Ensam i stora villaområdet
Det börjar bli löjligt med den här värmen nu. Jag är en sådan som föredrar regn framför trettio grader varmt, men eftersom jag har semester först i september så unnar jag alla lediga att få ha det här vädret. Men kan vi få någon regnig dag i alla fall?
Jag vet sedan tidigare att Ariel inte bekymras av värmen och med distanshästarna från lördagen i färskt minne så var det bara att tvinga sig ut. Ingen annan var i stallet, så vi red iväg ensamma bort till klätterbacken.
Ariel var lite trulig första biten, ville inte gå fram tillräckligt. Hon har någon aversion mot klätterbacksvägen, ända bort till villaområdet. När vi väl passerat det är hon lika framåt som vanligt. Vi klättrade en gång, sedan fortsatte vi genom skogen ut till ett annat villaområde och sedan hem. Det blev ett par korta travpass, i övrigt skritt på lång tygel. I själva villaområdet var Ariel lite spänd, hon tycker det är för mycket saker som händer hela tiden. Men vi tog oss igenom utan några större missöden.
Sista biten hem satt jag av och kunde konstatera att det enda ställe hon inte var svettig på var korset. Hon var dock fortfarande lika pigg, vilket kändes skönt. Jag hade svårt att hänga med i skritten där ett tag. Åter i stallet var det avsvampning med massor av vatten (än en gång inspirerad av lördagen), Ariel misstyckte inte. När jag sedan drog av vattnet hade hon fortfarande svett i pälsen, så jag avslutade med att spola av med kallvatten. Ariel bara sov hon…
Jag visade henne för övrigt vid hand innan vi red ut. V var tillbaka från Falsterbo och tvättade transporten med högtryckstvätten. Ariel var väldigt fascinerad över ljudet, så vi stod och tittade på en stund. Sedan blev det några varv på ridbanan. Har fått veta från SH att varje häst får ungefär fem minuter på sig, mer blir det inte. Så med en titt på klockan är det bara att konstatera att stillastående framför domaren är det som vi behöver träna mest på. Visst behöver vi slipa både på skritt och trav, men att stå stilla med benen rätt (!) och se alert ut, det är en riktig konst! Antingen står Ariel parallellt med alla benen eller så står hon och sover. Hon är lite svår att korrigera också, ber jag henne gå fram så går hon snällt fram med alla benen ett steg. Så det blir nog lite träning av detta varje gång jag åker ut.
Nu börjar våra mest intensiva arbetsveckor, så jag har ingen aning om hur mycket jag hinner ut till Ariel. Prio ett är förstås visningsträningen, sedan får vi se vad mer vi hinner med. Bara två veckor kvar till premieringen!
Jag vet sedan tidigare att Ariel inte bekymras av värmen och med distanshästarna från lördagen i färskt minne så var det bara att tvinga sig ut. Ingen annan var i stallet, så vi red iväg ensamma bort till klätterbacken.
Ariel var lite trulig första biten, ville inte gå fram tillräckligt. Hon har någon aversion mot klätterbacksvägen, ända bort till villaområdet. När vi väl passerat det är hon lika framåt som vanligt. Vi klättrade en gång, sedan fortsatte vi genom skogen ut till ett annat villaområde och sedan hem. Det blev ett par korta travpass, i övrigt skritt på lång tygel. I själva villaområdet var Ariel lite spänd, hon tycker det är för mycket saker som händer hela tiden. Men vi tog oss igenom utan några större missöden.
Sista biten hem satt jag av och kunde konstatera att det enda ställe hon inte var svettig på var korset. Hon var dock fortfarande lika pigg, vilket kändes skönt. Jag hade svårt att hänga med i skritten där ett tag. Åter i stallet var det avsvampning med massor av vatten (än en gång inspirerad av lördagen), Ariel misstyckte inte. När jag sedan drog av vattnet hade hon fortfarande svett i pälsen, så jag avslutade med att spola av med kallvatten. Ariel bara sov hon…
Jag visade henne för övrigt vid hand innan vi red ut. V var tillbaka från Falsterbo och tvättade transporten med högtryckstvätten. Ariel var väldigt fascinerad över ljudet, så vi stod och tittade på en stund. Sedan blev det några varv på ridbanan. Har fått veta från SH att varje häst får ungefär fem minuter på sig, mer blir det inte. Så med en titt på klockan är det bara att konstatera att stillastående framför domaren är det som vi behöver träna mest på. Visst behöver vi slipa både på skritt och trav, men att stå stilla med benen rätt (!) och se alert ut, det är en riktig konst! Antingen står Ariel parallellt med alla benen eller så står hon och sover. Hon är lite svår att korrigera också, ber jag henne gå fram så går hon snällt fram med alla benen ett steg. Så det blir nog lite träning av detta varje gång jag åker ut.
Nu börjar våra mest intensiva arbetsveckor, så jag har ingen aning om hur mycket jag hinner ut till Ariel. Prio ett är förstås visningsträningen, sedan får vi se vad mer vi hinner med. Bara två veckor kvar till premieringen!
Trackback
