Galoppremiär!

Igår var Ariel som vanligt att hämta i hagen, nästan lite för hjälpsam när jag skulle ta på grimman. Det blev en snabb avborstning och koll av hovar innan sadeln åkte på. T skulle rida igen! Eftersom jag tyckte Ariel förtjänade lite bomarbete så tog jag även på senskydden. Nojjiga matte…

T satt upp och skrittade ut en sväng först. Ariel var väldigt pigg och blandade in lite taktinslag då och då. Kändes skönt att T fick känna på att Ariel faktiskt har en egen motor. Det blev lite jobb med övergångar innan Ariel fick gå till paddocken och roa sig.

För det var verkligen vad dagens pass gick ut på, att Ariel skulle ha roligt! T blandade skritt och trav över två samt tre bommar med enklare arbete på böjt spår. Några gånger frågade jag hur hon gjorde för att Ariel skulle göra si eller så, gissa om jag var sugen på att sitta upp! Ariel jobbade på bra, även om hon ibland tyckte det var jobbigt och försökte slingra sig undan. Speciellt att få trava (och trava över bommar) var riktigt roligt. Vid ett par tillfällen sökte hon sig mot bommarna fast T inte styrt dit, så det bådar gott inför framtiden. 

Att se sin häst bli riden av en annan är en ganska tudelad känsla för mig. Å ena sidan ser jag ju att Ariel trivs bra med T, å andra sidan vill jag ju själv kunna jobba så med min häst. Men det kommer förhoppningsvis så småningom det också. Ariel var mycket mer nöjd med bettet, även om T sade att hon bet sig fast ett par gånger.

När Ariel bjöd till i traven vid ett tillfälle sade jag till T att det var helt okej om hon ville prova galopp. Så det blev fattning i bortre högra hörnet och galopp hela långsidan ned. Ariel tyckte att det var askul! T galopperade långsidan en gång till med lika bra resultat och sedan blev det varvbyte i trav följt av en galopp i vänster varv också. Tjoho! tyckte Ariel och ögonen lyste ännu mer på henne.

Sedan var vi nöjda för dagen och det blev avskrittning ute. Ariel var också väldigt nöjd och trots att det blivit mycket mer trav än hon är van vid och trots att hon fått galoppera så var hon ändå lite småtaktig när tillfälle gavs. Hon fick stå i spolspiltan och bli omskött efteråt, både stretchning och avduschning. Det var en väldigt nöjd Ariel som stod och vilade. Jag är så fascinerad över att hon inte var trött, jag kände mig trött efter den mentala påfrestningen. Men uppenbarligen orkar hon så mycket mer än jag tror. Jag måste uppenbarligen sluta mesrida.

Jag slog följe med M upp till hagen och vi bestämde oss för att ha riddate på lördag. Egentligen borde jag väl ha ridförbud tills jag ätit klart min antiinflammatoriska kur, men nu klarar jag det inte längre. Jag bara måste rida!

Jag är så glad att T tog hand om galoppdebuten, även om en liten del av mig önskar att det var jag som galopperat. Samtidigt så var det ju jag som bad henne galoppera, så jag får sluta gnälla inombords. En fördel med att T redan galopperat Ariel är ju att det känns mindre skrämmande nu, det är egentligen inte en så stor grej, eftersom jag vet att Ariel kan galoppera med ryttare.

Frågan är om det vore bättre för Ariel om T hoppade in henne också. Jag vill ju Ariels bästa och det kanske inte blir så bra med en ringrostig matte och en grön unghäst.
Trackback
RSS 2.0