Ensam uteritt
Ganska direkt efter att jag parkerat bilen träffade jag på F, så givetvis började vi prata om fölungen och så blev det att vi pratade bort nästan en timme. Tur att jag hade gott om tid idag! Frågade henne om hon skulle kunna hjälpa mig med Ariel i dressyr och det ville hon gärna. Snacka om lyx att ha både dressyr- och hopptränare på gården.
Ariel kom lunkande mot mig i hagen, tills Ella gick om henne. Då blev det fart. Hon har fått för sig att Ella försöker sno matte ifrån henne, trots att det aldrig hänt att jag tagit ut Ella istället för henne. På väg till stallet fick hon syn på en söt ponny som reds i paddocken och den var vi tvungna att titta lite på.
I stallet var det tomt, eftersom vi var ute ganska tidigt på eftermiddagen. Men Ariel slog sig ändå till ro, hon stod och sov medan jag borstade bort en massa päls. Förstår inte att hon inte fällt klart snart, jag har borstat bort hur mycket hår som helst. Sedan sadlade jag med fårskinnsvojlocken mellan sadel och vanlig vojlock. Sadeln har ju åkt fram lite när jag ridit och kanske har hon blivit lite för smal för sadeln. Dessutom provade jag att använda min gamla neopreonsadelgjord också, så jag slipper smörja läder. Ariel tog nyheterna med upphöjt lugn, även om hon gosade lite med fårskinnsvojlocken. Hon trodde väl att det var ännu en katt…
Hon var lite tramsig vid uppsittningen, då det stod en halmbal precis bredvid oss. Hon ville förstås till den och äta, men det gick matte inte med på. Vi skrittade iväg på den vanliga grusvägen, vill inte testa några nya vägar när vi rider själva för första gången på nya stället.
Ariel hade turbomotorn igång, men det blev ändå några fler motorstopp än när vi har sällskap med. Det gör ju inte så mycket egentligen, bara hon kommer igång sedan och tycker att det är roligt. Vi travade några pass och det är bättre för bägge parter (just nu) om jag står upp i fältsits fast mer rakt över hästen än framme vid halsen. Typisk distansrittstrav så att säga. Hon är fortfarande lite långsam för sidförande skänkel, men det är mer ett trotsproblem än ett kunskapsproblem. Hon vill ju gärna försöka se om det går att bestämma över matte… Träffade på en traktor som fick tuffa förbi oss, men det bekom henne inte det minsta. Hon börjar bli riktigt cool!
På slutet var hon så fin i skritt på lång tygel. Jag förstår ju att de här avslappnade stunderna kommer att komma allt tidigare allt eftersom hon blir säkrare. Men det lär dröja länge innan hon är avslappnad direkt jag sitter upp.
Åter i stallet blev det stretchning och avskötsel. Svampade av henne i sadelgjordsstaden och mellan bakbenen då hon var svettig där. Sadeln hade åkt fram lite igen, men samtidigt travade jag ju under det här passet, vilket jag ju inte gjort tidigare. Vet inte om jag skall avvakta eller om jag skall testa att byta koppjärn.
En väldigt nöjd (och mallig) Ariel gick ut i hagen igen. Ella mötte henne i grinden, men trots det så drog hon en repa i full fart. Försöker hon visa mig att våra turer är för lugna kanske?
Ariel kom lunkande mot mig i hagen, tills Ella gick om henne. Då blev det fart. Hon har fått för sig att Ella försöker sno matte ifrån henne, trots att det aldrig hänt att jag tagit ut Ella istället för henne. På väg till stallet fick hon syn på en söt ponny som reds i paddocken och den var vi tvungna att titta lite på.
I stallet var det tomt, eftersom vi var ute ganska tidigt på eftermiddagen. Men Ariel slog sig ändå till ro, hon stod och sov medan jag borstade bort en massa päls. Förstår inte att hon inte fällt klart snart, jag har borstat bort hur mycket hår som helst. Sedan sadlade jag med fårskinnsvojlocken mellan sadel och vanlig vojlock. Sadeln har ju åkt fram lite när jag ridit och kanske har hon blivit lite för smal för sadeln. Dessutom provade jag att använda min gamla neopreonsadelgjord också, så jag slipper smörja läder. Ariel tog nyheterna med upphöjt lugn, även om hon gosade lite med fårskinnsvojlocken. Hon trodde väl att det var ännu en katt…
Hon var lite tramsig vid uppsittningen, då det stod en halmbal precis bredvid oss. Hon ville förstås till den och äta, men det gick matte inte med på. Vi skrittade iväg på den vanliga grusvägen, vill inte testa några nya vägar när vi rider själva för första gången på nya stället.
Ariel hade turbomotorn igång, men det blev ändå några fler motorstopp än när vi har sällskap med. Det gör ju inte så mycket egentligen, bara hon kommer igång sedan och tycker att det är roligt. Vi travade några pass och det är bättre för bägge parter (just nu) om jag står upp i fältsits fast mer rakt över hästen än framme vid halsen. Typisk distansrittstrav så att säga. Hon är fortfarande lite långsam för sidförande skänkel, men det är mer ett trotsproblem än ett kunskapsproblem. Hon vill ju gärna försöka se om det går att bestämma över matte… Träffade på en traktor som fick tuffa förbi oss, men det bekom henne inte det minsta. Hon börjar bli riktigt cool!
På slutet var hon så fin i skritt på lång tygel. Jag förstår ju att de här avslappnade stunderna kommer att komma allt tidigare allt eftersom hon blir säkrare. Men det lär dröja länge innan hon är avslappnad direkt jag sitter upp.
Åter i stallet blev det stretchning och avskötsel. Svampade av henne i sadelgjordsstaden och mellan bakbenen då hon var svettig där. Sadeln hade åkt fram lite igen, men samtidigt travade jag ju under det här passet, vilket jag ju inte gjort tidigare. Vet inte om jag skall avvakta eller om jag skall testa att byta koppjärn.
En väldigt nöjd (och mallig) Ariel gick ut i hagen igen. Ella mötte henne i grinden, men trots det så drog hon en repa i full fart. Försöker hon visa mig att våra turer är för lugna kanske?
Trackback
