Några dagar
Jag försöker att skriva inlägg varje dag, men nu blir det ett lite mer komprimerat inlägg den här gången. Främst för att två av passen verkligen inte är något att skriva om.
I fredags kom min mamma på besök, så då blev det bara lite kraftfoder till Ariel. Eftersom mamma är allergisk fick Ariel inte ens en liten klapp, men hon verkade inte särskilt upprörd över det.
I lördags var jag på utbildning hela dagen, så då hann jag också bara med ett snabbt besök och lite kraftfoder. Hade ju tänkt longera, men jag kände att jag hellre tar det lugnt och borstar av henne ordentligt än stressar omkring för att hinna med ett halvkasst longeringspass. Hästar och stress passar verkligen inte ihop!
I söndags slutade utbildningen tidigare än beräknat, så då blev det äntligen lite tid över till Ariel. Jag träffade på M:s medryttare som skulle ut och rida på Maggie. De ville gärna ha sällskap, så jag skyndade mig att hämta in Ariel från hagen. Hon kom travandes emot mig och var dessutom inte lerig, så det gick snabbt att göra klar henne för ridning.
Hon var fortfarande lika pigg som tidigare, men jag vågade mig på att rida mer med sits och skänkel än tygel. Kändes som en liten seger faktiskt, hon måste ju få vara pigg utan att jag bromsar hela tiden. Så länge hon håller sig till skritt och går åt det håll jag vill så är jag nöjd.
Hon är väldigt fascinerad av shetlandsponnyerna och det är lite diskussion varje gång vi passerar. Hon vill stanna och hälsa, jag vill att vi går vidare. Så lite ostkrok ser hon nog ut uppifrån.
På hemväg blev hon bitvis lite lugnare. Hon blir väldigt sur när Maggie går om henne och går före, då vill hon trava ikapp och förbi. Lät henne gå bakom ibland, bara för att vänja henne, men det är komiskt att se hur sur hon faktiskt blir. Hon kanske skulle ha blivit galoppör.
Det åkte förbi några bilar, men det är inga problem på något vis. Jag gör ändå alltid halt, vill inte riskera något i onödan. Ariel står snällt stilla ända tills jag smackar igen, så den biten fungerar väldigt bra.
Mötte upp medryttarnas mammor sista biten hem och de var väldigt imponerade över hur cool och väluppfostrad Ariel var. Det är nyttigt för mig att höra, jag glömmer så lätt bort vad hon faktiskt kan. Tränade några halter och travade även en kort stund, men det märks att vi inte travat så mycket. Hon är inte så reglerbar i traven än, tycker mest att det skall gå fort framåt. Tur att vi har gott om tid på oss att träna framöver.
Lät Maggie gå vidare till stallet medan jag satt av och fixade med sadelgjorden innan vi promenerade sista biten hem. Ariel var hur lugn som helst, givetvis ivrig i skritten men som en stenstod när jag kräver halt. Känns skönt, jag vill inte ha ett studsande nervvrak bara för att kompisen försvinner iväg.
I stallet stod hon sedan och sov medan jag stretchade och borstade bort en massa hår. Förmodligen var hon tröttare än hon gett sken av, för hon var lite svettig i sadelgjordsstaden och så gäspade hon flera gånger. Såg att sadeln åkt fram något, så jag skall gräva fram fårskinnsvojlocken och se om den gör någon skillnad.
Planen nu är att jobba vidare i 2 ½ vecka, sedan har jag semester och Ariel skall vara ledig i 10 dagar. Tror det kommer bli lagom med en vilopaus då. Vet inte om jag nämnt det tidigare, men 24 juli är det dags för treårspremiering, så vi har nu tre månader på oss att slipa formen.
I fredags kom min mamma på besök, så då blev det bara lite kraftfoder till Ariel. Eftersom mamma är allergisk fick Ariel inte ens en liten klapp, men hon verkade inte särskilt upprörd över det.
I lördags var jag på utbildning hela dagen, så då hann jag också bara med ett snabbt besök och lite kraftfoder. Hade ju tänkt longera, men jag kände att jag hellre tar det lugnt och borstar av henne ordentligt än stressar omkring för att hinna med ett halvkasst longeringspass. Hästar och stress passar verkligen inte ihop!
I söndags slutade utbildningen tidigare än beräknat, så då blev det äntligen lite tid över till Ariel. Jag träffade på M:s medryttare som skulle ut och rida på Maggie. De ville gärna ha sällskap, så jag skyndade mig att hämta in Ariel från hagen. Hon kom travandes emot mig och var dessutom inte lerig, så det gick snabbt att göra klar henne för ridning.
Hon var fortfarande lika pigg som tidigare, men jag vågade mig på att rida mer med sits och skänkel än tygel. Kändes som en liten seger faktiskt, hon måste ju få vara pigg utan att jag bromsar hela tiden. Så länge hon håller sig till skritt och går åt det håll jag vill så är jag nöjd.
Hon är väldigt fascinerad av shetlandsponnyerna och det är lite diskussion varje gång vi passerar. Hon vill stanna och hälsa, jag vill att vi går vidare. Så lite ostkrok ser hon nog ut uppifrån.
På hemväg blev hon bitvis lite lugnare. Hon blir väldigt sur när Maggie går om henne och går före, då vill hon trava ikapp och förbi. Lät henne gå bakom ibland, bara för att vänja henne, men det är komiskt att se hur sur hon faktiskt blir. Hon kanske skulle ha blivit galoppör.
Det åkte förbi några bilar, men det är inga problem på något vis. Jag gör ändå alltid halt, vill inte riskera något i onödan. Ariel står snällt stilla ända tills jag smackar igen, så den biten fungerar väldigt bra.
Mötte upp medryttarnas mammor sista biten hem och de var väldigt imponerade över hur cool och väluppfostrad Ariel var. Det är nyttigt för mig att höra, jag glömmer så lätt bort vad hon faktiskt kan. Tränade några halter och travade även en kort stund, men det märks att vi inte travat så mycket. Hon är inte så reglerbar i traven än, tycker mest att det skall gå fort framåt. Tur att vi har gott om tid på oss att träna framöver.
Lät Maggie gå vidare till stallet medan jag satt av och fixade med sadelgjorden innan vi promenerade sista biten hem. Ariel var hur lugn som helst, givetvis ivrig i skritten men som en stenstod när jag kräver halt. Känns skönt, jag vill inte ha ett studsande nervvrak bara för att kompisen försvinner iväg.
I stallet stod hon sedan och sov medan jag stretchade och borstade bort en massa hår. Förmodligen var hon tröttare än hon gett sken av, för hon var lite svettig i sadelgjordsstaden och så gäspade hon flera gånger. Såg att sadeln åkt fram något, så jag skall gräva fram fårskinnsvojlocken och se om den gör någon skillnad.
Planen nu är att jobba vidare i 2 ½ vecka, sedan har jag semester och Ariel skall vara ledig i 10 dagar. Tror det kommer bli lagom med en vilopaus då. Vet inte om jag nämnt det tidigare, men 24 juli är det dags för treårspremiering, så vi har nu tre månader på oss att slipa formen.
Trackback
