Ariel 3525

Snälla kompis N följde med ut till Ariel ihop med sin hund Bella. Jag borstade av Ariel som hastigast och kratsade hovarna. Sedan åkte sadeln på (tänk vad man blir effektiv med sällskap!) och kapsonen. Tog bort svanskappan innan, för att se vad som hände då.

Ariel var lugnare än tidigare longering, hon har fortfarande lite trotsögonblick då hon tror att hon kan bestämma riktning, men det var inte alls lika mycket studsande som när hon haft svanskappan.

Sedan gick vi in för ombyte, jag fick säkerhetsväst på mig och Ariel fick sidepull. Skrittade avsuttet till vägkorsningen där jag satt upp medan Ariel stod blickstilla. Skrittade till banvallen och det var lite väl halt på vägen faktiskt. Ariel skötte balanserandet med glans, var några gånger då bakbenen halkade till under henne som jag trodde att vi skulle ramla, men inga problem där inte!

N som själv sysslat med unghästar tidigare hade bara lovord om Ariel. Hon påpekade saker som jag inte tänkt på, som att Ariel är helt avslappnad med mig på ryggen och söker sig i rätt form hela tiden. Inne på banvallen blev det lite mer driv i skritten, när Ariel kände att det fanns bättre fäste. Fick känna på en riktigt rask skritt, den kändes i magen. Sedan travade vi några pass, själva igångsättningarna går lite trögt men när hon väl börjat trava går det alldeles utmärkt.

Testade att säga "ga'lopp" men det enda som hände var att Ariel ökade traven lite. Det var ju mest på skoj som jag provade och uppenbarligen var det inte dags för galopp än. Så jag bromsade traven lite och nöjde mig med det.

Lagom till att jag gjort halt och satt av kom N skyndandes och förklarade att jag ju måste sitta upp igen, hon ville ha bildbevis! Så stackars Ariel fick finna sig i att matte satt upp igen (eh... med hjälp av N alltså) och så togs det en massa bilder. Det här är den jag tycker bäst om:



Sedan skrittade vi hemöver igen, satt av lagom till att vi nådde banvallens slut. Blev en lite längre ridtur än jag tänkt mig, men som N påpekade så såg Ariel inte ett dugg trött ut. Snarare bara mer ivrig efter äventyr.

Hemma i stallet igen blev Ariel avborstad och fick kraftfoder innan vi släppte ut henne i hagen igen. Jag fick lite blodad tand av att rida med sadel, så jag kommer nog göra det även när jag inte har kompisar med mig. Det enda som känns osäkert är att om någonting händer när jag rider själv, så är det ju inte säkert att någon är hemma på gården och märker det. Visst kan jag skriva upp på tavlan vart jag ridit, men det kan ju hända att ingen faktiskt läser det... Får grubbla lite på det där.