Fina fossingar
Igår blåste det storm när jag hämtade in Ariel från hagen. Hon stod med de andra vid hösilagebalen, med munkorgen på. Innan jag bytte till grimma fick hon visa hur hon gör när hon äter. Hon fnular runt med mulen i hösilaget och när hon fått tillräckligt mycket hösilage i munkorgen så lyfter hon huvudet och då följer en lång sträng med som hon sedan tuggar i sig. Jag hoppas att munkorgen ändå minskar mängden en aning, så hon inte har den helt i onödan.
Trodde att hon skulle vara studsig i och med blåsten, men hon följde mig lugnt in i stallet. Ställde upp henne på en skötselplats och fick först då klart för mig att hovslagaren börjat senare än beräknat och det var två hästar före Ariel, plus den häst som hovslagaren höll på med för ögonblicket.
Så jag ringde M och frågade om jag kunde ta hand om Maggie. Inte rida, för det är inget jag vill göra i sådant här väder om jag inte måste. M blev bara glad över att inte behöva åka till stallet, så jag mockade och fixade foder till Maggie. Jag är ju petig med mockningen, så det tog totalt en timme att ordna allt. Tur för mig att jag inte har Ariel uppstallad...
Sedan putsade jag Hampus träns, tyckte sist att det var lite skitigt, men nu hittade jag nästan ingenting. Nåja, rent och fint blev det i alla fall. Pratade även med dressyrtränare F och hopptränare V. De tyckte bägge två att jag absolut kunde hoppa Ariel framöver. V undrade när Ariels vintervila skulle vara över och jag tyckte hon lät lite längtansfull ändå. Jag längtar också till det är dags att komma igång igen.
Nu hade Ariel tröttnat på att stå och vänta som en snäll häst, så hon började vandra runt på skötselplatsen. Jag visiterade henne och masserade halsen lite, då lugnade hon sig och somnade. Sedan stod och sov en stund till innan det (efter tre timmar...) var hennes tur att få fina fötter.
Hovslagaren hade inget att anmärka på och tyckte att det inte var så mycket att ta på hovarna heller. Vi har ju gått in i den perioden nu, när hovarna inte längre växer så mycket. Fortsätter ändå med sex veckors intervall, ingen mening att snåla in på de få slantar som är hovslagarkostnader.
Sedan fick Ariel sitt kraftfoder innan hon fick återvända till hagen. Hon har fått lite skav av munkorgen på nosryggen, men än så länge ser det inte så illa ut att hon får vara utan munkorg.
Trodde att hon skulle vara studsig i och med blåsten, men hon följde mig lugnt in i stallet. Ställde upp henne på en skötselplats och fick först då klart för mig att hovslagaren börjat senare än beräknat och det var två hästar före Ariel, plus den häst som hovslagaren höll på med för ögonblicket.
Så jag ringde M och frågade om jag kunde ta hand om Maggie. Inte rida, för det är inget jag vill göra i sådant här väder om jag inte måste. M blev bara glad över att inte behöva åka till stallet, så jag mockade och fixade foder till Maggie. Jag är ju petig med mockningen, så det tog totalt en timme att ordna allt. Tur för mig att jag inte har Ariel uppstallad...
Sedan putsade jag Hampus träns, tyckte sist att det var lite skitigt, men nu hittade jag nästan ingenting. Nåja, rent och fint blev det i alla fall. Pratade även med dressyrtränare F och hopptränare V. De tyckte bägge två att jag absolut kunde hoppa Ariel framöver. V undrade när Ariels vintervila skulle vara över och jag tyckte hon lät lite längtansfull ändå. Jag längtar också till det är dags att komma igång igen.
Nu hade Ariel tröttnat på att stå och vänta som en snäll häst, så hon började vandra runt på skötselplatsen. Jag visiterade henne och masserade halsen lite, då lugnade hon sig och somnade. Sedan stod och sov en stund till innan det (efter tre timmar...) var hennes tur att få fina fötter.
Hovslagaren hade inget att anmärka på och tyckte att det inte var så mycket att ta på hovarna heller. Vi har ju gått in i den perioden nu, när hovarna inte längre växer så mycket. Fortsätter ändå med sex veckors intervall, ingen mening att snåla in på de få slantar som är hovslagarkostnader.
Sedan fick Ariel sitt kraftfoder innan hon fick återvända till hagen. Hon har fått lite skav av munkorgen på nosryggen, men än så länge ser det inte så illa ut att hon får vara utan munkorg.
Trackback
