Ariel 3525

Jag har, min vana troget, gått och blivit dunderförkyld första dagen på semestern. Så det blir lite kortare rapporter från hästfronten, orkar inte sitta vid datorn så mycket.

Söndag red jag ut på Ariel med min systerdotter F som sällskap på Hampus. Hon har inte ridit på flera år, så vi tog det lugnt och skrittade bara. Jag upplevde Ariel som lite disträ och allmänt ofokuserad, ända tills jag kom på att jag var mer koncentrerade på vad F och Hampus gjorde än vad vi gjorde. Snacka om att ta efter sin ryttare... Ariel var förutom det väldigt lätt att rida, hon bjöd på en riktigt trevlig powerwalk, avbruten med långa pauser då hon stod helt stilla medan vi väntade på Hampus.

Idag blir det hopplektion. Det blir en riktigt spännande händelse, då både jag, T och M är förkylda med feber. Men det är ju ändå hästarna som gör jobbet. Snälla J följer med för att fota och filma, så uppdatering på Ariels hoppdebut kommer förmodligen framöver.

Nu under sommaren är jag lite petigare med Ariels fötter, så hovis H får komma hit var sjätte vecka. Kanske blir det längre intervaller i vinter, men samtidigt har jag ju råd att låta verka hovarna ofta.

Igår hade H inte mycket att säga om Ariels hovar. Hon sliter dem jämnt och det är bara småsaker att fixa till. Jag är så glad att hovarna fortfarande fungerar för den mängd ridning som är, en del av mig fasar för den dagen H säger att vi måste slå på skor. Bokade nytt datum om sex veckor igen, även om H tyckte vi kunde ta sju. Man vet aldrig...

Sedan fick Ariel stå och sova medan Hampus verkades och sedan släpptes i hage. På väg från hagen träffade jag på T och pratade om en massa saker, bland annat att hon skall rida Ariel på tisdagens hoppträning. Såg på klockan och insåg att Ariel fått stå själv i en timme. Skyndade mig tillbaka till stallet, men Ariel stod bara och sov. Snällaste hästen, ensam i stallet och allt.

Gjorde henne klar för longering, men tog på sadeln istället för tömkörningsgjorden. Senskydden åkte på också och så kapsonen som hon tycker är hemskt onödig (men som hon accepterar mycket bättre nu). Någonstans mitt i gick jag även ut och gjorde i ordning hindren.

Värmde upp på volten först, blev trav och några galoppfattningar i varje varv. Hon fattar så himla fint nu, direkt vid röstkommandot. Däremot orkar hon inte galoppera så många språng och traven efteråt blir lite väl ivrig. Så det behöver vi jobba med. Bara för att man galopperat en gång så behöver man ju inte glömma bort den lugna traven.

Sedan fick hon trava över bommarna, tre på rad. Gjorde det ett par gånger, sedan fattade hon självmant galopp och galopperade över alla tre. Höjde upp tredje bommen till ett hinder och så fick hon hoppa. Hon blev så himla glad! Studsade och kråmade sig efteråt, det märks att hon älskar det här! Hon fick hoppa två hinder på raken en gång innan jag lade upp det första också så det blev tre hinder på rad. Studsavstånd var det och hon skötte sig så bra varje gång! Jag behöver bara styra henne mot hindren, sedan sköter hon om allt själv.

Tog sedan av sadeln (som var på för att vänja innan hoppträningen) och lät henne jogga av sig på volten. Hon var inte ett dugg trött utan ville öka tempot även där. Men efter några varv åt bägge hållen fick en nöjd häst återvända till hagen. Där försvann hon med svängande svans i ivrig skritt, på jakt efter de andra hästarna.

Själv tog jag reda på all utrustning, plockade undan hindren och rengjorde även sadelgjorden. Utrustningen från i fredags lyckades jag dock låtsas att jag inte såg. Jag tar hand om den imorgon...

Igår hade jag tänkt slå följe med C som skulle rida Hampus, men när jag parkerat bilen så var hon redan på väg ut. Fick leta länge efter Ariel i hagen, så där försvann också en del tid. Väl i stallet blev det turboborstning innan sadel, sidepull och reflexer åkte på. Men rider man efter nio så är det mörkt numera.

Mötte C i stalldörren, hon hade precis ridit klart. Hon tyckte det lät oroväckande att jag skulle rida i mörker, men jag förklarade att jag ridit i mörker så många år och var rätt så van. Men i julklapp skall jag få en dyr pannlampa av mig själv, det bestämde jag redan i fjol. Ariel skall få ett gult distansträns som matchar hennes vinteroutfit (reflexer).

Ariel stod som ett ljus när jag satt upp och sade inte ett knyst när vi skrittade iväg själva i mörkret, trots att Hampus skrek som tokig efter henne. Vi red bort till klätterbacken och klättrade även två gånger i skritt. Jag krävde lite rejälare tempo av henne och hon gav mig precis det jag ville ha. Så härlig skritt, genom hela kroppen och med riktigt driv. Jag hade långa tyglar hela tiden, så behovet av stöd på tygeln verkar bara finnas när vi har andra hästar med.

Gjorde några halter i nedförsbacke och hon var helt med på noterna. I övrigt fick hon sköta fotarbetet själv, hon känner marken mycket bättre än jag ser den i mörkret.

Hemma igen var hon ruskigt mallig över att hon genomfört uteritten i mörker. Då först slog det mig att det var första gången för henne. Tur att man inte alltid har koll på vad man gjort med vilken häst...

Hon fick gå ut i hagen direkt och jag slängde bara undan utrustningen med ett löfte om att imorgon, ja då skall jag ta hand om den direkt!

Här kommer filmerna som jag väldigt amatörmässigt filmade när T red. Kommentera gärna Ariel, men bara snälla kommentarer om T, okej? 

Skritt
http://www.youtube.com/user/Habina82#p/a/u/2/4SpU7KuBAZo

Trav
http://www.youtube.com/user/Habina82#p/a/u/1/Fi9PZYsp3T4

Galopp

Igår hämtade jag in en skäckfärgad Ariel från hagen. Hon hade som vanligt roat sig i leran och det var ett drygt jobb att få henne ren. Eller, ren är väl en överdrift, men så ren att hon kunde presenteras för T.

Sedan åkte senskydden (nojjmatte) och sadeln på. Dagen till ära med ett av de nya schabraken som jag köpt och som var riktigt fint på Ariel.

Först skrittade T ut en sväng, vi pratade lite om det som hänt i söndags och även vilken läxa jag fått från F senaste gången jag tränade. Erkände att jag inte gjort min läxa och T lovade att göra den åt mig. Blev lite halter och igångsättningar ute, sedan in i paddocken.

V var där och longerade sin ena häst och F red sitt sto. Ariel tog det hela med ro och gjorde det hon skulle utan att titta på de andra hästarna. Vid ett tillfälle stannade T och pratade med F, Ariel stod som en klippa hela tiden och fick beröm efteråt av T för att hon tar halterna så väl och verkligen står stilla.

Blev lite travövergångar, snett igenom i trav med bibehållen takt och även serpentinbågar med skrittövergång mitt i. Såg så himla bra ut och T rider henne så fint! Frågade om hon kände för galopp och så provade hon att fatta från ett hörn. Några gånger blev det ökad trav i stället för galopp, men fyra fattningar fick de till. F som tittade på tyckte att Ariel inte riktigt förstod galoppskänkeln, utan tog den som framåtdrivande hjälp (dvs öka traven) istället för att fatta galopp. Men det såg lugnt och städat ut på ett helt annat sätt än jag minns från söndagen.

Jag filmade en del, det var roligt att se efteråt men inget som jag lägger ut på nätet. Däremot kan jag bjuda på en bild från stillastående.



Sedan skrittade jag av Ariel en sväng ute, det var en väldigt nöjd tjej jag satt på. Inte trött på något vis, men det vill jag ju inte att hon skall vara heller.

Planen nu är att rida tre pass i veckan under mina två semesterveckor + en vecka efter och sedan får hon ledigt ett tag. Då hinner vi förhoppningsvis med två träningspass med bommar/minihinder med T som pilot.

Jag har medvetet väntat med att skriva eftersom jag tänkte att humöret skulle svänga uppåt och jag skulle se lite mer positivt på ridturen. Men ingen förändring i sikte, så nu blir det en deppig rapport.

Red ut igår med M och Maggie. Planen var att rida till rakbanan och träna galoppfattning. Redan när jag skulle sitta upp höll Ariel på och tramsade. Hon ville inte stå rakt framför uppsittningsrampen, trots att hon alltid stått bra tidigare. Fick säga till henne ordentligt, vilket inte kändes bra. Sedan stod hon som ett ljus, jag fick dåligt samvete och kände mig som världens värsta hästägare.

Vi skrittade och travade igång hästarna bort till rakbanan. Mötte några bilar utan reaktion. M fick instruktionen att bara låta Maggie rulla på i galopp och endast om jag ropade hennes namn skulle hon sakta av. Ariel travade på i en lugn fin trav tills Maggie kommit tillräckligt långt borta. Jag bad om galopp och fick en sjudundrandes trav istället. Hon kan trava lika fort som Maggie galopperar... När vi nästan var ikapp och jag fått lite ordning på allt så fick jag henne äntligen i galopp. Mycket hjälpt av att hästarna som går på andra sidan vägen om rakbanan också galopperade. Jag hade verkligen noll kontroll, så jag ropade åt M att stanna. Hon saktade in men Ariel fortsatte. Jämsides med oss kom sedan fyra motorcyklar i full fart, som givetvis ökade farten när de såg oss. Ariel brydde sig inte ett dyft om det dock, utan tyckte bara att livet var lattjo. 

När vi lugnat ned oss lite i skritt och trav (jo, jag fick stopp på Ariel) försökte vi ett par gånger till. Med precis samma resultat. Hon är superfin i trav, kanske lite överilad och så fort jag ber om galopp så kastar hon sig fram i ökad trav några steg, följt av ökad galopp. Jag tror att hon bara fick upp intresset för galopp, att det blev lite för roligt så att säga, men en del av mig är rädd att jag gör någonting fel. Jag är nog värdelös som ryttare och bör hålla mig på marken. 

Vi skrittade och travade en del på hemvägen och då var hon kanonfin. Men det var ju i skritt och trav. Satt av en bit innan stallet och ledde henne, då var hon så där nöjd som hon brukar vara. Skönt i alla fall att hon inte blev upprörd.

Åter i stallet blev det avspolning av svettig häst och kylning av benen med lera. Mest för att jag tyckte att hon gått ett alldeles för tufft pass, hade jag fått bestämma hade vi inte ridit så där. 

På tisdag skall T rida dressyr på henne, då skall jag höra vad hon säger och om hon vill prova att fatta galopp. Kanske är det bara styrkan i galoppen hon saknar, men hon har ju inte gjort så här tidigare. 

Just nu känns det som att jag bara skulle vilja strunta i att rida Ariel, bara lulla runt på lång tygel ut i skogen. T kan rida henne, hon kan ju rida riktigt och inte bara göra fel hela tiden. Jag kan rida på Hampus och få lektioner så jag lär mig någonting. Synd bara att jag inte både har råd med privatlektioner och att T rider Ariel.

Nä, nu gräver jag ned mig i väntan på Ariels vintervila.

Jag var inte i bästa form när jag åkte till stallet igår. Hade lämnat blod dagen innan och kände mig matt och illamående. Så går det när man inte äter och dricker ordentligt efteråt! Pratade med T en stund i stallet, hon vill hoppa in Ariel om hon skall tävla henne nästa år. Vi diskuterade lite fram och tillbaka, och sedan blev det bestämt att hon och Ariel, jag och Hampus samt M och Maggie hoppar i en grupp tillsammans för V. Det tror jag blir toppenbra, ett par tillfällen där vi får träna på vår låga nivå (ja, kanske inte Maggie då men M ville hoppa lågt) och sedan får jag kanske låna Maggie om det blir mer hoppanden. På så sätt får jag hjälp att komma igång med min hoppning och Ariel blir samtidigt upplärd. Tids nog får jag hoppa min prinsessa.

Mötte M i stallet, hon hade blivit lovad att få rida med på Hampus. Jag förvarnade om att jag var trött och så slog det mig att Hampus just blivit vaccinerad. Så vi bestämde oss för att enbart skritta ut en tur.

Hämtade in två snälla gulingar som blev väldigt glada när de såg varandra. Borstade av och kratsade hovarna, sedan fick Ariel sidepullen på sig och så kläckte M idén att vi skulle rida barbacka.

Sagt och gjort. Det var en lite märklig känsla att rida barbacka på sin treåring som varit ledig i nästan en vecka, men Ariel var snäll (och pigg!) som vanligt så det var inga problem. Provade ett par hypoteser och bägge stämde. När hon skall skritta powerwalk vill hon helst att jag ger henne stöd med sidepull. Det känns inte så okej. Men i värsta fall får hon som hon vill, bara jag får fram skritten på henne. Sedan visade det sig att det inte är Maggie som hon är rädd för, utan att hon alltid, när hon vill passera en annan häst, måste stryka öronen bakåt, hota och trava förbi. Inte skritta, utan trava. Hm... Snacka om attityd. Tack och lov är det inga problem när en annan häst går förbi henne, men där har vi något att träna på inför distansdebuten.

Hästarna fick gå direkt i hagen efter ridningen, smidigt att bara kolla hovar och ta av tränsen.

Igår fick jag gå en bra stund innan jag hittade Ariel. Det vore inte dumt om hon lärde sig att komma på inkallning...

Funderade på att vänta på M och ta sällskap, men dels kände jag att jag inte riktigt hade tid och dels var det länge sedan vi red själv. Hon får ju inte glömma bort att det också är okej.

Så på med alla grejer och iväg. Hon kändes väldigt smal och ranglig efter två dagars Hampus-ridning, men lika pigg och glad som vanligt. Det blev enbart skritt för vår del, en ganska aktiv sådan, även om jag skulle kunna trycka på henne mer. Dock upplever jag det som att hon behöver mer stöd när hon ökar skritten än när hon går i sitt eget tempo och jag vill inte sitta med kort tygel ute.

Vi mötte en skördetröska, några joggare och en cykel men det var inga problem. Fick en kommunikationsmiss vid ett tillfälle, så hon gick över i trav följt av galopp. Fick inte stopp på henne i galoppen förrän efter några meter, så går det när man rider på sidepull och har en glad häst. För inte kan man väl avbryta en galopp direkt heller!

Nästan hemma möttes vi av M och Maggie. Ariel blev mest irriterad, varför skulle hon behöva slåss om vem som skulle komma först hem för? Efter några minuters skrittkapplöpning (där Maggie fuskade och travade!) var det dock Ariel som först stegade in på stallplanen.

Hon var inte särskilt svettig, bara i sadelgjordsstaden. Efter en snabb avsvampning och utsläpp i hage kunde jag konstatera att jag ridit över två timmar totalt. Gissa om jag var trött...

Det var ett äkta lermonster jag hämtade i hagen igår. Jag var väldigt glad över att jag inte skulle rida, för tjock blöt lera går ju bara att tvätta bort, inte borsta bort. Så eftersom det stod longering på schemat var jg fräck nog och lät henne vara lerig.

Vi jobbade med enbart kapson, det var så länge sedan vi longerade att jag (även om hon inte hade varit lerig) lät gjorden och inspänningen vara. Det blev en del småprotester, då hon tycker det är mycket roligare utanför paddocken än i, men även en del framsteg. Nu är hon stensäker på att göra halt på voltspåret och stå stilla. Även att skritta i rask takt ute på voltspåret fungerar riktigt bra, tidigare skulle hon ju alltid in till mig i mitten när det blev skritt eller halt.

Galoppen var sisådär. Det är ju jobbigare för henne att galoppera på volt och hon har egentligen inte tillräcklig longeringsvana. Men en del fattningar blev det och även en del fina ögonblick. Det verkar som att hon är på det klara med vad röst-kommandot betyder, däremot är det inte alltid hon tycker det passar in med galopp.

Efter avslutat jobb duschade jag bort allt paddockgrus från ben och mage, sedan blev det lite snabb avborstning av den nu torkade leran innan hon fick återvända till hagen.

Igår hade Jag och M bestämt riddate, så vi hämtade tillsammans in hästarna från hagen. Ariel fick provsmaka havreflarn som jag gjort, men de var inte goda. Hm, måste komma ihåg att ta med mig hästgodis framöver.

Inne i stallet blev det snabb avborstning och på med utrustningen. Velade lite innan jag tog sidepull på henne, hon har ju ändå varit ledig i två veckor. Hon var lite ivrig vid uppsittningen, men efter en liten påminnelse stod hon som ett litet ljus.

Vi red bort förbi klätterbacken och genom samhället och tillbaka (T hade sett oss från sitt fönster), framförallt i skritt men även lite trav. Ariel var taggad till tusen och bjöd upp till trav så fort det gavs tillfälle. Själv var jag alldeles för glad och sprallig för att klara av att bruka allvar, så det blev ganska många fnissiga travstunder.

Ariel kändes stark i kroppen, vuxen och redo för allt. Tills hon kom in i samhället och det fanns tusen saker att titta på. Då blir hon en vanlig treåring och glömmer att titta var hon går någonstans.

Sista biten hem stannade hon flera gånger och liksom sneglade bakåt, jag förstod inte alls vad hon menade förrän efter fjärde gången. Hon väntade ju på att jag skulle sitta av! Men igår blev det en längre tur uppsuttet, så hon fick stå ut med att jag satt kvar nästan hela vägen hem.

Åter i stallet skojade M med en plastmugg (knycklade ihop den så den lät), men Ariel var coola damen och brydde sig inte ett smack. Som belöning blev det promenad ut i hagen efter avsvampning.

Igår mötte jag M på väg till hagen, så vi gick tillsammans och letade efter hästarna. Jag funderar på att återgå till att alltid ha godis med mig, för Ariel har helt glömt bort det här med att komma på inkallning...

Efter ett tag hittade vi dem inne i skogen och M var snäll och hjälpte mig upp på Ariels rygg. Kunde inte hålla mig från en liten tur. Vi skrittade till stallet i sakta mak, jag fick bromsa ibland så M och Maggie hann med, för Ariel tyckte det var så roligt att äntligen få göra något med matte.

Inne i stallet blev det kratsning av hovar, men ingen borstning. Hon var ändå ganska ren. Däremot avmaskade vi till Ariels stora förtjusning, först något konstigt smörja, och sedan pellets!

 

Därefter fick hon till sin stora irritation gå ut i hagen igen. Matte har tydligen helt glömt bort hur roligt det är med uteritter.

Jag hämtade en ganska verklighetsfrånvänd häst i hagen. Hon går helt in för sin semester för tillfället och har lyckats smeta in sig i lera överallt. Dessutom både torr, halvtorr och blöt lera i olika fält.

Gick bredvid henne till stallet utan att behöva ta i grimskaftet (låg runt halsen). Det är mysigt. Väl på plats så drog jag bara av lite torr lera och i övrigt fick hon stå och bara vara. Pratade lite med stallkompisar och berättade mer om Hampus.

Hällde på henne switch innan hon fick återvända till hagen, fortfarande utan grimskaft. Väl i hagen vände hon dock snabbt om och försökte gå ut genom grinden igen. Det var ju äventyr vi skulle ut på, inte bara en snabb tur till stallet! Fick mota tillbaka henne med påpekan att hon allt fick vänta till på söndag. Då är vilan slut och det blir äntligen riddags.

Förresten har jag ju glömt att nämna att filmen från premieringen ligger ute på nätet. http://www.youtube.com/user/Habina82#p/a/u/0/0OAMpvJaGWY

Idag var det dags för Ariel att få komma in i stallet igen. Hon var väldigt nöjd när jag hämtade henne med grimman, hon föredrar att vara i centrum för uppmärksamheten.

I stallet blev det mest avborstning och ögontvättning, men hon hann ändå med att bajsa fem (!) gånger och kissa tre. Vet inte om hon var brunstig eller om hon bara var allmänt stissig. Hon betedde sig som om hon aldrig någonsin stått i stallet tidigare.

När hon väl var omskött fick hon gå ut i hagen igen, det var nog lugnast så. Hon verkade ganska nöjd med det också, även om hon förmodligen inte skulle sagt nej till lite äventyr.

Packade sedan upp från föregående helg men fick ingen riktig ordning. Jag har inte plats för allt jag vill ha plats för, och så vet jag inte riktigt var jag vill ha alla saker.

Köpte för övrigt ett rött schabrak i lördags, dels vill jag var lite snygg när det är dressyrträning och dels hotade T med att inte rida Ariel om hon måste använda vojlock.

Träffade V och pratade om kommande hoppträningar. Vi skall bara gå ihop ett gäng om tid så skall det gå alldeles utmärkt.