Ariel 3525

Igår hämtade jag in en glad Ariel (kom i trav mot mig) från hagen. Vi hade en del viktiga saker på schemat, både svanstvätt och verkning hade jag tänkt mig. Bestämde mig för att tvätta svansen först, så den skulle hinna torka innan det blev mörkt och kallt.

Så lyxigt med varmvattenskran. Bara öppna och låta vattnet fylla hinkarna. Blandade i såpa i de två första hinkarna, mest för att jag hade såpa hemma. Ariel stod under tiden i spolspiltan, vilket inte är hennes favoritplats. Dels för att det händer att matte blöter ned henne och dels för att väggen går ända upp till taket så man inte ser någonting.

Löste upp svansflätan och tog bort lite halmstrån som fastnat. Tvättade svansen ordentligt, och tvättvattnet var inte trevligt att se på sedan. Verkade mest vara lera, så förhoppningsvis behöver jag inte tvätta svansen på ett tag igen. Det har torkat upp oerhört fort i hagen, så nu är Ariel inte ens lerig om hovskäggen längre.

Sprayade den hyfsat rena svansen med glansspray och sedan blev det hovarnas tur. Det är inte det lättaste att få helt rent under hovarna, man behöver ju en hand som håller hoven, en som håller hovborsten och en som håller vattenslangen. Men på något vis så blev det rent till sist och jag kunde plocka fram mina hovslagargrejer. Tog inte så mycket på framhovarna, men däremot behövde bakhovarna filas på en del. Jag är djupt imponerad av hovslagare, för fy sjutton vad jobbigt det var! Ariel tyckte att matte var jobbig också, hon fick ju stå på tre ben ganska länge. Men till sist var jag nöjd och Ariel hade mycket mindre hovar.

Lämnade sedan Ariel ensam, jag behövde gå till vår sadelkammare och göra i ordning sadeln för ridning. J hade kommit förbi som hastigast och förklarat att det blivit ändrade planer, så hon skulle inte hinna ut nu. Sådan tur att jag red ut i förrgår istället!

När jag kom gående med sadeln blev Ariel så glad att hon gnäggade. Det är inte ofta hon pratar överhuvudtaget, så det värmde. Fast frågan är om hon egentligen gnäggade åt sadeln. Testade att sadla med sadelgjorden åt "rätt" håll, men jag är inte säker på att det gjorde någon skillnad. Tror jag skall plocka fram min raka neoprengjord och se om den fungerar lika bra.

Vi gick ned till paddocken för lite "dressyrridning". Vet inte riktigt vad vi skall kalla det vi sysslade med. Bitvis traskade Ariel på riktigt trevligt, och gjorde även en del trevliga halter och vändningar. Bitvis var hon en mycket ponny och tyckte att matte var en idiot. Hon blir ganska lätt i bakdelen då, men än så länge har det inte varit några problem att rida henne ur dumheterna.

Men jag är verkligen helt inkompetent på ridbanan. Jag vet inte VAD jag skall göra där. Känns som jag rider helt planlöst och plötsligt kommer på att jag skall göra halt, eller vända. Ofta är det i kombination med att Ariel ökar farten eller vill stanna.

Kände mig bara misslyckad när jag satt av och Ariel verkade inte alltför glad heller. Vi hade i och för sig avslutat när det kändes som bäst, Ariel hade gjort ett par trevliga volter och även stått stilla länge i en halt. Gnällde för en stallkompis som berättade att både F och V brukar hålla ridlektioner. V givetvis i hoppning (som hon tävlar i), men F i dressyr. Kändes lite lockande, men frågan är om det är för tidigt för sådant, just nu vill jag bara hålla mig så långt från paddocken som möjligt.

Skötte av Ariel som vanligt, hon stod som ett ljus hela tiden. Hon försökte föreslå att vi skulle stretcha (sträckte fram vänster framben när jag tänkt kratsa hoven) men jag tyckte inte det var nödvändigt. Känns dumt så här i efterhand, vi borde ju verkligen stretcha efter varje pass, även de som jag upplever som "lugna". Sedan måste jag bli bättre på att erbjuda henne vatten efteråt.

Ariel verkade nöjd när jag släppte ut henne i hagen i alla fall, hon tryckte sin mule mot min hand innan hon gick iväg till Ella. Svansen fick vara utsläppt och var såååå himla vacker. Tyckte faktiskt den var lite tjockare än tidigare.