggde jag upp oxern till 70 cm. Då tände Ariel till och fick lite mer hoppblick. Höjde till 80 cm och då hoppade hon alldeles utmärkt. Fegismatte tyckte det var tillräckligt högt, men bestämde mig ändå för att våga höja, Ariel tyckte ju fortfarande att det var roligt. Så jag höjde till 90 cm och hon hoppade för första gången ett språng som kändes som ett riktigt hoppsprång, med ryggen med sig och upp med bakbenen.

 

Jag blev så himla stolt över henne, förklarade att vi kunde kvala till SM nu. Med massor av fjärilar i magen höjde jag upp till 100 cm och längde även oxern lite. Ariel hoppade högt över och jag fick tårar i ögonen. Mitt fina sto!

Vad som än händer kan jag inte skylla på henne, den som bromsar det här ekipaget från framgång är jag...

Byggde bort alla hinder och bestämde mig för att inte hoppa någon fler gång innan vintervilan, den här träningen behöver hon ha kvar länge i både minne och kropp, så det får vara. Hon fick springa ett varv i galopp efter att jag byggt bort hindren och det tyckte hon var så roligt!

 

Sedan släppte jag ut henne i hagen där hon först drack sig otörstig och sedan i sakta mak lunkade bort till sina kompisar. Hon såg så harmonisk ut där hon gick.

Själv återvände jag till stallet för rengöring av all utrustning som jag struntat i kvällen innan och givetvis rengöring av senskydden från dagens övning. Jag saknar varmvatten i stallet nu, det fungerar förstås med vattenkokaren, men det bästa vore ju om det fanns rinnande varmvatten.

Innan jag åkte hem stannade jag till och gav Ariel kraftfoder. Hon tyckte det var en mycket bra idé av matte. Nu skall matte bara lära sig att öka mängden också.