Hittat rakbanan!

Igår var jag ordentlig av mig och städade på förmiddagen fastän solen strålade ute. Belönades med hällande regn när jag väl kom till stallet. 

Hämtade in Ariel från hagen, hon var ytterst ovillig att fånga in. För första gången någonsin försökte hon gå ifrån grimman. Hon skyggade dessutom för min hand på halsen, som om hon hade ont eller var rädd. Väldigt knepigt.

Hon var spänd nästan hela vägen till stallet, sedan släppte det och hon kunde gå som en normal häst. Men vi var genomblöta redan innan vi gett oss iväg på promenad. 

Vi gick bort längs grusvägen som slutar i en asfaltsväg. Jag hade fått förklarat för mig var någonstans rakbanan vi fick rida på var och nu gällde det bara att hitta den. Ariel tyckte det var så spännande när vi gick in på en ny väg, hon blev nästan en decimeter högre, med spetsade öron och utspärrade näsborrar. 

Rakbanan visade sig gå parallellt med vägen, vi gick in på själva vändplanen där rakbanan börjar och sedan vände vi hemåt. Med vissa protester från Ariel, det var ju roligt där!

På hemväg travade vi ett par pass, eller Ariel travade låååångsamt (enligt henne själv) så att matte skulle kunna jogga bredvid. Hon var riktigt behändig att jogga med, men jag orkade bara 2x1 min innan jag flåsade. Pinsamt dålig kondition! En titt i kalendern avslöjar att det är 8 veckor sedan jag var helt frisk och kunde träna, så det är ju inte konstigt att jag tappat kondition under skadeperioden. Bara att ta nya tag!

Åter i stallet blev det bara en snabb hovkoll innan Ariel fick återvända, väldigt nöjd, till hagen. Själv bytte jag strumpor och skor innan jag susade hem för att duscha av mig allt regnvatten.
Trackback
RSS 2.0