Ariel 3525

Idag stod Ariel inte vid grinden, tror hon var fokuserad på annat när jag körde förbi, för när jag ropade på henne ryckte hon till av förvåning och kom genast skyndande.

Hon fick stå i gången och äta hö medan jag packade fler påsar med hö. Det passar henne faktiskt bättre att stå i gången, hon verkar vara lugnare än när hon står i boxen. Så jag varierar lite efter dagsformen på Ariel.

Borstade av henne och lade på fleecetäcke innan jag packade också, så hon hade en liten stund på sig att bli varm. Sedan åkte sadel, sidepull och reflexer på. Ariel är uppenbarligen måttligt intresserad av att bli fotomodell, men så här ser hon ut påklädd!



Tog på henne tränsbettet också, men tyglarna är fortfarande fästade i sidepullen. Klädde på mig själv hjälm och säkerhetsväst, kändes som de satt bättre idag? Ariel tyckte att vi skulle bege oss ut nu, varför tramsade matte så himla länge? Sadel betyder UT, inte stå i stallgången och vänta heller!

Innan jag tog ut Ariel ringde jag även mamma och förvarnade om att jag skulle rida, tror det kan fungera riktigt bra med telefonrapporter när jag rider ensam. Även fast mamma inte var helt säker på var jag hade Ariel uppstallad.Det blir skönt när Ariel flyttat och det är lite fler människor i stallet.

Satt upp utan några protester, Ariel stod som en staty hela tiden. När jag spänt sadelgjorden och tagit på mig handskarna skrittade vi iväg mot sommarhagen. Ariel var skeptisk till den nya riktningen (inte mot hästarna utan från!) och lekte slingrande masken en stund. Fick krångla lite för att öppna grinden till sommarhagen från hästryggen, men när tråden väl var borta blev det fart på Ariel. ÄVENTYR!!!

Ariel gick ju i den här hagen under sommaren och hösten 2008, vilket jag nu använde till min fördel. Jag lät helt enkelt Ariel vara stigfinnare och hitta den bästa vägen genom hagen. För första gången någonsin fick alltså Ariel ansvar för riktning, en uppgift hon genomförde med bravur. De fåtal gånger jag var tvungen att styra accepterade hon min riktning utan några protester.

Det var ganska djup snö och Ariel pulsade genom snön, medan underlaget gick både nedför och uppför. Hon blev lite rädd när en gran skrapade mot min jacka, då hoppade hon rätt upp. Men stod sedan stilla när jag lugnt förklarade vad som hade låtit.Sedan "hoppade" vi över ett dike, det blev inte det vackraste språnget, förmodligen lite mer åt kråkhållet men jag skyller på att Ariel faktiskt inte var säker på var diket började och slutade.

När vi kommit genom hagen gick vi (förstås) ut på banvallen. Det var ju målet med dagens ridpass, att se om det går att rida genom hagen för att komma till banvallen och slippa vända när man rider ut. Ariels skritt blev enorm när hon fick ett så "lätt" underlag under hovarna (packad snö) och hemåtlukten i näsborrarna. Jag satt mest och njöt, men så tyckte jag att damen var värd en liten trav ändå. Tog några kommandon (S-ljud) innan hon gick upp i trav, men vilken trav sedan. När tempot började bli lite väl hem-till-stallet-ökat och jag fick känslan av att hon när som helst skulle slå över i galopp alternativt börja bralla, så kramade jag lite lätt i tygeln. Fantastiska tjejen svarade då med att minska traven till arbetstrav. Hon fick trava några meter till innan jag saktade av till skritt, skrittade några meter och sedan gjorde halt och satt av.

Kramade om min fina, fantastiska häst, som snällt stod och väntade tills jag var klar med mysandet. Sedan fortsatte vi hemåt, fast avsuttet, och jag kunde konstatera vilket NÖJT ansiktsuttryck Ariel hade. Hon visste att hon gjort matte glad och det är det viktigaste med att vara Ariel.

I stallet fick hon sedan stå och äta hö medan jag tog bort utrustningen och pysslade om henne. Sedan fick hon fortsätta stå där medan jag rengjorde sadelgjorden och även min nya tömkörningsgjord. Först därefter fick Ariel gå ut i hagen med lunchhöet bredvid sig. Hon frågade ett par gånger om hon fick provsmaka, men det fick hon inte.

Imorgon skall jag belöna min fina flicka med det bästa hon vet. LÖSHOPPNING! Får se om jag lyckas gräva fram lite hinder i snökaoset.