Dressyrlektion nr 2
I måndags kväll blev det hastigt och lustigt inbokat en dressyrlektion. F hade tid över och då gäller det att passa på! Så igår kväll var det dags igen!
Ariel blev lite extra tillfixad inför lektionen, man kan ju inte ha några smutsfläckar heller! Önskar att jag hade lite snygga skydd eller åtminstone ett träns som matchar sadeln, men det får bli framtida inköp. F verkar inte vara petig så länge allt sitter som det skall.
Vi började med att visa upp vår läxa, övergångar mellan skritt och halt. F tyckte de var jättefina, även om hon fortfarande är lite långsam i själva igångsättningen.
Sedan blev det nästan bara trav. Vi fick trava runt fyrkantsspåret, göra stora volter och vända snett igenom ibland. När det kändes som jag inte orkade mer blev det skrittpaus, men som F sade: ”Det är inte för Ariels skull, utan för din. Hon orkar mer…”
Därefter började vi prova lite övergångar mellan skritt och trav, men då fick vi klara oss själva eftersom F:s fölunge rymt ur hagen. Jag märkte då att Ariel fungerade bättre i vänster varv än i höger, i vänster kan jag få henne att följa hörnpasseringarna mjukare. Sedan fick Ariel en knäpp och ville vända in bakdelen när hon travade längs ena långsidan. När F kom tillbaka visade jag upp våra övergångar (Ariel gör fantastiskt fina övergångar till trav, medan det är si sådär med avsaktningarna) och jag fick även testa att tillrättavisa hennes bakdel med en lätt spödutt. Fick förstås bakåtsparkar som ett brev på posten, men det var bara att rida vidare. Testade nästa gång att istället för att korrigera bara titta utåt och då kom minsann bakdelen på plats. Hm… Det måste vara något jag gör som får henne att flytta sig så där.
Sedan tyckte både F och jag att det fick räcka, Ariel hade verkligen varit superduktig hela passet. Till nästa gång skall vi fortsätta träna på övergångar (både halt-skritt och skritt-trav), se till att hon hela tiden bjuder rakt fram även när hon inte har staketet som stöd samt nosa lite på galoppfattningar på kommando. Kanske bara galoppera några språng när vi är ute och istället fatta flera gånger.
Ariel hade bett på sig under hela passet, det gick över förväntan. Hon sökte stöd på ett annat sätt än tidigare och för ovanlighetens skull kunde jag ge henne det stödet.
Efteråt var det en väldigt mallig tjej som jag skrittade av vid hand. Hon kan konsten att skryta den där… Men jag var så himla nöjd själv också, dels för att F ger oss precis lagom svåra uppgifter och dels för att det var en helt annan känsla i ridningen. Det kändes äntligen som att jag red, och kunde stötta Ariel i arbetet.
Ariel blev lite extra tillfixad inför lektionen, man kan ju inte ha några smutsfläckar heller! Önskar att jag hade lite snygga skydd eller åtminstone ett träns som matchar sadeln, men det får bli framtida inköp. F verkar inte vara petig så länge allt sitter som det skall.
Vi började med att visa upp vår läxa, övergångar mellan skritt och halt. F tyckte de var jättefina, även om hon fortfarande är lite långsam i själva igångsättningen.
Sedan blev det nästan bara trav. Vi fick trava runt fyrkantsspåret, göra stora volter och vända snett igenom ibland. När det kändes som jag inte orkade mer blev det skrittpaus, men som F sade: ”Det är inte för Ariels skull, utan för din. Hon orkar mer…”
Därefter började vi prova lite övergångar mellan skritt och trav, men då fick vi klara oss själva eftersom F:s fölunge rymt ur hagen. Jag märkte då att Ariel fungerade bättre i vänster varv än i höger, i vänster kan jag få henne att följa hörnpasseringarna mjukare. Sedan fick Ariel en knäpp och ville vända in bakdelen när hon travade längs ena långsidan. När F kom tillbaka visade jag upp våra övergångar (Ariel gör fantastiskt fina övergångar till trav, medan det är si sådär med avsaktningarna) och jag fick även testa att tillrättavisa hennes bakdel med en lätt spödutt. Fick förstås bakåtsparkar som ett brev på posten, men det var bara att rida vidare. Testade nästa gång att istället för att korrigera bara titta utåt och då kom minsann bakdelen på plats. Hm… Det måste vara något jag gör som får henne att flytta sig så där.
Sedan tyckte både F och jag att det fick räcka, Ariel hade verkligen varit superduktig hela passet. Till nästa gång skall vi fortsätta träna på övergångar (både halt-skritt och skritt-trav), se till att hon hela tiden bjuder rakt fram även när hon inte har staketet som stöd samt nosa lite på galoppfattningar på kommando. Kanske bara galoppera några språng när vi är ute och istället fatta flera gånger.
Ariel hade bett på sig under hela passet, det gick över förväntan. Hon sökte stöd på ett annat sätt än tidigare och för ovanlighetens skull kunde jag ge henne det stödet.
Efteråt var det en väldigt mallig tjej som jag skrittade av vid hand. Hon kan konsten att skryta den där… Men jag var så himla nöjd själv också, dels för att F ger oss precis lagom svåra uppgifter och dels för att det var en helt annan känsla i ridningen. Det kändes äntligen som att jag red, och kunde stötta Ariel i arbetet.
Trackback
