Mörker

I onsdags var hovslagaren ute, K var snäll och tog hand om Ariel och tydligen hade hon studsat hela vägen in till stallet då också. Hm… Hon är definitivt understimulerad. Själva verkningen hade gått alldeles utmärkt och hovis hade varit nöjd med hur jag skött rötan. Tydligen var den borta nu, vilket känns himla skönt.

Igår var jag på styrelsemöte med efterföljande studiebesök, normalt brukar jag vara hemma tidigare än mina jobbdagar, men den här gången drog det ut rejält på tiden.
 
Så när jag svängde in till stallet hade solen redan gått ned och det började skymma. Ariel stod längst bort i hagen, så jag vevade ned rutan och ropade åt henne att gå till grinden.

Förberedde en höpåse i stallet och gick sedan till hagen där fina Ariel gått fram till grinden och snällt väntade på att matte skulle hämta henne.
 
Det var bara att ta på grimman och traska till stallet. I stallet fick hon mumsa hö medan jag förberedde för promenad. Hon fick ha täcke på sig en stund också, även om det kanske inte gör någon stor skillnad så tycker jag det är bra att vänja in rutinen.

Tog på reflexbenskydden fram och reflexband bak, det kändes lite konstigt. Själv hade jag reflexväst och hjälmöverdrag och så hade Ariel förstås tränsreflexer också. Hösten är här… I julklapp har jag bestämt att Ariel skall få ett reflexridtäcke från Hööks. Måste bara mäta och kolla hur stort hon egentligen behöver.

Från början var det tänkt att vi skulle på äventyr i skogen, men eftersom jag knappt hittar längs stigarna när det är ljust så tog jag det säkra före det osäkra och valde vägen till föreningshuset istället. Den är ju upplyst bitvis, det är bara en kort sträcka med trafik och Ariel har gått där tidigare.

Ariel var inte lika övertygad som jag, hon tyckte vi skulle gå åt andra hållet istället. Lovade henne att vi skulle göra det nästa vecka, när vi har hela söndagen på oss. Vi traskade på i ett ganska långsamt tempo eftersom Ariel ville titta på alla saker som såg så annorlunda ut i mörkret. Väl framme vid huset travade vi ett par svängar, Ariel tyckte vi skulle skynda oss och trava hemåt. Lät henne jogga lite i mörkret på hemvägen, mest för att se hur reglerbar hon egentligen var. Det var inga problem, hon joggade snällt på bredvid mig i ett tempo som passar mig perfekt.

Tillbaka i stallet fick hon fortsätta äta hö medan jag tog undan utrustningen och sopade stallgången. Men sedan var klockan så mycket att jag var tvungen att åka hem. Släppte ut Ariel med mer hö i hagen och konstaterade att hon hunnit äta knappt 1 kg hö. Det kan fungera att göra så här hela vintern, men då måste jag ge henne tid att äta ganska mycket både före och efter motion. Sedan kommer jag försöka åka ut en dag till i veckan, så det är två dagar som hon bara behöver stå inne och äta och två dagar då vi faktiskt motionerar också.

På söndag åker jag ut igen, då är det dags för löshoppning!
Trackback
RSS 2.0