Ariel 3525

Vad härligt det är med flextid på jobbet, igår kunde jag åka iväg till Ariel medan det fortfarande var ljust. Hon kom lunkandes mot grinden sådär halvintresserad, men följde förstås snällt med till stallet. Borstade av henne med nya svettskrapan (piggsidan), det var omtyckt! Den tog mycket mer hår än den gamla gjort, och Ariel tyckte att den kliade väldigt skönt. Skäms lite att jag inte tänkt på att köpa en ny, den kostar ju bara 40 kr.

 

Sedan åkte täcket på och med det Ariels viloställning. Hon förvandlades till en trött och sömnig åsna, med öron som hängde ut åt sidorna. Jag pysslade klart med henne, bytte om och gjorde i ordning sadeln utan någon som helst reaktion. Tog på senskydden och sidepull, men hon stod fortfarande och sov. Först när jag drog av täcket för att ta på sadeln vaknade hon igen. Sötnosen!

 

Sadelgjorden passade utmärkt, men svanskappan var fortfarande för lång (fast det var ponny). Måste göra nya hål innan jag använder den, nu fungerar den enbart ut som dekoration. Sedan gick vi ut på stallplanen och Ariel gick med ivriga steg mot pallen. När jag tog lite tid på mig för att spänna sadelgjord och dra ned stigbyglar så fick jag mig en lätt putt i sidan (skulle vi inte ut på äventyr?) av Ariel. Så jag satt upp utan problem (använder inte stigbyglarna än), Ariel gick ett par steg men stod sedan stilla medan jag grejade med stigläder och tyglar. Sedan gick hon några steg igen, stannade, gick några steg och stannade. Motorstoppen blir bara fler och fler, hon ”skall bara” stanna och titta på Zari, fåglarna, fåren, bilen och så vidare. Jag framhärdar och ber henne gå igen efter att lagom tid förflutit. Men så frös hon fast, ville INTE gå. Jag smackade, gungade med sätet och tryckte även med skänklarna. Men Ariel började bara irriterat skrapa med hoven i marken för att markera att det här var inte okej. Såg ingen annan lösning än att lite lätt daska till henne med tygeländan (tack för långa distanstyglar!) och då gick hon i sakta mak iväg. Insåg först då att hon ju stannat vid grinden, där jag brukar sitta av. Tänk att hon redan lärt sig det, efter bara några få repetitioner! Hon tyckte förstås att jag var konstig som plötsligt inte skulle sitta av längre. När vi väl kommit förbi grinden så var hon mycket ivrigare i skritten. Jag satt och njöt några meter, innan jag gjorde halt (va, skall vi stanna nu?!) och satt av. Sedan snurrade jag fast stigbyglarna och så fortsatte vi promenaden vid hand istället.

 

Vi skrittade till kyrkan och klättrade uppför deras stig. Det är den längsta backen som finns i området, och den är inte lång på något vis. Men en två, tre minuter tar det nog att gå den och det är ju bättre än ingen klättring alls. Minns min barndoms skrittstig som jag och Habina brukade lunka på en gång i veckan, den gick uppför hela vägen i en smygande stigning så man nästan inte tänkte på vilken träning det var. Drömmer om att klättra där med Ariel…

 

Vi tog tre varv på klättervägen, med stopp för att leka i vattenhon vid kyrkan. Ariel har ju lärt sig att matte av någon konstig anledning blir glad när hon doppar nosen i vatten. Så hon gör det så fort hon får tillfälle nu. Ibland tar hon sig en klunk vatten också och då blir förstås matte ännu gladare (knepig människa det där…).

 

Nästan hemma igen träffade vi på en familj som ville prata lite. Utmärkt, då fick vi träna på stillastående också. Ariel kan detta moment till perfektion nu, men det är lite jobbigt när myggen angriper en samtidigt. Vi skyndade oss hemöver sedan och eftersom Ariel bjöd till trav så travade vi ett par sträckor. Sadeln verkar ligga stilla även då. Underbara sadelgjord!

 

Dumt nog tänkte jag inte på att titta hur sadeln betett sig under dagens äventyr. Jag tog av sadeln och lade på täcket direkt, men den enda minnesbild jag kan få i huvudet var att ryggens hår såg släta ut. Om pälsen hade blivit ruggade av sadeln, så borde jag ju ha reagerat på det.

 

Sadelgjorden var däremot härligt smutsig redan, det är all stöv som Ariel producerar. Funderar på om jag skall köpa ett fårskinnsskydd att ha över, men då måste ju det också tvättas. Varför kunde inte sadelgjorden finnas i neopren istället.

 

Eftersom jag ville skynda mig hem innan det blev mörkt så stuvade jag bara undan alla grejer och tog ut Ariel i hagen igen. Jag skall ju rida med handhäst på fredag, och då används varken sadel eller senskydd. Jag får rengöra allt ordentligt på fredag istället, när jag inte skall upp tidigt dagen därpå.