Bomdebut

Jag drog mig lite för att åka ut till Ariel, i och med att vädret var så tråkigt (kallt, blåsigt, regnigt) men så tröstade jag mig med att hon säkert var fullständigt nedlerad så vi ändå bara kunde mysa ihop.

Framme vid stallet kunde jag dock konstatera att hon inte var lerig överhuvudtaget. Så istället blev det en ganska snabb avborstning, koll av hovar och påsadling. Pratade med V som skulle rida på ridbanan, det var okej att jag var där samtidigt och även lade ut lite bommar.

Jag resonerade som så att eftersom jag inte riktigt vet vad jag skall göra på ridbanan kan jag lika gärna gå över bommar. För det är nyttigt både för mig och hästen, även om man inte riktigt kan kalla det för dressyrridning.

Ariel tyckte det var så spännande med en annan häst på banan. Hon spanade en hel del på Minette, men skötte sig över förväntan när jag red. Hon gick både över en ensam bom flera gånger och tre i rad. Däremot vill hon inte följa fyrkantsspåret, utan trycker ut bakdelen hela tiden. 

Provade att trava en långsida, men det var inte särskilt lyckat. Bättre att jag travar på uteritterna och får till en bra känsla där, innan vi börjar stänga in oss i paddocken. V följde sedan med oss ut och visade vägen upp till skogen (och terränghindren).

Ariel var fruktansvärt taggad, delvis för att det var en annan väg, delvis för att Minette var på tårna och delvis för att vädret var typiskt skrämselväder (förmodligen därför Minette var på tårna). Jag försökte hålla henne i samma tempo som Minette, men Ariel ville så mycket mer. Så ibland fick vi gå först och hon fick sträcka ut benen lite mer. Jag föredrar en ökad skritt framför en massa taktanden mellan kort skritt och kort trav. V tyckte att hon var jätteduktig för att vara så ung (hm…) och kanske har hon egentligen rätt. Kanske förväntar jag mig alldeles för mycket av henne.

Jag har en liten teori kring varför hon är så pigg nu. Tidigare fick hon för lite foder, så all näring hon fick i sig gick till att hålla sig varm. Nu får hon fri tillgång på hösilage, vilket gör att hon kan stoppa i sig mer än hon egentligen behöver. Det gör att hon får energi till att busa med Ella och till att bli mer pigg på äventyr. Även om det kan kännas lite jobbigt när hon blir ivrig, så är det av godo. Givetvis får hon inte störta iväg hur som helst ändå, men det ger mig åtminstone en förklaring till varför hon ändrat beteende så pass mycket.

Sista biten på uteritten delade vi på oss. V fortsatte ned till paddocken och vi red till stallplanen. Ariel tyckte att det var helt okej, även om hon tvärstannade några gånger när hon såg något farligt.

I stallet stod hon sedan och sov, mycket nöjd med sig själv. Jag kratsade hovarna och stretchade henne, men det var först när jag tog fram kraftfodret som hon vaknade till igen. Så skönt att hon kan koppla av även inne i stallet nu!

När jag släppte henne i hagen igen blev hon än en gång ett lågtflygande reaplan. Uppenbarligen har hon mer energi än hon får utlopp av med mig, så kanske vågar jag mig på att trava på uteritterna framöver. För hon har trots allt aktiverats varenda dag sedan i fredags, uppsuttet blir det ungefär 30 minuter, medan tömkörningen blev nästan en timme. Jag vet inte om jag orkar gå så mycket mer, men jag kanske måste. 

Problemet är också tiden. Jag hinner egentligen inte aktivera henne de vardagar jag jobbar till 17. Nu har jag gjort det ändå den här veckan (som ett test) och det slutar med att jag får på tok för lite sömn. Så jag får acceptera att det blir lite mindre aktivering 2-3 dagar i veckan och att Ariel istället får en pigg och utsövd matte. 
Summering av dagen blir ändå att jag har en fantastisk liten tjej. Hon vill gärna hitta på egna saker men i slutändan lyssnar hon ändå på matte. Att tvärstanna för att titta på farligheter har fastnat till 100 % hos henne och det känns himla skönt. Det är bara när hon laddar med energi i bakdelen som jag känner mig lite osäker på henne. Hon har så mycket mer styrka i kroppen nu än för ett halvår sedan, och det känns... Samtidigt har jag aldrig känt att jag tappat kontrollen över henne, hon är med mig både i hantering och ridning.
Trackback
RSS 2.0