Ariel 3525

Igår fick jag sällskap ut i stallet av kompis J, som varit utomlands och utbildat unghästar. Det var jättekul att ses igen och jag snappade upp en del tips av henne. Hon var så nyfiken på att se Ariel, sist hon såg henne var ju i december.

Visade henne anläggningen först, innan vi hämtade in Ariel från hagen. Det ösregnade hela tiden, inte så uppmuntrande väder för ridning precis! Ariel verkade glad att se oss, hon kom lunkandes emot oss och undrade om vi kanske skulle göra något kul?

Inne i stallet drog jag av så mycket vatten jag kunde och premiäranvände hennes fleecetäcke, det har legat i en låda sedan flytten. Tror jag snart måste köpa ett nytt, det börjar bli lite väl kort vid bringan. Det är ju trots allt ett 115-täcke. Helst skulle jag vilja ha ett rött ulltäcke, men de verkar vara lite hopplösa att hitta.

Då hovarna var lite mjukare passade jag på att raspa framhovarna lite. De har flutit ut något och fick sig en lite snyggare rundning. Sedan var jag helt slut och J skrattade åt min trötta min. Att orka en dressyrlektion efter den persen...

Försökte snygga till Ariel lite extra, men det är svårt när regnet bara vräker ned. Tog på utrustningen och gick ut till ridbanan. Snälla J tog lite bilder och filmade när jag red träningen.

Precis uppsutten och fixar med stiglädret. Uppehåll för ögonblicket.



Vi skrittade runt lite och testade även en halv långsida i trav (som sin vana troget blev mest strul) som en liten "uppvärmning" inför träningen.



Sedan kom F förbi och förklarade att hon inte var riktigt klar än och kunde vi vänta några minuter till? Så då satt jag av för att inte belasta ryggen längre än nödvändigt.



Lagom till att F var klar så öppnade sig himlen och regnet började vräka ned igen. Frågade om hon var säker på att vi skulle ha träning och det skulle vi. Inga lyckade undanflykter där inte...

Vi jobbade med riktigt basic-kunskaper, vilket kändes väldigt skönt. Jag har ju sett F hålla lektion för andra i stallet, men det har ju varit på en helt annan nivå än vi befinner oss. Man vet ju aldrig innan om tränaren kan lägga sig på rätt nivå för just en själv.

Det blev främst fokus på att göra övergångar mellan skritt och halt. F tryckte på att jag MÅSTE spänna magen (eh, det vet jag ju, när har jag slutat med det?) och att Ariel måste bli mer alert i sitt svar. Efter några varv satt halterna riktigt bra (de gånger jag kom ihåg magen) medan igångsättningarna var det lite trögare med. Ariel har inte helt förstått skänkeln, så jag fick påminna med smackningar också. Sedan blev övergångarna kalasfina.

F ville därefter se oss i trav och jag visade upp hur illa det är. Men med lite tillsägelser från hennes sida, som att räta upp mig och vara bestämd gentemot Ariel, helt enkelt rama in henne med hand och skänkel, så lyckades vi trava ett helt varv både i vänster och höger varv.

Jag är så tacksam för att F ville ta sig tiden och hjälpa oss, gjorde enormt mycket att jag fick order om att KRÄVA något av Ariel, för inte blev hon förstörd av att jag satte upp lite gränser, snarare tvärt om.

Sedan var det suveränt att J filmade, för då kunde jag se att det faktiskt inte ser så illa ut som det känns. Det märks en tydlig skillnad när jag rätar upp mig i traven och givetvis finns det massor kvar att jobba med, men det är ett steg i rätt riktning.

Skrittade av en väldigt nöjd Ariel avsuttet, medan jag surrade om passet med J. Sedan blev det lite halvbråttom eftersom det skulle vara släpp i skogshagen med alla lösdriftshästarna. Hann få av Ariel utrustningen och ge henne betfor, men inte stretcha henne. J påpekade dock att hon inte skulle dö av en enda utebliven stretchning, men jag kände mig som en riktigt dålig matte.



Uppe i skogshagen blev det ett rusande utan dess like. F var ju med då hennes sto och föl går i lösdriften och hon hade väldigt roligt åt att Ariel var mer i luften än på marken. Hon kunde inte låta bli att påpeka att min ängslan över att ha kört slut på Ariel (i och med flera varv i trav) verkade vara fullständigt obefogad.

Till sist lugnade sig bushästarna (främst Ariel och Ella) och Ariel började äta mossa. Så typiskt när hon har en hel hage med gräs, men sådan är min bushäst. Jag och J bytte om till torrare kläder (ljuvligt med torra sockar!) och återvände till stan. Då J hade bråttom till ett annat möte så lämnade jag all utrustning till idag. Det blir roligt att rengöra...