Våga släppa taget
Så jag svängde bara förbi stallet för att blöta betfor och hämta hjälmen, sedan åkte jag till Hampus istället.
Svängde förbi Ariel på hemväg för att ge kraftfoder. T var på plats och skulle precis hämta in henne, så jag gjorde det åt henne. Ariel var lerig från topp till tå, med sin specialité av blandade torrhetsgrader på leran. Gissa om jag var glad att jag slapp borsta av henne.
Fick rapport från T efteråt, de hade ridit ut själva och galopperat tre gånger. Ariel valde självmant höger galopp varje gång, så efter årsskiftet blir det träning på att fatta den galopp ryttaren ber om. Men fattningarna hade varit helt okej och det räcker i det här läget.
Jag inser ju att jag inte alltid kan vara hos Ariel när hon rids, men visst är det svårt att släppa taget och släppa in någon annan i hennes liv. Nu är ju T en jätteduktig ryttare, så jag behöver inte vara orolig på något sätt, men lite mattefjantig är jag allt. Samtidigt förstår jag att T vill rida Ariel lite mer, de behöver ju lära känna varandra om hon skall kunna tävla Ariel till våren.
Nu är planen uteritt imorgon, med fokus på trav och sedan är det hoppträning på onsdag. Eventuellt rider jag även lördag och söndag nästa vecka, om vädret är bra. Annars blir det ledigt direkt efter hoppningen. Håller en tumme att det är lika bra väder nästa vecka.
Fina flaggisen hoppar oxer!
Spolade dock av frambenen och torkade med handduk så jag kunde sätta på henne senskydden. T var snäll och kratsade hovarna och så vips var Ariel klar för hoppning. Jag gnällde lite över hur svårt det var att spänna sadelgjorden och när T kände på sadeln tyckte hon den kändes trång. F som kan sadlar ännu bättre kom och kände och tyckte inte alls att det var några problem. Diskuterade sadlar någon minut medan T skrittade fram och det blir först nästa år som det kan vara aktuellt att prova ut något annat till Ariel. Där blev min plånbok glad.
Ariel tränade tillsammans med Erasmus och S, de är på en helt annan nivå men det gick bra att träna ihop ändå. Ariel fick skritta lite mer och Erasmus galoppera och hoppa lite mer.
Först fick de trava på en stor volt, ryttarna skulle inte hålla i munnen utan fokusera på sin sits och balans. De fick skifta mellan två- och trepunktssits och Ariel var så fin när hon joggade i trav. Därefter blev det galopp för hela slanten. En långsida med två plank där ryttarna bara skulle rulla på i galopp och låta hästen sköta jobbet. Inte försöka korta eller krångla till det som vi ofta tenderar att göra. Ariel hoppade superfint även här, speciellt när V sade till om lite mer tryck i galoppen och Ariel glatt ökade till mellangalopp.
Slutligen (ja, Ariel skrittade ju massor medan Erasmus fick jobba desto mer) blev det hoppning av oxer på åttvolt. För Ariel var det oxerpremiär och hon skötte sig så bra! Speciellt sista språnget var så fint, ett riktigt snyggt språng med rygg och allt. Jag upptäckte (redan över planken) att Ariel är en flaggis. Jag som alltid velat ha en flaggis och så snubblar jag över en helt utan att veta om det. Ibland får man verkligen mer än man önskat sig.
För er som inte vet så är en flaggis en häst som i språnget tar i så med ryggen att även svansen flaggas framåt. Ratina Z är min favorit inom området.
V var väldigt nöjd med Ariel och även T. Hon ville att vi skulle starta i en pay and jump nästa månad, med hinderhöjd 20 cm. Jag erkänner att jag var sugen, men Ariel har utvecklats så himla mycket senaste tiden, så det får bli vila istället. Snart är det vår och då finns det massor med tid för träningstävlingar.
Efter träningen var Ariel så där härligt nöjd-trött som hon blir ibland. Hon fick stå med fleecetäcke och sova medan jag spolade ben+mage ren från ridbanegrus och så stretchade jag igenom henne. Sedan fick hon kraftfoder och så lunkade vi nöjda till hagen.
Jag diskuterade med V efter träningen och bästa upplägget blir att rida en hoppträning till och sedan nöja oss för det här året. Så jag håller igång Ariel även nästa vecka och så får hon ledigt efter hoppträningen. Även om jag är sugen att rida en dressyrträning till.
Två dagar i rad
Men på eftermiddagen kunde jag inte hålla mig, utan åkte ut till Ariel för att rida. Jag försöker att undvika att rida henne två dagar i rad, men nu fick det bli så ändå.
Red ut ihop med M och Maggie, de skrittade bara men Ariel fick sig lite travträning. Coola tjejen hade inga problem med att trava ifrån Maggie, vända och trava tillbaka. Vi red bort till rakbanan och hem igen, blev nästan en kvarts travande totalt och det var väldigt nyttigt för Ariel (och mig). Fick till några riktigt fina övergångar och även en halt med enbart sitsen.
Ariel var väldigt svettig efteråt, så det lutar åt att jag får klippa henne efter årsskiftet. Men den dagen den sorgen.
Idag var det dressyrträning inplanerad, men väl uppsutten och framskrittad så kunde vi konstatera att ridbanan var stenhård och vi skulle bara kunna köra skrittarbete, så istället red vi ut ihop, F på sin Cameá och så jag och Ariel.
Vi skrittade nästan hela tiden, men ett par travsnuttar blev det ändå. Testade att trava Ariel så fort det bara gick, men ändå i balans. Det gick lite fortare än jag var van vid. Hon var finaste tjejen även idag, men det grämer mig lite att det ine blev någon dressyrträning.
Kanske nästa vecka, om det inte blir hoppning förstås. Inte lätt när man vill göra en massa grejer men bara rida på banan en gång i veckan.
Min underbara häst!
På med all utrustning och sedan gav vi oss iväg. L fick vara vägvisare och tempoväljare, då hennes häst Krutow behövde ta det lite lugnt. Lite trav skulle det bli ändå, det hade hon lovat. Vi red längs sommarhagen, genom ett villaområde, förbi får, kor, jordbruksmaskiner, vi mötte andra hästar som kom ridandes och några hästar i en hage. Vid ett tillfälle var det lerigt med inslag av vattenpussar, men Ariel klev bara rakt ned i vattnet med spetsade öron.
Vi travade några korta pass med en glad Ariel i precis rätt travtempo. Vi fick till några övergångar mellan skritt och trav, och till min glädje bryr hon sig inte ett dugg om Krutow travar iväg, utan hon lyssnar på matte.
L sammanfattade det så bra när vi skrittade sista biten tillbaka till stallet. "Vad hon är lugn och stabil, man kan inte tro att hon bara är tre år." Jag var tvungen att erkänna att jag glömmer bort det ibland också. Hon är så himla härlig!
Efter avsvampning, avborstning och hovkoll blev det kraftfoder och sedan ut i hagen. Det blev inget tokrace bort till de andra hästarna, utan när grimman var av ville hon stoch gosa en stund. Fintjejen!
Snabbvisit
Jag avslutade dagens stallbesök med att ge Ariel kraftfoder ute i hagen, sedan fick jag skjuts av M som äger fölet Bella. Hon bor också i Uppsala, så det blev lyxig skjuts ända fram till dörren.
Inspirerande träning!
Det var en glad Ariel som mötte mig i hagen. Utan munkorg... Den hade hon helt sonika dragit loss från halsringen, så halsringen satt kvar och korgen låg längre bort. Typiskt! Nu har hon ändå fått ett så pass stort skav på nosryggen att hon får vara utan munkorgen ett tag, men sedan måste jag laga den med tejp och sätta ludd framtill.
In i stallet och en snabb avborstning. Till min stora lättnad var Ariel nästan helt ren, så det gick snabbt att göra i ordning henne. På med sadel och träns, därefter uppsittning och igångskrittning ute. Sedan väntade F på banan för dressyrträning.
Vi hade ju en hoppträning inbokad idag, men då Tuva hostat och M som har Maggie inte kunde så blev det ingen hoppgrupp. V har sagt okej till en grupp med två ekipage, men inte bara ett. Så därför blev det dressyr med F istället!
Först fick vi skritta och göra halt några gånger. Ariel svarade allt bättre på hjälperna, så bra att jag fick till ett par med enbart magmusklerna. Heja! Sedan blev det trav för hela slanten. F ville se Ariel över hela ridbanan, sedan fick vi vända snett igenom några gånger och göra stora volter. Vi hittade ett bra travtempo som F ville att Ariel höll hela tiden. För mig som tänkt joggtrav så länge kändes det som att det gick väldigt fort, men samtidigt var det absolut inte överilat. Bara ovant.
Pust på lång tygel i skritt en stund, medan F pratade. Vi kom överens om att det var bättre att vi fortsatte utveckla traven och så fick jag öva galopp på Hampus och Ariel fick träna galoppen med T och i lina. Vi gjorde sedan travövningarna igen, med tillägget att jag på långsidorna gjorde övergång till skritt, skrittade några steg och kom upp i trav igen.
Hon känns så känslig Ariel och ibland tappar vi allt vad takt heter. Jag kände mig lite vinglig och klumpig ibland, men när vi skrittade av så pratade F om hur oerhört stor skillnad det var sedan hon såg oss sist. Både jag och Ariel har utvecklats enormt mycket och det känns förstås himla härligt att höra! Nu skall jag bara våga jobba henne i rejäl trav ute också, så hon lär sig att använda traven ordentligt.
Det var så inspirerande med en riktig dressyrlektion och jag skärper mig på ett helt annat sätt när jag har någons ögon på mig. Sedan blir det ju skillnad i vad man gör för övningar och framförallt när man gör dem. Hade inte F varit med hade jag dels inte travat så pass mycket och dels inte vänt snett igenom när jag tyckt att det blev lite vingligt i ett hörn. Men bevisligen så kunde vi ju! Sade till F att hon måste säga till om jag sitter och förstör Ariel, för det vill jag ju inte! Men det var tydligen ingen risk, vi fungerade bra ihop och behöver bara få lite mer träning bägge två.
Kändes så himla bra, så vi har bokat en ny träning till på söndag. Jag som avskyr dressyr (...) längtar redan! Däremot vet jag inte om Ariel gör det, för hon var ganska trött när jag skrittade av henne. Hon fick gå in i stallet och bli omskött en stund, få kraftfoder och beröm. Sedan återvände hon till hagen där hon ganska snabbt lade sig i halmhögen och sov. Sötnosen!
Jag pysslade på en stund efteråt, så skönt när det inte är något måste som hänger över en. Det blev en ordentlig rengöring av både munkorg, foderhinkar och sadelgjord. Överlag känns det som att jag hunnit med lite längre stallpass senaste veckan, även om jag är väldigt trött nu när helgen kommer. Men det gör inte så mycket, jag älskar att vara i stallet! Imorgon funderar jag nästan på att svänga förbi Ariel på hemväg från Hampus...
Fina fossingar
Vidare under gårdagen fick Ariel stå och sova i spolspiltan medan hovslagaren skodde Krutow. Jag passade på att rengöra både Ariels och Hampus träns, samt Ariels sidepull. Kände mig väldigt duktig och effektiv.
När det väl blev Ariels tur att få fötterna fixade så gick det på ett litet kick. Hovslagaren var nöjd med hennes hovar och tyckte inte alls att det var mycket att verka. Dock flyter de ut lite, så ny tid blev om sex veckor. Skönt! Det var en ny hovslagare, K skor många utav hästarna i stallet och jag har bara hört gott om K, så jag provar med K ett tag framöver.
Därefter fick Ariel belöning för lång väntan, kraftfoder! Det är fortfarande urkramad betfor blandat med en näve havre och foderkrita. Jag drömmer om den dag då hon faktiskt äter betfor utan havre...
När hon mumsat klart åkte munkorgen på och Ariel fick återvända till sina vänner i hagen. Mycket nöjd, som alltid. Själv rengjorde jag foderhinken innan jag styrde stegen mot bussen. Längtar efter min bil...
Stadigt i blåsten
Igår hämtade jag in en glad Ariel från hagen. Hon demonstrerade hur bra hon äter gräs med munkorgen, det känns skönt att veta. Trots att det blåste nästan storm så var hon långsam hela vägen in till stallet, nästan som om hon hellre skulle vilja vara kvar ute.
Hovslagaren var på plats och skodde Casilla, så Ariel fick snällt vänta på sin tur. Jag borstade av henne massor med lera och förberedde för longering. Då M och Poppe hade dressyrlektion på banan ville jag inte vara ivägen, så jag fördrev tiden med att klippa Ariels man. Bästa klippningen hittills tror jag! Den kändes väldigt jämn och fin.
Sedan åkte kapsonen och senskydden på och vi gav oss ut på banan. Poppe var fortfarande kvar och med mig ut följde även Qurre. Hm... Men det är nyttigt att trängas lite på banan, om inte annat så är det en bra social träning för Ariel. Jag bestämde mig för att inte kräva särskilt mycket utan mer se vad som gick att göra.
Började med att skritta fram på ganska liten volt, där jag kunde påminna henne både om halter, snabba igångsättningar och att inte tränga in i volten. Hon rättade sig bra och var riktigt duktig. Varvade med att gå över en låg cavaletti också, det blev bra träning.
Sedan jobbade vi lite i trav, hela tiden med fokus på att kunna gå ned till skritt eller halt när som helst. Hon var väldigt lydig, speciellt med tanke på att de andra ibland kom upp i bredd med henne eller kom emot henne i galopp.
Avslutade med att galoppera några gånger. I höger varv ville hon gärna rusa, så där fick jag dämpa henne så hon gick ned i trav igen. Däremot visade hon en riktigt fin galopp i vänster varv, en galopp som hon höll ett helt varv innan det blev för jobbigt. Efter den uppvisningen fick hon jogga lite i trav och sedan skritta av några varv innan vi gick tillbaka in. Det kändes verkligen som ett bra arbete, speciellt med tanke på blåsten och sällskapet på ridbanan.
Farliga stenar
Drog av en massa torkad lera innan grejerna åkte på. Hade bestämt mig för en lite tuffare tur den här gången, för nu skall hon baske mig bli trött. Red bort till klätterbacken där allt var farligt samtidigt. Förmodligen för att det blåste till rejält ibland, däremellan var det väldigt vindstilla.
Vi klättrade två gånger och hon flåsar som besatt efter varje gång. Inte världens bästa kondition kanske. Sedan blev det slingervägen i skogen och där var hon mer ofokuserad än vanligt. Hon hörde nog något djur i skogen, för hon hade ett fasligt sjå att hålla koll på saker bakom sig.
Sedan tog vi till höger istället för till vänster och red mot byn. Ariel höll på att få fnatt två gånger då vi skulle passera två stora stenrösen. Det är tydligen väldigt farliga varelser som bor i stora stenar... Efter mycket övertalning kom vi förbi och sedan blev det lite trav bortåt. Vi fortsatte längs en grusväg där jag först tänkt galoppera, men jag nöjde mig med trav. Hon var spänd och överilad i traven, så det kändes dumt att riskera någonting.
Plötsligt tvärnitade hon så jag for fram mot halsen hennes. För på åkern bredvid henne var ju en sten! Sedan smög hon försiktigt förbi stenen i långsam skritt, innan hon vågade trava igen. Vet inte vad jag skall göra åt hennes konstiga stenfobi, men när vi travat en bit längre bort och vänt så kunde vi ta oss förbi stenen nästan helt normalt.
Hem blev det skritt nästan hela vägen, där vi mötte stigen igen (och den här gången gick till vänster) satt jag av då jag ridit henne tillräckligt. Istället blev det avsutten promenad sista biten hem och det var hon nöjd med. Då kunde hon ju puffa på matte när det gick för långsamt. Även om jag ridit lite tuffare verkar hon inte ha blivit så jättetrött. Förmodligen är jag fjantig av mig och rider henne ganska lugnt egentligen.
Hemma igen blev det stretchning, avsvampning och kraftfoder innan hon fick gå ut i hagen med munkorgen. Hon verkade väldigt nöjd med ridturen och själv var jag stolt över att jag kunnat hålla henne i ett vettigt travtempo fast jag bara hade sidepull på. Sedan var jag faktiskt stolt över att jag inte riskerat något genom att be om galopp, så bråttom är det ändå inte med galoppen.
Det går upp och det går ned...
Ariel fick stå i spolspiltan som vanligt, hon hade rullat sig och var allmänt dammig. Jag kämpade med att få bort all lera och medan jag borstade så hann Tuvas medryttare både borsta, kratsa hovarna, sadla och tränsa. Hon skulle som tur var ut med S och Burre, så hon behövde inte vänta i all evighet på oss.
När Ariel var ren kratsade jag hovarna och suckade över hur bedrövliga de såg ut. Det är sex veckor sedan hon verkades senast och det ser ut som nio veckor. Så nu byter jag hovslagare.
På med sadel och träns och iväg till fårhagen. Det blåste halv storm och Ariel var på tårna. Först snirklade vi runt träden en del och klättrade upp och ned. Ariel blev så himla fin av det arbetet. Så känslig och fokuserad, helt underbart!
Sedan gick vi ned på ängen och jobbade lite dressyr. Jag borde ha lärt mig hur hopplöst dålig jag är, men inte då. Bitvis var Ariel superfin och fokuserad (när jag red) och bitvis var hon helt hopplös att sitta på (när jag bara åkte runt). Vi tränade både travvolter och galoppfattningar, men i galoppen blir hon väldigt snabb och jag vill gärna bromsa för mycket. Vi tränade en del halter också, och där uppvisade hon ett väldigt irriterat beteende, plötsligt ville hon inte alls stå helt stilla som hon brukar göra. Det var uppenbart att hon var otrygg i situationen och jag lyckades inte få henne trygg. Ett par gånger stack hon iväg när hon blev rädd, men förvånande nog fick jag stopp på henne redan efter ett par språng. Alltid något... Avslutade dock med en väldigt fin travkänsla, så då gav jag mig tillbaka till stallet.
Mötte T precis när jag skulle sitta av, så jag kunde ösa ur mig allt på henne. Snälla T sade precis de rätta sakerna och fick mig att förstå att jag var inte helt värdelös och förstörde min unghäst, utan jag var bara lite ringrostig i ridningen själv och Ariel är en väldigt känslig häst (eftersom hon är unghäst) som känner av minsta lilla.
Så istället för att deppa ihop totalt bestämde jag mig för att faktiskt försöka se det positiva i ridpasset, som att vi faktiskt kunde jobba ihop ibland och sedan göra något åt det som inte fungerade. Kort sagt, när jag rider dressyr på Ariel skall jag alltid ha tränare med. För både min och hennes skull.
Sedan pratade jag dessutom med V som också var stöttande och sade kloka saker. Det är så skönt att ha hittat ett stall som jag trivs i och där det finns så många härliga människor.
Ariel blev omskött som vanligt och skötte sig extra bra vid stretchningen. Så det gick ju inte att vara arg på henne heller. Sedan fick hon återvända till tryggheten i flocken, det är nog den bästa belöning hon kan få.
Själv började jag rengöra utrustningen, men så fick jag skjuts av T till bussen så det blev bara en del gjort. Vi hann dock prata lite mer roliga saker på vägen hem.
Äventyr i mörkret
Inne i stallet började jag göra henne klar för ridning och allt eftersom grejerna åkte på så blev det mörkare och mörkare ute. Deprimerande. Men jag får försöka peppa mig med att det bara är nio ridpass kvar, sedan har hon vintervila och när den är över så vänder det och blir ljusare.
När jag suttit upp var det verkligen kolsvart ute. Tur att jag har ett väldigt bra mörkerseende. Det tränade jag upp som ung när jag alltid red ut i mörkret på Habina och Hampus.
Vi styrde stegen mot klätterbacken. Klättrade först två varv, med mycket flåsande på toppen, innan vi gav oss in i skogen. Stigen är ju självklar att följa när det är ljust, men i mörkret ser allting annorlunda ut och det blev en del osäkra ögonblick innan jag kände igen ett riktmärke och förstod att vi fortfarande var på rätt väg. Ariel var en pärla, som verkligen tog det lugnt där det behövdes och fokuserade på sin uppgift. Hon kan ofta bli lite disträ när vi rider på stigen i skogen, kanske var det just mörker som behövdes för att hon skulle skärpa till sig.
Väl ute ur skogen var det lätt att hitta längs ängskanten och tillbaka ut mot asfaltsvägen. Ariel blev überpigg och rejsade på något enormt i skritten. Jag behöver ha någon som kollar hennes skritt framöver, hon rör ryggen så mycket så jag är rädd att hon går i passgång. Men det känns inte som islandshästarnas grisepass, och det lät som skritt när vi gick på asfalten. Knepigt.
Hemma igen blev det strechning av en väldigt nöjd tjej, sedan åkte hon ut i hagen och jag rengjorde all utrustning. Det var en del. Skulle behöva rengöra sidepull och träns också, men jag skjuter som vanligt upp det till nästa gång.
Hoppträning nummer tre
Kom fram en kvart innan träningsdags, mötte en Ariel som stod och sov med sadel och senskydd på. T tog på tränset och skrittade iväg avsuttet en sväng innan träningen. Jag styrde stegen till paddocken under tiden.
Fick lite ont i magen när jag såg hindren som var uppställda. En kryssoxer som var både bred och hög och två hinder med ett galoppsprång emellan som var åtminstone 80 cm höga.
Hästarna fick inleda med att trava ett par varv medan V ändrade om kryssoxern till ett lågt kryss och de två hindren till ett kryss och en hög med bommar. Skönt att jag oroade mig i onödan, V vet verkligen vad hon gör!
Uppvärmning blev det över en galoppbom, där hästarna skulle galoppera på stora mittvolten och placera bommen mellan fram- och bakben. Ariel hade väldigt bra koll på bommen, däremot hade hon inte riktigt styrkan att hålla galoppen hela volten. T bröt av till trav ibland och när Ariel galopperat fint över bommen några gånger i varje varv fick hon pusta.
Sedan blev det cavalettihoppning på s-linjen, tre stycken små hinder skulle skuttas över. Ariel fick ta det i trav, men om hon bjöd upp i galopp så gjorde det ingenting. Hon inledde dock med att springa rakt på cavalettit, släpa det med sig några meter och sedan stanna. Lilltjejen har ju inte hoppat på en månad och det var uppenbart att hon inte förstod vad T ville att hon skulle göra. Ingen panik dock, bara förvirring.
Försök två gick bättre och när s-linjen fungerade smidigt fick Ariel vila igen. Överlag var det mycket vila under det här passet, då de andra hästarna som var med fick göra lite svårare saker och fler repetitioner. Skönt för Ariel att få pusta lite, hon har inte så mycket kondition precis.
Sedan hoppade de krysset med travanridning, det gjorde Ariel utmärkt bra. Slutligen var det två hinder efter varandra som gällde. Först med första hindret som kryss och andra som bomhög, sedan andra som koppelräck. Anridning i trav men galopp emellan. Ariel hoppade så fint, hon sög verkligen tag i hindren.
De andra avslutade med att sätta ihop alla hinder till en bana, men där stod T och Ariel över. Istället satt T av och jag skrittade av Ariel för hand. Hon var lite trött men väldigt nöjd med sig själv. V var också nöjd, tyckte att Ariel hoppade "snärtigt" och sade att det var dags att hoppa oxer nästa gång.
Jag filmade för övrigt nästan alla övningar, men det var mörkt och inte så bra filmat. Kan bjuda på en snutt i alla fall. Det är de två sista sprången som Ariel gör.
http://www.youtube.com/watch?v=XWWdwnOmCLY
Det blev stretchning och kraftfoder innan en mycket nöjd (men inte särskilt svettig) Ariel fick gå ut i hagen igen. Planen framöver är att våga rida lite tuffare ute, så hon får lite bättre kondition.
Bomsökande misil
Igår var det dags för T att känna lite på Ariel. De skall hoppa igen på onsdag, så T ville ha lite mer Ariel-ridning i kroppen innan dess. Så jag hämtade in Ariel från hagen och förberedde.
Det går hyfsat med munkorgen, där Lucky har bitit sönder har Ariel fått skav, så nu får hon vila från munkorgen tills det läkt och sedan skall jag klippa sönder så hon inte får mer skav. Förhoppningsvis begränsar den ätandet lite ändå.
Tog på sadel, senskydd och träns. T hade pratat om lydnadsträning och kanske lite bomarbete, så jag var inställd på jobb i paddocken. Men när T väl suttit upp (utan pall, första gången för Ariel!) så föreslog hon att vi skulle hålla till i lösdriftshästarnas sommarhage. Den är perfekt att träna allt möjligt i.
Först skrittade hon lite uppför och nedför, varierat med svängar runt träden. Jag tog massor med kort, men det var svårt att hänga med.
Efter en stund gick vi till ängen istället, för lite mer dressyrtänk.
Ariel ville gärna dra sig tillbaka till skogen. Jag lyckades faktiskt fånga dem på ett par riktigt suddiga travbilder också, den här blev bäst.
Sedan gick de över till bomarbete, där jag fick leta reda på passande bommaterial. Ariel tyckte att det var superkul och sökte sig verkligen till bommarna varje gång de kom.
http://www.youtube.com/watch?v=kv2al8Mns8Q
När T kände sig nöjd så avslutade hon med ett par galopper, första gången sparkade Ariel bakut i fattningen, gjorde sedan ett flygande galoppombyte följt av åtta bocksprång på rad. Så roligt är det att galoppera.
Andra galoppen fångade jag på film.
http://www.youtube.com/watch?v=ThGOM2WMeM8
Sedan fick en mycket nöjd Ariel skritta tillbaka hem, hon var lite småsvettig men så lycklig! Det blev en rejäl avborstning med stretchning efteråt, sedan fick hon kraftfoder innan hon återvände till hagen.
Innan jag åkte kom det en ny lösdriftshäst också, ett halvblodsföl som såg ut att vara gulbrun. Spännande!
Mys och mera mys
Igår åkte jag ut till Ariel för lite pyssel. Har känts senaste tiden som att jag inte riktigt hunnit umgås med henne, bara rida och slänga undan grejerna.
Jobbade till sent, så jag var framme i stallet först vid åtta. I mörkret letade jag reda på Ariel i hagen och tog in henne i det upplysta stallet. Hon fick stå i spolspiltan för en ordentlig avborstning och även tvätt av en väldigt skitig svans. Det börjar bli dags att klippa av den för vintern också, men jag avvaktar några veckor till. Skar bort en del röta på framhovarna också, är inte helt nöjd med hur hovarna ser ut.
Innan jag släppte ut Ariel i hagen igen åkte munkorgen på. Nu får den sitta på tills hon blivit smal.
