Våga släppa taget

Det blev en lite udda dag idag, då T och jag bestämt att hon skulle rida Ariel. Jag vet ju att T rider Ariel så bra, men jag har ju alltid stått på marken och tittat på när hon ridit. Idag hade jag ett möte inbokat, så jag skulle inte hinna titta om jag dessutom skulle hinna rida Hampus. Svårt det där med att våga släppa iväg sina småttingar.

Så jag svängde bara förbi stallet för att blöta betfor och hämta hjälmen, sedan åkte jag till Hampus istället.

Svängde förbi Ariel på hemväg för att ge kraftfoder. T var på plats och skulle precis hämta in henne, så jag gjorde det åt henne. Ariel var lerig från topp till tå, med sin specialité av blandade torrhetsgrader på leran. Gissa om jag var glad att jag slapp borsta av henne.

Fick rapport från T efteråt, de hade ridit ut själva och galopperat tre gånger. Ariel valde självmant höger galopp varje gång, så efter årsskiftet blir det träning på att fatta den galopp ryttaren ber om. Men fattningarna hade varit helt okej och det räcker i det här läget.

Jag inser ju att jag inte alltid kan vara hos Ariel när hon rids, men visst är det svårt att släppa taget och släppa in någon annan i hennes liv. Nu är ju T en jätteduktig ryttare, så jag behöver inte vara orolig på något sätt, men lite mattefjantig är jag allt. Samtidigt förstår jag att T vill rida Ariel lite mer, de behöver ju lära känna varandra om hon skall kunna tävla Ariel till våren.

Nu är planen uteritt imorgon, med fokus på trav och sedan är det hoppträning på onsdag. Eventuellt rider jag även lördag och söndag nästa vecka, om vädret är bra. Annars blir det ledigt direkt efter hoppningen. Håller en tumme att det är lika bra väder nästa vecka.
Trackback
RSS 2.0