Skrittpromenad

Igår fick jag gå en bra stund innan jag hittade Ariel. Det vore inte dumt om hon lärde sig att komma på inkallning...

Funderade på att vänta på M och ta sällskap, men dels kände jag att jag inte riktigt hade tid och dels var det länge sedan vi red själv. Hon får ju inte glömma bort att det också är okej.

Så på med alla grejer och iväg. Hon kändes väldigt smal och ranglig efter två dagars Hampus-ridning, men lika pigg och glad som vanligt. Det blev enbart skritt för vår del, en ganska aktiv sådan, även om jag skulle kunna trycka på henne mer. Dock upplever jag det som att hon behöver mer stöd när hon ökar skritten än när hon går i sitt eget tempo och jag vill inte sitta med kort tygel ute.

Vi mötte en skördetröska, några joggare och en cykel men det var inga problem. Fick en kommunikationsmiss vid ett tillfälle, så hon gick över i trav följt av galopp. Fick inte stopp på henne i galoppen förrän efter några meter, så går det när man rider på sidepull och har en glad häst. För inte kan man väl avbryta en galopp direkt heller!

Nästan hemma möttes vi av M och Maggie. Ariel blev mest irriterad, varför skulle hon behöva slåss om vem som skulle komma först hem för? Efter några minuters skrittkapplöpning (där Maggie fuskade och travade!) var det dock Ariel som först stegade in på stallplanen.

Hon var inte särskilt svettig, bara i sadelgjordsstaden. Efter en snabb avsvampning och utsläpp i hage kunde jag konstatera att jag ridit över två timmar totalt. Gissa om jag var trött...
Trackback
RSS 2.0