Lite peppning

Jag undrar om jag någonsin kommer lära mig att det bästa sättet att bota deppighet är att vara i stallet. Efter några timmar där känns allting så mycket bättre.

Mötte upp M i stallet, vi har inte setts på ett bra tag så det var mycket att prata om. Hämtade Ariel och Maggie, Ariel hade fortfarande munkorgen på sig. Hon verkar inte särskilt besvärad heller, även om hon fått lite ruggat hår på nosryggen.

Hon fick stå och sova i stallet medan jag tvättade rent där bak (inte lika skitigt som sist), kratsade hovarna och pussade på henne. Ingen mening att borsta henne när hon är dyblöt av snön, bättre att bara låta pälsen vara då.

Pratade med M och M om mina problem och de kom med lite olika lösningar. Kom fram till att jag skall försöka hoppa Ariel själv framöver, M påpekade att det krävs väldigt mycket för att förstöra en häst. Speciellt om man dessutom har tränare med sig. Stallsituationen får tills vidare fortsätta som den är, förhoppningsvis hjälper munkorgen och mer motion.

Ariel fick sitt kraftfoder innan hon återvände till hagen med munkorgen på.
Trackback
RSS 2.0