Ariel 3525

Det börjar bli mer och mer uppenbart för mig att Ariel kräver mer än jag egentligen hinner med. Eftersom jag varit bortrest under julen har hon fått vila i åtta dagar och det är tydligen sju dagar för mycket enligt henne själv.

Tog in henne i stallet där hon förvisso åt en del hö, men mestadels av tiden flamsade runt och försökte ta sig ut ur boxen på enklast sätt. En gång lyckades hon smita ut genom boxdörren, men jag fick tag på henne innan hon hann ut ur stallet. Hon var riktigt jobbig att umgås med. Jag försökte vara mjuk och lugna henne, stod till och med och masserade en halvtimme. Men det hjälpte inte alls, så fort hon hörde minsta ljud (bland annat från voljären) stressade hon upp sig igen.

Till sist fick jag nog, blev förbannad och band fast henne. Då stod hon som ett ljus. Begriper inte riktigt vad som rör sig i hennes huvud ibland... Passade på att skära bort röta när hon ändå stod så bra, men det fanns nästan ingen röta kvar. Jag vet ju att det blir bättre så fort kylan kommer, men det känns ändå skönt att inte behöva skära så mycket mellan hovslagarbesöken.

Sedan gick vi iväg till paddocken för lite allmän avrastning. Tänkte att det kanske skulle få henne att bli som folk igen, alternativt att hon hoppar ut igen och bevisar att hon är en tokig häst. Hon gick väldigt bra och fokuserat på väg ned till paddocken och när jag släppt henne sprang hon lydigt varv efter varv längs fyrkantsspåret i trav. Jag testade att bygga lite hinder, och även om det var svårt att få till något vettigt när det mesta fryst fast så blev det ändå några småskutt. Ariel blev överlycklig, hoppade stooort och glatt, fast jag inte drev på henne överhuvudtaget. Avslutade med att hoppa tre "hinder" på rad (20-40 cm höga), ett galoppsprång mellan första två hindren och två galoppsprång mellan de två sista. Avstånden var det väl lite sisådär med, men Ariel taxerade utmärkt. Väldigt nöjda gick vi sedan tillbaka till stallet för ombyte av matte (säkerhetsväst...), sidepull för Ariel och sedan uppsittning. Trots avrastning hade Ariel fortfarande myror i benen och ville INTE stå stilla. Så det blev en liten diskussion innan hon uppförde sig. Provade att sitta upp från höger sida också, men det var inget som rörde henne i ryggen.

Skrittade med rejält driv mot hagen, Ariel bjöd upp till trav två gånger men jag dämpade henne. Jag ramlar garanterat av om hon börjar trava och jag sitter barbacka. Red förbi grinden utan några protester och tränade några halter längs vägen. Sedan var jag nöjd och Ariel fick gå ut i hagen igen.

Avslutade 2009 på ungefär samma sätt som 2008, med blandad kompott. Jag tror 2010 får bli ett år där jag kräver mer av Ariel, men där även hon kräver mer av mig... Jag måste verkligen åka ut oftare till henne.